Om

Bloggen handlar om våra vinterresor med husbilen i Europa. Mesta tiden tillbringar vi i Spanien och Portugal, men resorna handlar också om färden genom Frankrike och Tyskland.

Jag har nu lagt in tidigare resor från Resdagboken under Länkar, så alla våra resor från 2008 och framåt är samlade. Vill ni läsa dom så glöm inte att trycka på rubriken, i annars blir det bara en liten del av resan man ser.
En resa jag själv tycker är rolig att följa är vår första efter pensioneringen, Med husbil genom Europa 2008, en resa som går genom flera länder i Europa men framförallt i Grekland...

Om oss

Sidor

Visar inlägg från februari 2016

Tillbaka till bloggens startsida

Lite från Olhao

 

25 februari, torsdag och idag är det inte varmt ute. Dagen började bra med solsken och värme, men nu på eftermiddagen tornar molnen upp sig på himmelen och det är bara runt 16 grader ute. Människorna här på campingen går med tjocka jackor på sig, men Kent, som är en riktig tuffing står just nu i diskrummet, som är utomhus, i bara t-shirt och jeans. Jag tror han känner sig ensam, inte ens fransmännen har ockuperat diskhoarna. Själv sitter jag inne i bilen med värme på. Men, enligt väderprognosen här blir det regn i morgon och sedan sol och värme hela nästa vecka…

Efter måndagens slit och släp med tvättstuga och städning, ägnade vi oss åt en långpromenad in till staden, för vi ville ju se om något förändrats sedan vi var här sist. Solen sken och det var en härlig dag, precis som det vanligtvis brukar vara här i Olhao. Vi hade en del ärenden vi skulle uträtta och började dagen med att besöka Estefodore, firman som en gång klädde om våra stolar i bilen. Nu ville vi investera i en ny formsydd matta till vårt lilla toa-utrymme och tänkte, att det kan dom nog fixa. Dessvärre, det blev nej, dom hade inte material till mattor, så vi fick besvikna gå där ifrån.

Nästa besök, när vi nu var i området där småfirmor håller till, var hos en, eller rättare sagt två bilelektriska firmor där Kent sökte efter ett relä till husbilen, som han tidigare försökt hitta i Sverige. Inte heller det lyckades, personalen bara skakade på huvudet. Besvikelse nr 2…

Vi fortsatte vår härliga promenad fram till saluhallarna, med ett kort besök på kinesen däremellan. I saluhallarna skulle avocado och dorada inhandlas inför kvällens måltid, men inte heller det lyckades. Det fanns ingen dorada och fiskhandlarna höll på att plocka ihop när vi kom, två timmar före stängningsdags. Besvikelse nr 3..

 

Ingenting hade lyckats för oss, så vi tog en paus och satte oss på cafeét utanför hallarna och beställde in Biffana och öl resp vin… Där satt vi i skuggan och njöt av både folkvimlet och den vackra utsikten över havet och inte minst av Biffanan.. För er som inte ätit portugisisk Biffana så är det fläskkött som kryddats och marinerats och serveras i ett jättegott bröd..

 

Efter det blev det en promenad genom en sovande stadskärna, det var siestatid och mycket var stängt men vi fortsatte en bra bit, för nu skulle vi ha finmald köttfärs och det brukar det finnas på Aldi. Så icke den här gången, vi orkade inte ens bli besvikna, så vi köpte den grovmalda för helt plötsligt skulle kvällens måltid bli kålpudding, så fort kan man ändra sig när man är vagabond och inte hittar det man ska ha…


Det var i alla fall roligt att titta på alla storkbon och andra, för oss, välkända minnesmärken i staden. Mindre roligt var att se alla vildhundar, som fortfarande finns här..

Besvikelserna var inte långvariga och vi var nöjda när vi kom hem till campingen efter en promenad på nästan mil och allt vi hade i ryggsäcken var lite avocadon, köttfärs och en svångrem till Kent.

