Om

Bloggen handlar om våra vinterresor med husbilen i Europa. Mesta tiden tillbringar vi i Spanien och Portugal, men resorna handlar också om färden genom Frankrike och Tyskland.

Jag har nu lagt in tidigare resor från Resdagboken under Länkar, så alla våra resor från 2008 och framåt är samlade. Vill ni läsa dom så glöm inte att trycka på rubriken, i annars blir det bara en liten del av resan man ser.
En resa jag själv tycker är rolig att följa är vår första efter pensioneringen, Med husbil genom Europa 2008, en resa som går genom flera länder i Europa men framförallt i Grekland...

Om oss

Sidor

Visar inlägg från maj 2016

Tillbaka till bloggens startsida

Sparrisknoppar och hagel..

Tro det eller ej, men idag är det 17 maj och Norges nationaldag. Vart tar tiden vägen? För 140 dagar sedan lämnade vi Sundbyholm och Eskilstuna och nu är vi snart hemma igen. Vi är i alla fall väldigt nära Sverige, närmare bestämt på Finnlines färja Nordö Link någonstans mellan Travemünde och Malmö. Den här gången har vi en hytt, fastän vi åker dagbåt och vi har sovit ett par timmar och ätit en medhavd lunch bestående av potatissallad och kassler. Jag ska nu försöka skriva några rader medan Kent går en sväng och spanar av. Det händer just ingenting på en sådan här typ fraktfärja, bar och restaurang har bara öppet en timma efter avgång och en timma före ankomst. Likaså den lilla shopen..

Senaste gången jag skrev var vi i Bad Krozingen och badade termalbad. Hade tre jättebra dagar, med termalbad två dagar och vi bara älskar det. Sparris åt vi alla tre dagarna, men de var inte av bästa sort trots att vi betalade för bästa kvalitet. Trådiga och ojämna fastän jag skalade dom ordentligt. Nej - vi blev lite besvikna..

Den 12:e maj lämnade vi badet och köpte på vägen ny sparris, den här gången blev det bara sparrisknoppar. Vårt fina väder hade nu övergått till regn och vi led med arbetarna som tvingades skörda sparrisen i detta hårda regnväder.. Ingen särskilt kul resdag var det heller, långa köer på autobahn och ingenting att titta på, bara industriområden och gröna skogar. De flesta köbildningarna berodde förstås på vägarbeten men på ett ställe var det full utryckning av polisbilar, bärgare och ambulanser och vi såg en helt platt förarhytt till en lastbil och resten av bilen stod uppanpå (över). Man kan bara gissa vad som hänt med föraren..

Regnet upphörde när vi började närma oss Vinningen där vi skulle ta in på Camping Insel. Jättevacker väg ner till Mosel och Vinningen. Vi checkade in och fick en fin plats, åt sedan vår middag utanför bilen och jag kan tala om att sparrisknopparna smakade helt underbart. En jätteskön kväll och morgonen och förmiddagen dagen därpå var lika ljuvlig. Vi pratade mycket om vår första resa utomlands, då med bil och husvagn tillsammans med Inger och Wolf och året var 1989. Den här campingen var den första vi besökte och allt kändes då nytt och roligt.

Vid lunchen kom regnet. Sedan kom åska och hagel och så fortsatte det hela eftermiddagen. Svinkallt var det.. Samtidigt kom en massa campare infarande, det var fredag eftermiddag och dessutom pingsthelg och mors dag. Alldeles tjockt med folk på den rätt så leriga campingen. Nåväl, regnet och haglet upphörde sen eftermiddag men kylan höll i sig. Campingen har en jättefin liten restaurang som ligger precis vid Mosel och dit gick vi och åt en riktigt god tysk middag. Kent åt förstås en schnitzel och jag fick grillad lax, rösti, färsk spenat och hollandaisås. En flaska rött till och allt kostade 50€. Lite dyrare än i Portugal och Spanien, men som allt är i Tyskland, rejält och mycket, vällagat och jättegott. Vi njöt av maten och utanför fönstret gick de långa pråmarna förbi, det var mycket att titta på…
Det var fredagen den 13:e.
 

