Om

Bloggen handlar om våra vinterresor med husbilen i Europa. Mesta tiden tillbringar vi i Spanien och Portugal, men resorna handlar också om färden genom Frankrike och Tyskland.

Jag har nu lagt in tidigare resor från Resdagboken under Länkar, så alla våra resor från 2008 och framåt är samlade. Vill ni läsa dom så glöm inte att trycka på rubriken, i annars blir det bara en liten del av resan man ser.
En resa jag själv tycker är rolig att följa är vår första efter pensioneringen, Med husbil genom Europa 2008, en resa som går genom flera länder i Europa men framförallt i Grekland...

Om oss

Sidor

Visar inlägg från mars 2016

Tillbaka till bloggens startsida

Semana Santa i Spanien

25 mars, långfredag och vi är tillbaka på hästgården i Fuengirola. Nu är det riktig sommar här, varmt och soligt och nästan ingen blåst. Men hästgården är förändrad. Borta är nästan alla husbilar och borta är Olav, vår norska gutt, som var så hjälpsam och trevlig. Samma familj är kvar på restaurangen, men även där är det förändringar, med ägare hit och ägare dit. Vi fattar ingenting. Vi har träffat Olav ett par gånger och han har försökt förklara, men vi är nog för tröga för att förstå. Sista gången Olav var här och pratade med oss blev han bortkörd och personalen tog hans cykel. Vi vet inte hur det har gått med den..

Vi stannar över påsk och själva platsen är fortfarande bra, nära till stan och det är en annorlunda ställplats, vilket vi gillar. För er som känner till platsen kan jag tala om, att han med kjolen är kvar, likaså rumänskan med lilla flickan och holländaren som är släkt med ägarfamiljen. Nya är ett irländskt par och ett danskt par + vi. Så vi är inte ensamma..

Men, vi har fått problem… Troligtvis har vi fått fel gasol när vi fyllde gasoltuben i Portugal och det osar och brännaren har sotat igen. Det innebär att kylan försvann från kylskåpet. Just nu håller min man, kylmontören, på att sota och göra rent och han har precis tappat en spiral eller liknande i röret och säger hela tiden, oj då, usch eller kanske lite starkare ord som dj--la sk-- och he--e…
Jag litar på att han fixar det.

Nu tar vi resan från Portugal..

En lugn och fin resa upp till Sevilla och det märks att sommaren är på väg. Den vilda mimosan kantade vår väg tillsammans med pinjeträd och röda vallmon. Jättevackert.. Det höll på att bli en trafikolycka, då en vildhund försökte ta sig över motorvägen i den intensiva trafiken nära Sevilla. Panikbromsning, men det var allt och vi tror att hunden tog sig in på fast mark. Intensiv fredagstrafik var det och GPS:n förde oss säkert mot ställplatsen, men när den i slutänden vill ta oss genom ett jättestort stängt och förbommat tivoliområde valde vi att leta själva och vi kom fram efter en kringgående rörelse… Ställplatsen var helt ok, inhägnad och med vakt dygnet runt, vilket jag tror är bra i en storstad som Sevilla. Den ligger på gångavstånd från centrum med alla sevärdheter vilket också är ett plus.

Semana Santa den spanska påsken, eller stilla veckan som det också heter, börjar i Andalusien veckan före påsk och avslutas på påskdagen. Att då få vara i Sevilla den veckan upplevde vi som en extra bonus, det var fantastiskt. Vi var in till staden både på lördagen och söndagen. På lördagen var det mest vanlig sightseeing, det finns massor med fantastiska gamla byggnader och så förstås katedralen. Däremellan alla hästdroskor, restauranger och barer, vilka vi också stannade till vid. Plaza Espania besökte vi men katedralen valde vi bort på lördagen för kön var enorm och vi var rätt så trötta när vi kom dit. Vi såg också alla avspärrningar och stolar som var utplacerade överallt och förstod nog att det skulle bli en procession. Men den missade vi på lördagen.