På eftermiddagen gick jag till campingens bibliotek och bytte ut några av mina böcker till ett par av bibliotekets. Det är så man gör när man vill del med sig av sina böcker. Sen blev det läsning ute i solskenet medan Kent påbörjade ett av sina nya projekt i husbilen, nämligen att täta och silikona runt tvättstället + lite andra reparationer i våret lilla toautrymme.

På kvällen blev vi påminda om att tråkiga saker kan hända, även när man är ute på en sådan här resa. Polis, ambulans och läkarteam störtade in på campingen och var här många timmar, men dess värre fick dom åka härifrån utan någon patient, han eller hon hämtade likbilen lite senare…

Onsdagen började med ett telefonsamtal till Ingela som fyllde år den dagen. Kent fixade färdigt sitt projekt och sedan blev det en promenad inom campingen. Vädret var si så där, blåsigt och så småningom regnskurar. Vi träffade på norrmän, som vi först stötte på i Torrox, sedan på hästgården och nu är dom här i Olhao också.. Sedan gick vi förbi hos Anna och Janne, ett svenskt par som bor här hela vintern i sin husvagn. De har också valt, precis som vi, att skippa vanlig bostad och bor i sin husvagn året runt. Hemma i Sverige under sommaren och här under vintern… De bjöd på ett glas vin eller rättare sagt två och vi hade en trivsam stund i husvagnen, för det var för kallt att sitta ute..

Annars är det inte så många svenskar här, Lennart, 85 år och Annika i vita bussen, som bott här i all evighet finns kvar och några nya men resten är utlänningar, t ex engelsmän, tyskar men mest fransmän. Många av dom har också varit här under många vintrar och vi känner igen dom, i alla fall till utseendet..


I morse vaknade man av duvornas kuttrande, sopbilens slammer och några pigga fransmäns tjatter. Allt var som vanligt och vi bestämde att vi skulle ta en ny promenad för att köpa kvällens måltid, dorada. Den här gången gick vi till Inter Mache, där vi hittade fina fiskar och slog till, så snart åker vår speciella doradapanna fram och lilla gasolköket ställs upp utanför husbilen. Att Lennart,  som vi träffade i butiken, var tvungen att berätta att doradan odlades i Grekland och flögs till Spanien och Portugal, förtog lite av glädjen för vår doradakväll, men fisken är i alla fall jättegod och snart ska vi göra i ordning den. Sitta ute och äta är det inte tal om, det är skönare här inne i värmen.

Fredag morgon och det regnar, blåser och är kallt….

Framme i Portugal

19 februari, fredag och vi befinner oss i Villa Real de Santo Antonio i Portugal. Orten och ställplatsen ligger vid floden Guadiana, som är en naturlig gräns mellan Spanien och Portugal. Vädret är ganska bra, stormarna, som vi haft har avtagit men fortfarande blåser det och som mest har det varit 16 grader varmt idag.

De sista dagarna på hästgården i Fuengirola var blåsiga och det gjorde att vi stannade längre där än vi tänkt oss, det är inte speciellt kul att ligga på vägarna i full orkan. Vi hade det jättebra där, gick långa promenader in till Funkan och gick på en WOK och åt tillsammans med Gun och Ronny, riktigt trevligt och jättegott..
Under tisdagen lugnade blåsten sig och vi hade solig och relativ varm eftermiddag ute tillsammans med alla svenskar och norrmän på ställplatsen. En mysig avslutning…

Vi lämnade El Rengo och Fuengirola, som vi gärna återvänder till, onsdag morgon. Solen sken och ingen blåst, så det var perfekt resväder. Vi åkte genom  välkända semesterorter bl a Marbella och Estepona och när dom tog slut så vidtog ett böljande landskap med stora odlingar. Lite annorlunda mot det tidigare bergen. På resans gång försökte vi få kontakt med våra vänner Frank och Yvonne, som vi visste befann sig i närheten, men det lyckades inte, så vi for vidare mot Sevilla och senare Huelva och Portugal. När vi närmade oss gränsen såg vi de första storkbona, heter det så?? som fanns överallt på kraftledningsstolparna längs med vägen. Häftigt.. När olivträden fick ge vika för de rundade pinjeträden, då visste vi att vi snart var framme..