På lördagen, som också var pingstafton, lämnade vi Vinningen och Mosel och fortsatte resan uppåt. Mindre med bilar på vägen och det regnade och haglade bara ibland. Vi tänkte försöka stanna till vid en ställplats vid Ems-kanalen, som vi tidigare besökt och som ligger på vägen uppåt. Men, som sagt, det var ju pingstafton och många andra hade samma tanke vilket vi egentligen hade förstått. Men vi hittade en camping i närheten som verkade bra, men den var också full med campare och nu började det bli kväll och det var pingstafton och vi hade ingen lust att åka på vägen hela kvällen. Men, när det är som mörkast hittar man ljuset och i det här fallet var det en campingskylt till campingplatz Waldwinkel, som visade sig vara en liten, billig och enkel camping med trevliga människor som tog emot oss. Någon campingvärd fanns inte där, men det var bara att lämna avgiften i ett kuvert och stoppa i en postlåda, märkvärdigare än så behöver inte en incheckning vara. Så vi slog oss till ro och firade pingstafton inomhus i värmen, tittade på alla campare som trots vädret försökte grilla och umgås med vänner och familj.

Dagen därpå, pingstdagen, åkte vi sista sträckan upp till Travemünde, tog in på campingplatz Ivendorf, städade och duschade och åt sedan de sista sparrisknopparna, fortfarande lika goda. Efter det blev det stekt torsk med lite räkor + en flaska Vespral av bästa sorten från Lidl i Spanien. Vädret var lite bättre, fortfarande kallt och blåsigt, men inget regn eller hagel.

Måndagen skulle vi ägna åt ett besök på Citti, för att inhandla de alkoholhaltiga drycker, som vi missat i Portugal och Spanien. Vad vi, som vanligt, inte tänkt på, var att det var pingst i Tyskland och inga butiker var öppna. Sånt håller man stenhårt på i det här landet. Citti var stängt, men vi kollade på nätet om Calles och Fleggards i Heiligenhafen var öppna och det var de. Så vi åkte dit och handlade det vi ville ha och det är alltid roligt…

Vi hade gott om tid på hemvägen så vi åkte kustvägen till Timmerdorfer strand och fick se de fina badorterna där. Massor av folk var ute, fastän det blåste rätt så bra. Några felkörningar gjorde vi inte men det blev en del kringgående rörelser, men det spelade ingen roll för vi hade gott om tid. Den sista natten utomlands för den här gången, tillbringade vi på Skandinavienkaj i Travemünde där Finnlines håller till. Där firade vi också Kents 73-års dag med en middag på lite rester från pingsten. Dock inga sparrisknoppar. Vi sov sen riktigt bra fastän långtradare for fram och tillbaka hela natten.

Ikväll kl 1900 rullar husbilen av färjan och troligtvis övernattar vi på potatisåkern vid Ribbersborgsbadet i Malmö. I morgon och de närmaste dagarna ska vi umgås med syster Inga-Maj och senare även med syster Gunda.. Det ska bli jättetrevligt, vi kommer att ha mycket att prata om. På lördag börjar vår resa genom ett, hoppas jag, sommarfagert Sverige och på söndag sen eftermiddag är vi hemma. Lite vemodigt att resan snart är över men ack så kul att få träffa alla nära och kära hemma, nu längtar jag…

---

Kan bara tillägga att resan gick bra och vi sitter nu i husbilen på potatisåkern…
 

Oradour-sur-Glane, den brända staden

Under vår resa genom Frankrike gjorde vi en avstickare till "Den brända staden" Oradour-sur-Glane, även kallad Martyrstaden. 10 juni 1944 mördades hela befolkningen och staden brändes ner av tyskarna och byggdes aldrig upp igen utan står kvar som ett monument över krigets vansinne.