På söndagen, som inleddes med regn, gick vi ut lite senare. Tillsammans med spanska finklädda familjer vandrade vi mot staden. Männen och pojkarna i kostym och damer i min ålder i dräkt och de yngre damerna i fina klänningar. Barnen var jättesöta, pojkarna i sina kostymer och flickorna med rosetter i håret, fina klänningar och lackskor. Bara det var roligt att se på. Sen fick vi vara med om processionen med alla barn och ungdomar i sina vita spöklika dräkter och de två tunga guldvagnarna som bars av starka män under många timmar och det anses som en stor ära att vara "costaleros" trots att det innebär smärta och lidande. Häftigt att som turist hamna mitt i det…

Vi var glada, att vi åt lunch hemma innan vi gick ut, för det var hopplöst att få någon plats på restaurangerna. Vi kunde dock slå oss ner och få något drickbart på en bar och vi satt länge och bara tittade på alla människor och all rörelse, som fanns runt omkring oss.

Vi var med om söndagens dagprocession, det fanns en på kvällen också men då var vi så trötta, så den fick vara. Varje dag i Sevilla gick vi nästan 1,5 mil och det kändes lite i fötterna. Jättefint väder hade vi båda dagarna.

På måndagen lämnade vi Sevilla och vårt mål var Fuengirola och hästgården. GPS:n valde att strunta i motorvägen och tog oss upp genom bergen och över staden Ronda, som vi tidigare pratat om att besöka. Ett nytt Spanien såg vi, i början av resan stora fina gårdar och åkrar som aldrig tog slut och därefter kom bergen, med bra, men snirkliga vägar upp och ner. 1090 meter över havet, som mest tror vi och då såg vi snön på bergstopparna. Fantastiska vyer, utom när vi körde genom molnen. Vi stannade på ett ställe och åt lunch och gick ur husbilen. Klädda i lätta sommarkläder fick vi en chock, det var säkert minusgrader, så himla kallt. Så vi satte fart på bilen och körde ner till kusten och hit till hästgården i Fuengirola.

Dagarna här har varit bra, på tisdagen blev det en promenad och shopping på det stora köpcentrat Miramar här i närheten. Onsdagen ägnades åt påskstädning, tömningar av olika slag och fyllning av vatten, alltså en arbetsdag. Efter så mycket jobb unnade vi oss en middag på WOK:en, som vi var på med Gun och Ronny vid förra besöket här.

Igår, skärtorsdagen kom den riktiga sommarvärmen och vi flanerade på strandpromenaden. Mycket folk på stranden och några badade. Då kom suget efter bad, men tyvärr hade jag inga badkläder med, så det fick bli öl och tapas på en holländsk bar istället. Efter några timmars promenerande gick vi hem och satte oss utanför husbilen, delade en flaska vitt vin och mådde bara bra. Men vi märkte att vinet inte var så kallt som det borde vara efter några dagar i ett kylskåp och det varslade om problemet med kylan i kylskåpet…

 

På kvällen gick vi till restaurangen här på hästgården, vi hade en helt egen restaurang ett bra tag. Sen kom det några män till baren, irländarna och rumänskan med lilla flickan + mannen i kjolen. och så småningom ytterligare en matgäst  Det var allt.. Inte ens restaurangens familj, som alltid håller till här var där den här kvällen. Men det var trevligt, alla försökte roa den lilla flickan med dans och sång. Vi fick god mat, fläskfile och pepparsås till mig och revbensspjällen, som Kent älskar, till honom. En flaska vin därtill. Allt blir så familiärt på en sådan här restaurang.

Nu är det långfredag och min man kylmontören är klar med sitt jobb. Naturligtvis fixade han det, vi tror i alla fall så och i slutänden sa han, som den positiva man han är, att det var tur att den där spiralen föll ner i röret, för då fick han göra rent där också. Sån är han…

Nu är vi båda nyduschade och klara för utfärd, vi ska träffa våra vänner Gun och Ronny för en sen lunch eller tidig middag på en restaurang här i närheten.

Här på hästgården har vi gratis internetuppkoppling och på måndag fixar vi ett nytt vodafonabbonemang, så nu kan ni nå oss på mail och här på bloggen som vanligt.

Vi åker vidare hemåt på tisdag, men resan kommer att ta ett bra tag och vart vårt nästa stopp blir vet vi inte ännu. Nu blir det nog inte så många ställplatser, det finns så många fina campingar i Spanien. Kanske åker vi till Balerma, där finns så bra tvättmaskiner och duschar…

Ha en jättebra påskhelg, det önskar vi er alla..

FELIZ PASCUA säger vi…

Nu springer en lös häst här på ställplatsen......
 

Farväl Portugal, Spanien nästa...

17 mars, torsdag, och vi håller på och förbereder uppbrottet från Portugal. Vi är nu ganska trötta på Algarvekusten, den är bara 14 mil lång och vi har hållit oss på ena halvan. Man kan säga att vi har sett det mesta här nu.