Vi kom fram till ställplatsen i Villa Real de Santo Antonio sen eftermiddag och såg direkt våra vänner Frank och Yvonnes bil, dom som vi tänkte träffa på vägen och som skulle vara i Spanien. Det blev ett kärt möte och en trevlig afton i deras husbil.

Dagen efter ägnade vi oss åt påfyllningar av olika slag. Vi tankade bilen och åkte sedan till Olhao och fyllde på gas. Det är ett av de få ställena i Europa där vi kan fylla en svensk gasoltub och det passade bra, för vi har gjort av med en tub. Sen fortsatte vi till Tavira där det finns ett stort varuhus och köpte vi internetuppkoppling för en månad på Vodafone + en ny router som upplåst och fungerar i alla länder. Sen var snart min pension slut, som jag fått samma dag. Det räckte dock till en piri-piri frango, alltså kyckling, som blev kvällens måltid med sallad och en flaska portugisiskt vin. Innan middagen blev det en dusch och det är inte alltid så enkelt på en ställplats. Vi får duscha i bilen och först plocka undan allt i duschrummet, som vi vanligtvis använder som garderob för våra ytterkläder och badrockar. Kents diskbalja har också sin plats där, men när allt är undanplockat så njuter man verkligen av duschen..

Idag fredag, har vi haft lite praktiska göromål. Kent har diskat en jättedisk och jag har frostat av kylskåpet. Sen tog vi en långpromenad och följde floden en bra bit innan vi gick genom stan till Inter Mache och handlade lite mat.

Här i Portugal har vi inga vänner som väntar, vi är hänvisade till varandra och allt blir säkert mycket lugnare än i Spanien. Vi kommer att ligga kvar här i Villa R de S över helgen, sen har vi inte riktigt bestämt vart vi ska åka. Vi vet bara att vi behöver komma till en camping för vi måste tvätta. Nu har vi bott på ställplatser ett tag och egentligen är vi inga ställplatsmänniskor. Vi uppskattar campingens bekvämligheter och friheten att kunna ta ut stolar och bord, vilket man inte alltid får göra på en ställplats. Ligger man dessutom på en gratisplats, alltså en parkering av något slag, riskerar man att polisen kommer och kör iväg en. Hur kul är det?!
Men det är ett billigt sätt att övernatta och några sådana nätter blir det alltid.

I morgon är det marknad här i stan, inte den vanliga utan mer försäljning av ortens produkter och hantverk.

Vi kommer säkert att vara på Algarvekusten i en månad, det känns bra och det finns mycket vi vill återuppleva men det får jag skriva om någon annan gång…


22 februari, måndag, jag kom inte längre med skriveriet i fredags, utan får fortsätta idag. Vi har nu lämnat Villa real de Santo Antonio och åkt vidare till Olhao camping där vi ska stanna en dryg vecka. Det känns skönt att vara på en camping med varma duschar och tvättmaskiner och andra bekvämligheter efter ett antal dagar på ställplatser.

Ställplatsen i Villa Real de S… ligger vackert vid floden och man behöver inte vara utan livets nödvändigheter. Brödbilen väcker en på morgonen och sen kommer försäljare med apelsiner och jordgubbar hela dagen. En tvättbil hämtar upp smutsig tvätt och återlämnar den ren och fin efter två dagar. Den ligger också nära det idylliska torget och gatorna runt omkring, där man kan handla allt i frotté och linne, gärna med små portugisiska tuppar som dekoration. Det finns mycket här och på vår vandring under lördagen hann vi med att besöka marknaden på torget, där man bara säljer lokala produkter t ex korv o ost, honung, korgar och stickade mössor.. Vi fortsatte vår vandring och hamnade i saluhallen, som vi inte visste fanns. Där inhandlades kvällens middag, färsk tonfisk och sen gick vi tillbaka till turistkvarteren och åt en liten lunch med piri-piri-kyckling och en flaska av traktens vin. Väldigt trevligt, att sitta, inte i solskenet för det undvek vi, men i skuggan och äta, dricka och titta på folkvimlet.
Eftermiddagen tillbringade vi utanför husbilen, i solskenet och beundrade storkarna som bor i skorstenarna precis utanför ställplatsen.
På kvällen blev det kalasmiddag, som förrätt kronärtskockor med citronsmör och sedan tonfisk och en sallad. Sen var vi proppmätta..