Det finns flera teorier om varför detta skedde men enligt vissa källor skulle tyskarna egentligen ha angripit en annan stad men förväxlade städerna på grund av deras namnlikhet.

Massakern genomfördes av tyska soldater som var på marsch mot striderna i Normandie. Befälet Adolf Diekmann skulle ta gisslan för att få loss en annan bataljonschef som tillfångatagits av den franska motståndsrörelsen och gick in i staden med 180 man.
Bataljonschefen delade upp befolkningen och spärrade in kvinnor och barn i kyrkan. Männen spärrades in i lador som besköts med kulsprutor och därefter brändes ner. Fem män lyckades överleva. Ungefär samma procedur tycks ha utförts i kyrkan. Endast en kvinna lyckades undkomma, genom att kasta sig ut genom ett kyrkfönster (tror man). Nästan hela befolkningen 642 personer dödades, varav 205 barn. Diekmann, som beordrade dödandet, skulle ställas infor krigsrätt för hans tacklande av problemet, men innan någon rättegång blev av, dödades han av granatsplitter i Normandie.

Händelserna i Oradour-Sur-Glane räknas som en av de våldsammaste krigsförbrytelserna någonsin.


Ovanstående har jag hämtat från Wikipedia men det finns andra berättelser om vad och varför det blev så.

I början när vi gick omkring i spökstaden, var det mer som en film eller overkligt på något sätt. Det var först när vi besökte kyrkan och började tänka på barnen och kvinnorna som var inlåsta här och vad som sen skedde. Skräcken, skriken och sedan tystnaden… Vi gick vidare och hamnade på kyrkogården, där de 642 människorna låg begravda och där man såg fotografier med namn på familjerna.  Då blev det ännu mer verkligt och man förstod att det faktiskt har hänt.. Man blir berörd och resten av vandringen bland husen gick vi i våra egna tankar, pratade inte så mycket, det behövdes inte.

Oavsett om staden var tillhåll för franska motståndsrörelsen och att massor av vapen förvarades där, vilket är en teori, så vad hade dessa barn gjort för galet, så att dom förtjänade att dö på detta sätt och självklart ska ingen behöva få ett sådant slut, inte ens under krig..

Jag tänkte också på soldaterna, de unga pojkarna som utförde dåden. De som överlevde kriget, blev dom någonsin människor igen?
En av teorierna jag läste om, var att soldaterna fick frispel och bara sköt - för skojs skull, men det vill jag bara inte tro…

Besök gärna Oradour-sur-Glane om ni har möjlighet…
 

Barfota i gröngräset


8 maj, söndag och vi har kommit en bra bit närmare hemmet i Sundbyholm. Vi befinner oss nu på Bresgau camping i Silbersee, ett område i Freiburg i Tyskland. Tanken var egentligen, att vi skulle vara på termalbadet i Bad Krouzingen men vi fick ändra våra planer lite. Kristi flygarhelgen firas i hela Europa och det betyder att det är långledigt och många fler än vi vill bada termalbad. Vilket i sin tur betyder att ställplatsen redan var fylld med husbilar på onsdagskvällen.
Som vagabond så är man van vid att snabbt ändra sina planer och det var inte svårt att hitta nya alternativ. Vi kunde ju ligga några dagar på camping  Des Trois Chateux i Alsace i Frankrike, passa på att tvätta och städa, besöka den lilla turiststaden Eguisheim och leka lite med alla storkar som finns där. Det bestämde vi när vi åkte ut från camping les lles i Clerval i Jurabergen.
Den resdagen blev den jobbigaste på hela resan och på alla våra resor är den klassad som den tredje värsta… 