Vi åkte från Vila Real i måndags och tog en liten sightseeing på småvägar längs kusten. Vi besökte bl a Manta Rota, Altura, Santa Lucia och såg tusenåriga olivträd och fiskelägen. Vi tänkte övernatta på någon av alla ställplatser som finns där, men det var fullt överallt så vi åkte till Quarteira igen och bestämde oss för att stå där över onsdagsmarknaden. Så det blev samma procedur som tidigare, nedflyttning till parkeringen på tisdagen och marknad på onsdagen. Vi gick på marknaden ett par timmar, varmt var det och inga inköp blev det. Däremot åt vi piri-pirikyckling, oliver och bröd på samma ställe som förra gången, även vinkaraffen var samma men vinet nytt. Nya var också de trevliga holländarna, som bjöd oss att sitta vid deras bord. Sen eftermiddag flyttade vi upp på ställplatsen igen.

Idag är det torsdag och vi ska snart lämna Quarteira. Kent ska bara diska färdigt och sen hade han någon mindre reparation innan vi kan åka. Vi ska fylla våra gasoltuber, det har gått åt jättemycket gasol när man ligger på de här billiga eller gratisställplatserna. Så egentligen tror jag inte det är så mycket billigare att ligga så här, campingplatserna är också billiga i Portugal. Sen åker vi vidare till Lidl och Intermache och fyller på vårt förråd med portugisiskt vin. Det kommer säkert till nytta hemma i Sundbyholm, när vi sitter och njuter av sommarvärmen på altanen, kanske tillsammans med några av er, kära familj och vänner?!

Sen blir det Vila Real och där väntar tvättmaskinen på Lava Express och i morgon väntar Spanien. Vi har lite tankar på att åka till Sevilla några dagar, men kanske blir det något annat stopp innan dess. Vi måste också koppla upp oss på spanskt internet och var det blir vet jag inte..

Vi har haft en jättebra tid här i Portugal, lite besvikna på blåsten men den har ju funnits även i Spanien. Naturen, särskilt under resan till Mina de Sao Domingo, är jättevacker, jag tröttnar aldrig på storkarna, både de som ligger i sina bon, men särskilt när de flyger över en.. Maten är jättegod, både på restauranger och maten jag tillagar av de utmärkta, billiga råvarorna. Inte heller de fallfärdiga gamla husen tröttnar jag på, medan de nya moderna husen bryr jag mig inte om. Portugiserna är också vänliga och lugna, utom i trafiken för där ska dom om till varje pris… Nästa gång vi kommer hit ska jag ha med mig en bra resehandbok med sevärdheter, Maggan och Ingemar hade en utmärkt sådan. Då är det lättare att hitta alla fina ställen…

Fortfarande är det mycket folk och husbilar kvar här, men man ser att det är uppbrott bland många. Man vill vara hemma till påsk eller straxt efter påsk. Det gäller också våra kompisar i Spanien, en del är redan på rull hemåt och andra åker snart. Så vi blir rätt så ensamma resten av resan.. Tråkigt kanske, men vi får säkert sällskap av en del fransmän, dom verkar aldrig ge sig..

Nu kanske det dröjer ett tag innan jag skriver, vet som sagt inte när jag blir uppkopplad. Behöver ni få tag på oss så har vi naturligtvis telefonerna igång..

Har vi lärt oss några portugisiska ord undrar ni säkert, ja det har vi, t ex obrigado som betyder TACK.. Och det säger vi till Portugal...

Portugal - i våra hjärtan

12 mars, lördag och vi är tillbaka på vårt basläger, Vila Real de San Antonio vid floden Guadiana, som är gränsen mellan Spanien och Portugal. Kent håller på med dammsugning, det ska vara lördagsfint i vårt lilla hem. Vädret är jättebra, soligt och varmt och ingen blåst, så vi ska snart ta vår promenad på stan och besöka den lilla marknaden på torget. Det blir inga stora inköp, Euro Jackpot var inte snäll mot oss den här veckan, så vi måste leva på pensionen. Men redan har vi köpt veckans avocado av en försäljare här på ställplatsen.