Söndag förmiddag bröt vi upp och åkte vidare till Olhao, där vi varit en hel del tidigare. Lite shopping på Lidl och Inter Mache innan vi kom fram till campingen. Där mötte oss en bekymrad receptionist, som sa, att det var dåligt med platser men vi var  välkomna att gå in och titta. Det har väl aldrig hänt förut i Olhao, vad vi vet.. Vi fick i alla fall en plats, kanske inte den bästa men den duger.

Här på campingen är allt sig likt. Kanske inte riktigt, för vi saknar givetvis Karri och Gertrud, som vi haft så trevligt med och som visat oss sitt Algarve. Nu är Gertrud ensam och resorna hit är slut. Annars finns fortfarande en del personer vi känner och vi har redan fått några nya bekanta som vi haft lite erfarenhetsutbyte med. Här bor mest fransmän, precis som överallt i Spanien och Portugal. Det verkar som om dom börjar  ta över världen och då menar jag inte på något positivt sätt…

Idag måndag har vi ägnat åt arbete och försökt återställa vårt hem, som det var innan vi började ligga på ställplatser. Vi har tvättat, städat och Kent har diskat. Nu sitter han ute och kopplar av med en whisky medan tvätten torkar. Vi har haft ett varmt, men något blåsigt väder idag, men nu tycker jag det blivit kallare och solen har försvunnit.

 

Hemma har barnbarnen sportlov och jag förstår att det är härliga dagar i snön och i pulkabacken, men jag är inte avundsjuk. Ha ett jättebra lov oavsett vad ni ägnar er åt..

 

Säger också grattis till min dotter Ingela som fyller år om ett par dagar. Jag ringer förstås..

På hästgården El Rengo i Fuengirola

13 februari lördag, och jag känner att jag måste skriva av mig. Jag misstänker att det blir en lång historia, för här på hästgården i Fuengirola händer något hela tiden.

Vi lämnade camping El Pino onsdag morgon och efter en jättefin resa, med bergen på ena sidan och medelhavet på andra sidan och snart var vi framme i Fuengirola. När GPS:n ville få in oss på en liten gropig grusväg blev vi först tveksamma, men såg ställplatsen några hundra meter framåt, så vi fortsatte. Framme och utan några skador på bilen blev vi snart omkramade av Bitte o L-Å och inte minst av Ville, deras hund. De hade varit här några dagar och vi fick bara ett dygn tillsammans, då dom bestämt träff med andra vänner under torsdagen.
Det finns mycket att säga om den här ställplatsen, som ligger på en hästgård. Där finns en restaurang här och man får använda restaurangens toaletter, det finns vatten och tömningsmöjligheter och framför allt - det finns en norsk/marockansk gutt vid namn Olav. Han är trivsamheten själv, hjälpsam och ingenting är omöjligt, pigg och rask och kan göra sig förstådd av de flesta. En riktig fixare alltså och alla älskar honom..

På ställplatsen finns olika nationaliteter, men de flesta bilarna tillhör norrmän och svenskar. Tyvärr har svenskarna fått dåligt rykte här, då det händer att dom smiter från betalning av ställplatsavgifter. Dåligt tycker vi andra, som gärna betalar 4,5€/dygn utan el och vill man ha el kostar det en femma till. Gratis Wi-Fi är det också, men då måste man ligga nära restaurangen, vilket vi gör, om det ska fungera. Annars får man sätta sig på restaurangen där uppkopplingen är bra och det funkar det också.

Hästgården är, som det låter framför allt en gård med hästar och det finns ett jättefint stall, dit Kent går minst en gång om dagen. Han har en favorit, en häst med blå ögon.. Ställplatsen har blivit otroligt populär, det finns 20 platser och just nu står 5 bilar på stallbacken och väntar på plats.