Ca 16 mil skulle det bli på vägen, denna varma sköna sommardag och resan till campingen gick jättebra. Vi åkte i ett fantastiskt landskap med många kanaler och flodbåtar, det var mycket att se på. När vi kom fram till campingen var den stängd för lunch men vi och några andra väntade tålmodigt. Men - dessvärre var campingen fullbelagd så där sprack våra planer. Vi fortsatte de få milen till Tyskland och chansade på en plats på termalbadet i Bad Krouzingen, men det hade vi inget för. Sen började mardrömsfärden efter någon camping eller ställplats som hade en plats för vår lilla bil, men det var tji.. Vi åkte fram o tillbaka genom Freiburg, en fredag eftermiddag, den varmaste dagen hittills. Polisbilar på utryckning, miljözoner överallt, där vi med vårt gula miljömärke kanske inte fick åka, långa köer och en bilmotor som nästan kokade. Däremellan ett stopp vid någon camping, som alla vara fullbelagda. Svetten rann och hjärnan var tom och jag måste säga, än en gång, att det är en tillgång att ha en chaufför, som är stresstålig i trafiken och inte brusar upp. Till slut gav vi upp och gjorde som vi gjort på tiden innan GPS fanns, åkte en bit utanför stan och svängde ner på en väg och där fanns campingskyltar. Vi följde den som ledde hit och här fanns det gott om plats. Men problemen var inte slut. Vi hamnade fel på campingen och Kent backade in i ett tak, som en långliggare hade över sin husvagn. Taket stack ut en bit på vägen, som det så ofta gör här när man ska få ut så mycket som möjligt av sin lilla tomt. Kvinnan i husvagnen blev galen och skrek, kaputt, kaputt och for omkring bland grannarna, som var väldigt nyfikna. Kent for ut och mannen i husvagnen var helt lugn och med samarbete sattes fästet, som hade lossnat, dit och någon större fara var det inte. Därefter hittade vi en solig och fin plats, satte oss ute, Kent fick en whisky och vi bara kopplade av. Så småningom blev det ett glas vin till mig också.

Den här campingen är jättetrevlig, lagom tysk med restaurang och en liten badsjö, som vi snart ska besöka. Gräset är grönt och belamrat med tusenskönor. Här är vi nu och vi åker härifrån i morgon, måndag. Då blir det termalbadet i Bad Krozingen.

Nu tillbaka till resan från Blanes och genom Frankrike.
Måndagen den 2:a maj lämnade vi vårt Blanes och började färden de sista 10 milen i Spanien. Vägen var kantad med röda vallmon och milen gick undan fram till La Joungera, där vi inte stannade och handlade whisky som vi brukar. Vi åkte genom den stan och gränsstaden Le Perthus där det alltid är trafikkaos, dock inte nu. Sen var vi inne i Frankrike, ett Frankrike som bjöd på sommarväder, fast ett blåsigt sommarväder. Vi körde ca 35 mil och de mesta av milen var på A75:an, en jättefin gratis motorväg. Naturen ändrade sig hela tiden, helt plötsligt såg vi gröna gräsmattor, gullvivor och maskrosor och så småningom ett bergslandskap. Vi övernattade på camping des deux rivières i Millau. En trivsam camping nedanför den berömda Millaubron, som är Europas högsta bro. En skön kväll ute, men för oss blev det en sen middag och sen i säng..

Sommarvärmen fortsatte på tisdagen och gör så fortfarande (så det behöver jag inte skriva om) och vi hittade en för oss ny väg. Vi var nu på väg mot Oradour sur Glane och den brända staden, men tänkte oss en övernattning innan dess. Så det blev ytterligare 35 mil genom ett underbart lantligt Frankrike. Allt var så intensivt grönt med inslag av gula blommor och rapsfält, betande kossor och får på sluttningarna, ja - t o m kossor på vägen ibland. Vi var rätt så högt över havet, straxt under 1000m och det märktes särskilt mycket när det var 10% lutning på vägen. Här såg vi de första utslagna björkarna och de första blommande syrenerna. Nyslaget hö på åkrarna och många traktorer på vägarna. Den fina vägen blev riktigt dålig under några mil, den förvandlades till en slingrande smal orm över bergen. Samtidigt visade bränslemätaren på nästan tomt och då blir jag lite nervös. Det hjälper inte, att Kent säger att det  ALLTID finns 10 l kvar i tanken, jag tror inte riktigt på det…