 

Förra gången vi lämnade Vila Real var i måndags och vi gjorde våra ärenden som vi planerat och körde sedan mot Mina de Sao Domingo, som ligger ca åtta mil norrut, rätt nära spanska gränsen och samma flod som vi ligger vid nu. Vägen dit var helt ok, N122 riktigt bra faktiskt, sen var det några mil som var mera lik en vanlig väg i Portugal, alltså smal, gropig och lappad med lite asfalt här och där. Den förde oss in i ett fantastiskt vackert landskap, kantad med träd, ungefär som hemma i Sverige fast här var björkarna utbytta mot eucalyptusträd och tallarna var pinjeträd. Små sjöar, som inte var några riktiga sjöar utan uppdämningar vid floden, fanns det också och det gjorde inte resan mindre angenäm. Delar av vägen låg i en nationalpark och på ett ställe hade storkarna byggt bo i varenda telefonstolpe, fantastiskt…

 

Vi kom fram till byn, som är en gammal gruvby, fram mot kvällen och fick en plats på den redan fulla ställplatsen. Ställplatsen, som egentligen är en parkering, ligger jättefint vid en av de konstgjorda sjöarna, (barragem tror jag dom heter på portugisiska) och där finns det mesta man behöver. Vi slog oss till ro och somnade gott i den totala tystnaden som rådde, trots att bilen lutade rejält. Lutningen åtgärdade vi på morgonen därpå och sen tog vi en vandring genom gruvbyn med de kritvita husen och senare kom vi till den nedlagda gruvan. I gruvan, som var i gång mellan 1858 - 1966, utvanns silver och kopparmalm och hela byn byggdes under den tiden. Man har t o m ett duschhus på torget, där man fick skrubba skiten av sig när det begav sig. Duschen fungerar fortfarande och används bl a av husbilsfolket.
Gruvan stängdes 1966 och har sedan dess blivit ruiner.

På eftermiddagen kom våra nya vänner Maggan och Ingemar och vi hade en trivsam eftermiddag i solen tillsammans.

Dagen efter tog vi en ny vandring till gruvan och den här gången tillsammans med Maggan och Ingemar. Nu var det fullt krig , för polisen hade någon form av träning där. Vi stördes dock inte av detta, utan gick i sakta mak och tittade, läste på skyltarna och fantiserade om platsen. En jättefin promenad med trevliga vänner.

Vid badplatsen, där vi stod på parkeringen var det också träningsläger. Landslag från olika länder var där och tränade kanot. I alla fall tror vi det var landslagen..

På kvällen hade vi lite avslutning och  utvärdering av Mina de Sao Domingo, över ett glas vin i vår husbil, för på torsdagen skulle vi lämna platsen och åka åt olika håll. Men först beslöt vi att besöka marknaden i Mertola innan vi skildes åt. Samma vackra väg tillbaka, samma storkar och samma gröna berg och i Mertola var det ingen marknad, så vi skildes åt och vi åkte tillbaka till Vila Real och Maggan och Ingemar fortsatte lite längre norrut för vidare färd hemåt.

Ställplatsen i Vila Real är en liten värld för sig. Massor med husbilar och människor med olika nationaliteter. Mest fransmän förstås. Här är alltid människor i rörelse, ofta med en hink eller portapotti i handen. Mycket ska tömmas och nytt vatten fyllas. Varje morgon är det fullständigt kaos vid tömningsstället, bilar försöker tränga sig in från olika håll och många tar god tid på sig att blockera för andra. Fransmännen är värst.. När alla morgonsysslor är avklarade sitter man sedan utanför sin husbil och läser eller bara kopplar av, kanske pratar lite med andra vagabonder, eller också tar man en promenad. Från morgon till kväll springer försäljare och säljer apelsiner, mandariner, jordgubbar och annat. Brödbilen kommer varje morgon och tvättbilen tre dagar i veckan.

Nu börjar folk på att åka hemåt och det börjar märkas på lediga platser. Men fortfarande fylls platserna på och sen eftermiddag är det fullt och många som kommer får vända. Inga svenskar här just nu.

Nu har det hunnit bli 13 mars, söndag och Kent är i duschen, som jag redan har avklarad. Igår, lördag, blev vi väldigt överraskade när vi gick in till torget. I stället för marknaden med traditionell hemslöjd och lokal mat, som är varje lördag, så var det loppis. Hela torget var fyllt med loppisgrejor, allt man kan tänka sig t o m hembränningsapparater och vildsvinshuvuden. Vi gick där en lång stund men köpte förstås ingenting. Sen blev det den vanliga vandringen på gågatan, jättemycket folk. Inte bara turister med grått hår utan även vanliga portugisiska familjer. Kul att se småbarnen, som var klädda precis som vi klädde våra småbarn för femtio år sedan. Vi tog en paus på ett café och gick på hemvägen in i kyrkan och hamnade mitt i ett barndop. Sen blev det en skön eftermiddag i solen, nu är det verkligen varmt och skönt.