Ställplatsen, som heter El Rengo, ligger alltså på landet, men bara en kvarts promenad och man är inne i Fuengirola, eller "Funkan" som vi som bor här säger. Några minuter här ifrån finns ett stort köpcentra och Lidl ligger också i närheten. Perfekt..

Tillbaka till onsdagen, vår ankomstdag, då vi tog en promenad in till stan och Bitte och Lars-Åke visade oss allt vi behövde veta. Vi hann också sätta oss på ett tapas-ställe och dricka ett glas och äta lite tapas. Jag tror jag fick kanin…

Hemma vid husbilen blev det förstås lite cava i solskenet, men sen eftermiddag fick vi gå in då blåsten tog överhand. På kvällen besökte vi restaurangen, som också är bykrog här. Många människor och hög volym, var det och mycket att "ta in" för oss svenskar som är vana vid lite striktare restauranger. Restaurangen drivs av en familj och hela familjen var där och ett av barnen fyllde år och det sjöngs och grattades på riktigt spanskt vis. Sedan gick barnen omkring och bjöd oss alla på en extrasöt tårta. Gott - nej, men väldigt trevligt.

Men innan dess, så åt vi förstås middag. Man kan äta dagens meny för 8€ eller beställa från "cartan" som är som vilken matsedel som helst. Vi tog dagens, trots lite småvarningar från Bitte

o L- Å, för det är alldeles för stora portioner och vi beställde grönsakssoppa, fisk för mig och L-Å och Kent ville ha spett. Bitte höll sig till "cartan". Ska inte trötta ut er, men det var så mycket mat så det kunde räcka åt en mindre armé. Var det gott?! Inte jättegott, men ändå rätt så…

Det var den dagen och kvällen och efter en god natts sömn var vi redo för nästa dag.. Vi skulle nu vinka av Bitte o L-Å och det var naturligtvis tråkigt. Vi har ju alltid så trevligt tillsammans. Men för oss betydde det också att vi skulle få deras plats, precis framför restaurangen och därmed jättebra Wifi-uppkoppling. Så blev det och även en del andra omflyttningar, som Olav skötte med stor bravur.. Som jag skrev tidigare, så får man ju använda restaurangens toaletter och så fick det bli för mig. Det var bara det, att när jag kom ut var all personal och gäster borta från restaurangen och jag var inlåst. Hemska tanke, men jag blev inte så orolig, jag hade baren till vänster och mat bör det väl finnas på en restaurang.. Olav fick dock se mig genom dörren och fick tag på chefen, som låste upp och släppte ut mig. Jag fick också veta, att chefens fru blivit sjuk och då måste restaurangen stängas, för chefen skulle till sjukhuset. Ut med gäster och personal och ingen tänkte på att det fanns en kvarglömd svenska på toa.. Så kan det bli..

Jag glömde snart nog upplevelsen, för vi gick på en härlig enmilapromenad i Fuengirola och besökte bl a campingen där våra vänner Gun och Ronny bor. Dom var inte hemma så vi fortsatte längs med stranden och floden, hamnade på det fina köpcentrat och gick sen hem. Det blåser rätt mycket här men vi kunde i alla fall sitta ute en stund och tjattra lite med våra grannar. Middag blev det hemma och medan vi sitter och äter, kommer hela restaurangfamiljen springande med en kvinna som blöder i ansiktet och som får transport till sjukhuset. Hon går nu med stor plåsterlapp på näsan. Andra bekymmer här, är en tysk bil som struntat i kösystemet och trängt sig in på ställplatsen och vägrar flytta på sig.. Polisen är kontaktad, men jag tror inte dom bryr sig.

Fredag morgon blev det åter flytt av bilar, den här gången blev det bara en liten korrigering, så att man får plats med mera bilar. Andra bestyr under dagen var disk och dusch och det får man sköta i sin bil. Dvs Kent stod utanför och diskade och gissa om folk tittade. En tjej tog t o m ett kort av honom, fast det vet han inte, men jag såg det..