Vi kom i alla fall fram till Limoges och tog in på camping d´Uzurat, åt och sov och åkte dagen efter de få milen som var kvar till Oradour sur Glane och den brända staden.

Om det besöket skriver jag ett eget inlägg, det finns så mycket tankar kring det och jag tog många kort.

Efter onsdagens besök i brända staden var det dags att besöka en livsmedelsbutik, det nya lilla kylskåpet rymmer inte mycket och var nu rätt så tomt. Vi svängde av motorvägen, som vi nu åkte på och hamnade i Digoin, där vi hittade en Intermachebutik. För oss, som var vana med priserna i Portugal och Spanien blev det nästan chockartat, att se priserna här. Köttet var dyrare än hemma i Sverige, så vi nöjde oss med lite korv och en flaska franskt bordauxvin. Kent tog också ett paket skinka till morgonmackan och priset verkade rimligt tyckte han. Det visade sig att paketet innehöll endast två skivor skinka, därav det låga priset. Det var allt vi köpte där.


Vi stannade i alla fall till för natten på en trivsam camping vid floden La Loire i samma stad. Camping de la Chevrette, som drivs av ett ambitiöst och trevligt par, som vi önskar all lycka och välgång. Jättemysig camping och jättemysiga människor.


Hade vi orkat och haft lust kunde vi gått till tivolit som låg straxt bredvid, men det ville vi inte. Medan Kent befriade framrutan från alla äckliga smådjur som fastnat så gjorde jag en pytt i panna på den dyra korven och vi drack ur det goda franska rödvinet vi köpt. Vi åt inne i husbilen, men med öppen dörr för även kvällarna är varma här nu.


Ytterligare en övernattning blev det i Frankrike. Kristi flygardagen tillbringade vi på camping Municipal les lles i Clerval. Också den campingen är  en fin och mysig camping vid en flod och nära den lilla byn Clerval. Där var vi ute och promenerade och tillbringade hela dagen ute likaså en stor del av kvällen. Så varmt och skönt och så mycket att se på.


Ungefär så gick resan hit och nu befinner vi oss i Tyskland. Vi har varit vid sjön och jag har badat, flera gånger. Dessvärre fick Kent jätteont i ljumsken och knäet när han satte sig på filten och fick lämna badet. Han har fortfarande ont men det har blivit bättre.

---

Äntligen befinner vi oss på wohnmobilsstellplatzen utanför termalbadet Vita Classica i kurorten Bad Krozingen. Vi har varit och badat och det var precis så bra som vi förväntade oss. Vi kom hit igår och gick genast till sparriskiosken och köpte ett kilo av de finaste och tjockaste exemplaren. Provåt igår till förrätt och det smakade rätt så bra. Lite trådiga tyckte vi nog. Ikväll blir ett nytt försök, då serveras dom med hollandaisås och rökt skinka.

Vi vaknade i morse till regnets smatter på taket men snart nog upphörde det och solen var och är med oss igen.

I morgon väntar nya bad och ny sparris…

Annars har jag nu lite jobbigt med mina tankar. 12 maj är det ett år sedan min son Uffe dog, efter åtta månaders kamp mot cancern. Det går inte en dag utan att jag tänker på honom, men jag försöker fokusera på alla bra minnen jag har av honom. Och det finns bara bra minnen, han var en sån person…
Livet för oss, hans fru och barn, syskon o alla vänner fortsätter om än på ett annat sätt…

Nu ska jag avsluta det här och sätta mig ute hos Kent och imorgon ska jag nog skriva ihop lite om Oradour sur Glane, den brända staden.