Kvällarna här kan bli lite långsamma, eftersom vi måste spara på batteriet och inte kan se några filmer. Men vi äter middag sent, småpratar lite och lyssnar på Die Zillertaler och dricker ett glas vin och sen är det dags att sova.

Idag har vi inga planer och imorgon lämnar vi Vila Real. Om ca en vecka lämnar vi Portugal och var vi ska bo sista veckan har vi ännu inte bestämt. Det är det som är så bra med att vara vagabond..

Har förstått, att livet i Sverige har blivit lite lättare att leva. Våren har kommit en bra bit på väg och vi får ständigt rapporter om sol och värme.

På tisdag träffas mina kära klasskamrater igen och jag ringer förståsss… Hoppas också att Ingela och Angelica gjort jättebra inköp på Ullared, så klart att ni har gjort det. Har försökt få kontakt med Joline på skype, men misslyckats, ska försöka idag igen..

Marknadsbesök och god mat i Portugal

 

 

 

6 mars, söndag och snart är det halvtid på resan. Vi har nu varit ute 68 dagar av beräknade 143 och det finns ännu mycket tid och många platser att besöka.

Vi är nu tillbaka i Vila Real de Santo Antonio, på samma ställplats som vi började vår Portugalvistelse. Ska försöka skriva några rader medan Kent ägnar sig åt det praktiska, fyller på vatten och tömmer avlopp och toa. Himlen är klarblå och solen skiner, temperaturen ute är just nu 17 grader och vi har haft varmare. Vi ligger nära havet och det blåser rätt mycket. Vi får se om det blir något utesittande i eftermiddag eller någon promenad längs floden, som vi pratade om igår.

Dagarna i Olhao var väldigt kyliga, blåsiga och regniga så något slappande i solen var det inte tal om. Fredagen regnade bort och vi var inne i bilen mest hela dagen. Vad gör man då i en liten bil en hel dag kan man ju undra. Ja, jag kan roa mig vid datorn och läsa min bok, det är inte så svårt och Kent ägnar sig åt sina olika projekt. Fredagens projekt var att iordningställa en rundstav över spisen, där man kan hänga plastfolie och vanligt foliepapper. Blev väldigt bra. Och så har han ju disken och dammsugningen, sånt tar ju också tid. Sen eftermiddag var han klar med allt och njöt inomhus av en whisky, det tycker jag han förtjänade… På kvällen blev det en film.

Lördag förmiddag var det strålande sol och 23 grader varmt, knappast någon blåst att tala om, så vi tog en promenad till marknaden utanför saluhallarna i Olhao. Vi inhandlade lite grönsaker och strosade omkring och satte oss sedan i solskenet och njöt av en biffana och ett glas vin.
När vi började gå hemåt kom molnen och regnet, som inte var något milt sommarregn utan regn med snöglopp i och plötsligt var det iskallt. Vi räddade oss in på kinesen och handlade nya jättebra grejor och när vi kom ut var det solsken igen och promenaden hem var jätteskön. Promenaden den dagen var på en mil, så det var skönt att bara koppla av när vi kom hem. På kvällen blev det middag på restaurang. Vi besökte Sergio, den mest populära restaurangen i Olhao och vi åt samma meny som vi alltid äter där, deras "Steak on a stone", alltså oxfile som vi får steka själva + jättegod stekt potatis och sallad. Innan dess fick vi småmackor, oliver och förstås en massa bröd. Vi tog in en flaska rödvin till detta och denna fina middag kostade endast 35€ för oss båda. Den kvällen var vi de enda turisterna, det var ett långbord med en portugisisk familj som firade en födelsedag och resten av borden fylldes med portugiser dom också. Barnen hade en lekhörna och det var så familjärt, som det bara kan vara här i Portugal.
Mätta och nöjda gick vi hem till campingen och dagens steg var 17976 och vi hade gått nästan 13 km, bra tycker jag..
Söndagen ägnade vi oss åt att säga hej då till våra vänner och bekanta, några kände vi sedan tidigare år men de flesta var nya..