Vi fick också vara med om, att se ett litet nyfött föl, endast ett par timmar gammalt. Olav kom springande och berättade och vi gick genast dit. Underbart att se mamman och fölet och det gör ställplatsen ännu mer trivsam och annorlunda.

Förmiddagens solsken byttes till full orkan på eftermiddagen och mitt i allt kom våra vänner Gun och Ronny och hälsade på. Vi har inte träffat dom på några år och det fanns mycket att prata om och mycket skratt blev det. Vi bestämde också att vi ska gå till en WOK på måndag kväll och äta..

Fredagsmiddag för oss blev det på El Rengos restaurang, den här gången tog vi mat från "cartan" och det var jättegott. Kent åt revbensspjäll och jag fläskfilé och pepparsås. Mycket trevlig kväll, ska vi säga något negativt, så är det att man inte håller på rökförbudet, vilket utnyttjades av många.

Idag är en ny dag och vi ska inte göra något särskilt vad vi vet. Kent har dammsugit medan jag har skrivit och om det inte blir mera blåst tar vi nog en promenad. Sen blir det hemmakväll….

Vi blir kvar här tills på onsdag, då vi åker vidare. Kanske blir det något mer stopp i Spanien annars blir det Portugal. Väderutsikterna är inte så bra just nu, blåsten har jag skrivit om och det ska bli lite kallare. Kanske får stunderna med boken i solstolen bytas ut mot ryggläge i sköna husbilssängen, inte vet jag..

Det blev ett långt inlägg, jag lovar att jag ska försöka behärska mig och skriva kortare vid nästa tillfälle.

Nu förväntar jag mig många kommentarer...

Snart lämnar vi Torrox

9 februari tisdag och jag har precis pratat med mina kära klasskamrater, Maud, Inger, Eva och Ann-Katrin, som hade sin månatliga träff idag. Längtar lite, inte minst efter lunchen Maud bjöd på.

I morgon är en annan dag och då lämnar vi Torrox för den här gången. Vi har, som vanligt haft det jättebra här och det beror naturligtvis inte bara på platsen och campingen utan framför allt på våra härliga kompisar som vi träffar här.. TRIVSAMT är det minsta man kan säga…

Eftermiddagen fredagen den 5:e, som skulle bli en kortare promenad här i Torrox Park blev en långpromenad, där vi gjorde många stopp och beundrade blommorna och havet, fiskgubbarna på stranden och mycket annat. T ex alla sophögar som finns överallt här omkring.. Det känns fantastiskt, att vi har möjlighet att byta ut vintern i Sverige mot allt detta. Jag är sån nöjd, som Kent säger..

Promenaden hade dock ett slut och nöjda och glada tog vi oss hem till campingen, satte oss utanför och drack ett glas vin i solskenet. På kvällen blev det ingen film utan vi hade en trevlig kväll med Leif och Marita…

Nästa promenad kom redan på lördagen då vi gick till stan och  Mercadona och handlade lite skaldjur och torsk som blev kvällens middag. Innan vi lämnade staden så blev det tapas och vin, på det vanliga stället på strandpromenaden.

Söndagen var blåsig och vi tog en hellugn dag på campingen. Gjorde just ingenting, åt en enkel middag med fläskkarré och gick sen upp till Solsidan och besökte samma Leif och Marita som tidigare. Ytterligare en trivsam kväll med mycket skratt och flams..

Måndagen var lite småstressig, precis som måndagar brukar vara. Vi vandrade nerför backen, gick in till frisersalongen Venus och blev klippta, vilket behövdes. Därefter blev det fiskinköp och inköp av lakriskonfekt på Mercadona och sen marknad och hör och häpna, jag köpte nya shorts och halva långbyxor och lite till. Kent nöjde sig med nya avocadon.. Sen lunchade vi på Kina.