På torsdag är det färdigbadat här och vi far vidare hemåt. Kanske stannar vi i Winningen ett par dagar men vi har inget bestämt. Sen är vi snart nog i Travemünde där vi besöker Citti och kompletterar vinförrådet lite. Vi kommer inte att åka till Heiligenhafen i år utan nöjer oss med de inköp vi gjorde i Portugal och Spanien..

Kanske blir det inget inlägg förrän vi är i Malmö, det är osäkert om vi får någon internetuppkoppling.

Ta vara på sommarvärmen som jag förstår finns i Sverige och vi hoppas den finns kvar när vi kommer hem….

Kent onda knä o ljumske är förresten helt bra nu…
 

Farväl till Spanien...

1 maj, söndag och vi är nu bara tio mil från franska gränsen. I vårt älskade Blanes, där vi tillbringat många semestrar på den tiden vi jobbade. Fortfarande tycker vi det är något särskilt med den här stan, fastän vi besökt många liknande orter på våra resor.

Vi lämnade camping Didita och Oropesa del Mar i torsdags. Vi tyckte vi var färdiga med promenaderna, elefanterna, parken och de flotta människorna i hotellområdet. Något besök på flotta restaurangen blev det inte, däremot åt vi en förträfflig middag på campingens restaurang på onsdagskvällen. På natten kom regnet och det fortsatte under morgontimmarna när vi lämnade orten.
Vädret blev bättre men resan uppåt Barcelona var småtråkig. Man tittar inte med samma intresse på apelsin-, mandel- och olivträd. Vi har sett så många. Nu var det röd vallmo som kantade vägen och lite annorlunda palmer såg vi också. Trafiken flöt på, inga häftigheter - lite småtråkigt faktiskt. I närheten av Barcelona visade GPS:n oss till ett stort köpcentra där Media Markt finns och vi gick in och köpte ett litet Candy kylskåp. Sen åkte vi vidare, nu tog vi lilla slingriga vägen längs kusten, över berg och djupa dalar. Betydligt vackrare, men man iddes inte titta så mycket på vackerheten, men också det har man blivit mätt på.

Betydligt mer spännande blev det i Barcelona i rusningstid. Maken, chauffören har kört rätt många gånger igenom staden och alltid kommit rätt och vi trodde vi kunde alla vägar som går till Blanes genom stora Barcelona. Men så är det icke… Det finns många fler än man tror och vi ägnade nog en timme åt att utforska dessa.. Naturligtvis kom vi rätt så småningom, det var bara ytterligare en kringgående rörelse, som det ibland blir när man är vagabond och ligger ute på vägen.

Från Barcelona till Blanes är det bara sex mil och dom gick som en dans. Vi checkade in på camping La Masia, vädret var jättefint. Medan jag gjorde kålpudding placerade Kent kylskåpet Candy på plats, det blev mellan de två framstolarna, jättebra tycker vi.
Sen blev det middag och snart nog väntade sängen..

Campingen är jättestor, med både hotell, stugor och campingplatser som långliggarna har + en hel del platser för dygnscampare som vi. Jättefina servicehus, pool och restaurang. Det finns också någon form av varmvattensbassäng men den har vi inte hittat..

Som grannar har vi folk från olika länder. Men nu är det inte bara campare i vår ålder med silverhår utan många unga familjer. Bredvid oss är det två spanska familjer med små barn och dom är långliggare här. Snett framför oss ligger ett franskt par, som har helt nya fina grejor.  Ny bil, ny husvagn, nya cyklar och en ny parabol. Parabolen har blivit något av ett folknöje att titta på för oss runt omkring. Kanske inte parabolen i sig, utan mannens tvådagarsjobb med att få den att fungera. Hans utbrott och frispel, frun som blir mer o mer sur och som troligtvis skäms lite för honom, allt är sevärt för oss som inte har så mycket annat att titta på..