På måndagen lämnade vi ett varmt och stilla Olhao och for några mil till Quarteira där vi skulle stå på ställplatsen några nätter. Det är egentligen en marknadsplats, som är ställtplats alla dagar utom onsdag, då det är marknad. Det innebär att alla husbilar och dom är många, får lämna ställplatsen på tisdagen och bo på parkeringen och åka tillbaka när man städat upp marknadsplatsen onsdag eftermiddag. Allt är väldigt välarrangerat och funkar jättebra. Så var det också den här gången. Vi besökte naturligtvis marknaden, det var därför vi var där och inhandlade lite smått och gott, det blev nya grytlappar, Kent köpte strumpor och så blev det rakblad av den gamla modellen till kompisen Wolf i Torshälla, en stående beställning som han har på alla våra resor. Så åt vi förstås lunch där, piri-piri-kyckling av bästa sort och en kanna vin, trevligt sällskap av ett holländskt par - vad mer kan man begära….

 

Trevliga människor träffade vi även på ställplatsen, norrmän som vi träffat på samma ställplats för två år sen. Inget konstigt med det, för de står där så gott som hela vintern, varje vinter….

 

Torsdag förmiddag åkte vi vidare. Campingen i Fuseta var vårt mål och tanken var att vi skulle stanna där ungefär tio dagar. Vi har varit i Fuseta tidigare, men aldrig campat där. Campingen var nästan full och vi blev tilldelad en skuggig plats, men hittade en liten solfläck där vi kunde sätta oss och dricka ett glas rosévin innan vi gick en sväng på campingen och i stan. Blåsigt förstås, men riktigt varmt och skönt. Vi kände dock inte de rätta vibbarna för Fuseta och campingen, så vi bestämde på kvällen, att vi far vidare…

Så blev det, det är det som är så skönt med att vara vagabond, man har rätt att ändra sig precis som man vill. Vi bestämde att vi åker tillbaka till Vila Real… och tänker till innan vi bestämmer något nytt mål. Men innan vi hamnade här besökte vi en alldeles fantastisk lunchrestaurang, som ligger längs 125:an mellan Faro och Olhao. Där serveras bara en rätt och det är grillad fisk, skalpotatis, bröd, oliver och tomatsallad. Nio olika fiskar serveras och servitören "slänger" hela tiden på en nygrillad fisk på tallriken och man äter så man nästan spricker.
Vi har varit där förr och kommer gärna igen, för det är något utöver det vanliga. Notan gick på 27,70€ och man kan lugnt säga, att man fick mycket för pengarna.

Vi kom till Vila Real fredag eftermiddag och sökte genast upp "Lava Express" med vår samlade smutstvätt och tillbringade en dryg timme där. Medan tvätten skötte sig själv i de fina maskinerna, var vi inne på internet och lekte. Jättebra uppkoppling och gratis WiFi.

En lugn fredagskväll blev det, vi orkade inte med så mycket mat efter den goda lunchen, men lite calamaris frittata blev det, friterade i den fina speciella grytan vi köpte på kinesen i Torrox.

 

Lördag blev det marknad och annan handel, t ex en trälåda med jordgubbar och en äggskivare. Och en flaska Margot whisky till Kent på Lidl.

Under eftermiddagen träffade vi Maggan och Ingemar, som var våra grannar på hästgården i Fuengirola. Det blev ett glatt återseende och vi beslöt att fortsätta samvaron i deras husbil på kvällen. Så blev det och eftersom det var så trivsamt så tog vi ett nytt beslut - att umgås i vår husbil på söndagskvällen. Dom har rest ungefär lika mycket som vi och har massor att berätta och ge tips om. Maggan skriver också en blogg, www.lillviks.blogspot.com Rekommenderas för er som gillar att läsa om resor.

Nu avslutar jag skrivandet, för jag märker att Kent snart är klar med disken och då ska vi åka vidare. Lite praktiska saker idag, fyllning av gasol och shopping på Continent i Tavira. Sen åker vi nog vidare in i landet, bara ca fem mil. Vi har fått tips om en liten gruvby, som kan vara värt ett besök. Vi tror det blir så, men man vet aldrig….

Jag har fått förfrågningar om Kents diskbalja och jag kan tala om att färgen är blå, inte babyblå utan lite kraftigare blå, som passar en riktig karl..

Tisdag 8 mars och vi är framme i Mina de Sao Domingos och det är verkligen helt annorlunda än det Portugal vi tidigare sett. Men det skriver jag mer om i nästa blogg..