Därefter en mycket jobbig vandring uppför orienterarbacken. Ja, egentligen börjar uppförslutningen redan nere vid havet och slutar inte förrän vi är vid campingen och ibland är den värre än vanligt. Och så var det den här gången…

Hemma väntade ett mail från min vän Börje, Marita hade nämligen bekymmer med sin dator och då vänder man sig till Börje. Han bara skrev ner några kommandon och bokstäver och vi gjorde som han sa och vips - så funkade datorn… Vi niger och tackar för det.
Mitt i allt så hade jag ju min fisk att ta rätt på, det blev både caballa, som är vanlig makrill och lubina, som är helt ny för mig och kan översättas till havsabborre. Makrillen kokade jag in med ättika och kryddor och havsabborren hamnade i ugnen med lite provencialska kryddor direkt från frysen. Kent är ju inte så väldigt förtjust i fisk, så vi hade också friterat Langstino caballitos som finns färdiga för fritösen i frysdisken. En jättegod middag och självklart blev det ett glas vin också, dels ute innan middagen och senare till middagen. Det var en varm och skön kväll, den första kvällen vi har suttit ute den här vintern.

Nu är det tisdag och dagen före avresedagen. Vi har ägnat oss åt praktiska saker idag, t ex tvätt och ifyllning av vatten, toatömning och andra viktiga saker.. Kent är just nu ute och hämtar några avocadon som blåst ner från trädet framför oss, det blåser rätt kraftigt här idag..

Ikväll ska vi gå ut och äta på Roima med Leif och Marita, en avskedsmiddag kan man säga. Men vi ses nog igen här i Spanien innan alla åker hem.

Fuengirola är nästa stopp, där ska vi bo på en hästgård som också är ställplats. Vi har fått tips om den av Janne och Marita och det ska bli kul att se hur den är. Sedan åker vi nog mot Portugal. Jag vet inte hur uppkopplad på internet vi är under de närmaste veckorna, så kanske dröjer det innan nästa inlägg i bloggen. När jag då öppnar min blogg förväntar jag mig många kommentarer från er alla..

Trivsamt i Torrox Costa

 

5 februari fredag, och jag sitter här i husbilen på camping El Pino i Torrox. Kent har lämnat mig för en stund, han har lite egentid  på diskplatsen, som förstås har blivit hans favoritplats. På den här campingen finns det inget varmvatten för disk, utan man får ha med eget eller sno från duschen. Så det är ingen enkel uppgift för Kent om ni tror det…

Våra vänner Leif och Marita, vi kallar dom bergsgetterna, har som vanligt tagit på sig vandrarskorna och gått på utflykt. Idag blir det bara ner till stan för att dricka en öl/vin och äta lite tapas. Som tur är, så har de hittat likasinnade vänner, Ingemar och Ulla, som är lika på alerten. Själva ska vi ta en promenad på eftermiddagen, men vi sparar den långa promenaden tills i morgon, lördag, då vi ska inhandla lite färsk fisk och skaldjur till aftonens måltid..

Tiden här i Torrox har varit intensiv. Förra fredagen gick vi en promenad till stan, soligt och fint väder, i alla fall ett tag. Vi åt en tapas tillsammans med vännerna, handlade lite på kinesen och mercadona och avslutade med sen lunch på kinarestaurangen. Då kom regnet. Det var då inget svårt beslut att ta, när vi valde taxi hem, istället för den stärkande promenaden uppför berget.

Sen regnade, åskade och blixtrade det hela kvällen men vi somnade gott trots ovädret. När vi vaknade var det full kalabalik här på campingen. Folk skottade lera och grus från deras yttertält och mattor och försökte rengöra allt som blivit lerigt. Vi fick då veta, att det också haglat och att det låg snöhögar lite här och var.

Vi åt vår frukost i lugn och ro, sen sopade Kent upp lite kvistar från vår utematta, det var allt som behövde göras på vår tomt… Eftermiddagen ägnades åt en promenad här på campingen, kollade om det fanns några avocadon kvar på träden, men det finns inte många avocadoträd kvar här. Däremot finns träden med nes peras, men frukterna är fortfarande gröna och oätliga. Efter middagen, som bestod av dorrada och spanska räkor tittade vi på en film.