Fick han den att fungera? Nej, han fick ge upp och nu sitter paret, som alla andra, i solen och bara kopplar av..

På fredagen tog vi en långpromenad, besökte vår sommarcamping och pratade om minnen därifrån, gick till pollotanten där vi köpte bästa kycklingen förr men dessvärre var inte grillen öppen. Vi gick naturligtvis den fina strandpromenaden och såg många människor sola men ingen badade. I slutet av promenaden ligger det många restauranger och barer och på en av dessa stannade vi till och drack sangria och fortsatte att prata minnen.
En fantastisk promenad i vårt älskade Blanes…
Fredagens väder var också fantastiskt och sen eftermiddag och tidig kväll satt vi ute och drack ett glas vin och såg hur campingen fylldes med husbilar och husvagnar och kacklet, för spanjorer kacklar istället för pratar, bara steg.. Mysigt, det är så det ska vara på en spansk camping. På kvällen åt vi fläskkotlett och blomkålsgratäng.

På lördagen var det valborgsmässoafton och vi vaknade vid tiotiden av regn. När vi tittade på termometern visade temperaturen på 13 grader, samma som hemma i Sundbyholm. Skillnaden var bara att i Sundbyholm var det sol och här regn. Vi var inne hela dagen men framåt aftonen tog vi en promenad och vädret hade blivit mycket bättre då. Tanken var att vi skulle äta på någon av alla restauranger som finns. Massor av folk var ute men på restaurangerna var det folktomt. Vi hade glömt, att i Blanes äter man inte förrän framåt natten och före nio är det bara enstaka par som besöker restaurangerna. Vi gick hemåt och värmde på lite rester och naturligtvis blev det en flaska vin därtill.

Idag är det 1:a maj och Mors dag i Spanien. Spanska grannpojken, ca 10 år sitter här ute och försöker sälja hemmagjorda rosor som spanska mamman tillverkat. Ingen större succé, jag tycker lite synd om gossen.

Vi ska  i alla fall gå ut en sväng, äta lunch och vi tror det kommer att bli

Mejillones la marinas, som är lika med musslor i en kryddig sås, jättegott.. Men restaurangen där vi brukar äta dom är fortfarande stängd, så vi får hitta någon ny.

Kent har nu sotat kylskåpet igen, kanske får vi använda gasolen om vi inte får tillgång till el under resan uppåt. Han har också kollat oljan, sett till att rutorna är rena och gjort lite andra förberedelser. För imorgon byter vi land och det kommer att bli en rätt så lång resdag. Vi kommer att köra 75:an genom Frankrike och ligga över på någon ställplats eller camping. Vårt mål är sedan Brända staden och så mycket mer blir det inte i Frankrike. Sen väntar Tyskland med färsk sparris och termalbad….

Söndag kväll och vi har nu kommit tillbaka från vår lunch. Idag blev det tvärtom problem, restaurangerna var fyllda av barn och deras mödrar, det är ju Mors dag här. Så småningom fick vi plats på en restaurang, åt musslor till förrätt, dock inte den med kryddiga såsen, den hade dom inte. Kent fick en köttbit och pommes och jag paella seefood. Till det en flaska vin, bröd, oliver och senare glass och en liten drink.. Allt för 33€… Maten var riktigt god, vinet kanske inte lika bra, men vi var nöjda.

Nu sitter vi och jäser och tittar på när folk lämnar campingen. Många har arbetsdag i morgon, så är det även i Spanien.

Hoppas ni haft en bra Valborg och sjungit in våren och firat 1:a maj som man bör..

 

Nu vet jag inte när i tiden jag blir uppkopplad på nätet, troligtvis inte förrän vi är i Freiburg och på termalbadet. Alltså om några dagar..

Ha det så bra så länge….