På söndagen anlände våra vänner Bitte och Lars-Åke och det blev ett glatt återseende. En trivsam eftermiddag utanför husbilen hade vi och på kvällen gick vi tillsammans med Leif och Marita till kvartersrestaurangen Roima och åt en fantastiskt god middag. För mig blev det fläskfilémedaljonger och pepparsås och det var jättegott. Lite vin till och irländskt kaffe som avslutning.

Måndag är marknadsdag i Torrox och det var inte oväntat, att Bitte föreslog att vi skulle besöka marknaden. Så blev det och som vanligt köpte jag ingenting medan Bitte inhandlade sandaler, shorts, strumpor och halva långbyxor. Kent köpte avocado, det var allt. Men det är roligt och trivsamt att besöka spanska och portugisiska marknader och jag kommer säkert att handla jag också, kanske redan på måndag. Efter marknaden blev det en öl på ett tapasställe innan vi träffade våra vänner utanför Amazonas där vi skulle äta tidig middag. Nu hade även våra vänner Janne och Marita från Örebro anslutit sig till oss och det var jättetrevligt att träffa dom också.

Amazonas är en brasiliansk restaurang, som varit vår favorit alla gånger vi besökt Torrox. Maten man får är ett tiotal olika kött- o korvsorter, nygrillade och servitörerna bär runt de  olika spetten och skär av direkt på tallrikarna. Det serveras med lite tillbehör  och allt avslutas med grillad ananas med kanel. Jättegott, men inte alls lika bra som vid tidigare år, det var vi alla överens om. Inga friterade bananer, köttspetten var inte som vi minns och framför allt - något kaffe kunde dom inte fixa. Varken irländskt eller vanligt.. Men proppmätta blev vi och promenaden uppför backen var lite jobbigare än vanligt. Var och en gick därefter till sig, helt slut efter denna aktivitetsdag.

Men allt är inte bara festligheter, tisdagen ägnades åt tvätt och andra praktiska göromål. Vi hann dock med en trivsam stund utanför husbilen med några av vännerna och sen, eftersom det var Bitte o Lars-Åkes sista kväll för den här gången i Torrox, gick vi till Roima och åt Lasagne. Jättegott och trevligt som tusan..

Onsdag förmiddag trixade Lars-Åke loss deras stora Kabe, lite med hjälp av Kent och sen lämnade dom oss. Kent och jag gick på stan, besökte lite affärer och åt en tapas på samma ställe som vi brukar tillsammans med våra vandrande vänner och ett annat par från campingen. På eftermiddagen blev det en stunds avkoppling hos Janne och Marita utanför deras husbil. Dom ägnar sina dagar åt geocaching, alltså springa runt med en GPS och hitta små lådor med olika innehåll. Här var det svår terräng och de var rätt så slut efter dagens slut. Vår middag den kvällen blev calamaris fritto, alltså bläckfiskringar friterade i vår nyinköpta gryta (på  kinesen) med korg och det blev jättebra.

Gårdagen blev lite annorlunda. Först vinkade vi av Janne o Marita som skulle åka vidare och söka nya cacher på lite planare mark. Kent bestämde sig för att mecka lite med bilen. Generatorremmen var tvungen att spännas eftersom den lät lite för mycket när vi åkte hit. Kent o Leif hade tidigare pratat om problemet och tro mig eller ej, så stod snart goa, snälla Leif från Tjuvkil utanför bilen och erbjöd sin hjälp. Och så blev det, båda pojkarna låg under bilen och skruvade några timmar, fick hjälp av en engelsman med lån av sjuttonnyckel, som var den enda nyckel dom inte hade och snart nog var allt fixat. Marita och jag satt i solen och hejade på och jag tror dom uppskattade det. Sen blev det en trivsam stund i solen för oss alla. Lite kalla vindar svepte dock förbi men någon tröja var aldrig aktuell.

Idag är det molnigt och vi har haft en kylig morgon. Vi ska nu äta vår lunch och sedan tar vi en liten promenad här omkring, sen blir det nog en lugn fredagskväll, kanske tittar vi på en film..