Om

Bloggen handlar om våra vinterresor med husbilen i Europa. Mesta tiden tillbringar vi i Spanien och Portugal, men resorna handlar också om färden genom Frankrike och Tyskland.

Jag har nu lagt in tidigare resor från Resdagboken under Länkar, så alla våra resor från 2008 och framåt är samlade. Vill ni läsa dom så glöm inte att trycka på rubriken, i annars blir det bara en liten del av resan man ser.
En resa jag själv tycker är rolig att följa är vår första efter pensioneringen, Med husbil genom Europa 2008, en resa som går genom flera länder i Europa men framförallt i Grekland...

Om oss

Sidor

Visar inlägg från februari 2017

Tillbaka till bloggens startsida

Storkar och sand från Sahara i Portugal

 

2017-02-26 söndag
Nu har vi lämnat trevliga hästgården i Fuengirola och vi har även lämnat Spanien, om än tillfälligt. Vi kommer att återvända redan imorgon då vi ska byta vår spanska gasoltub på Cepsa i staden Ayamonte som ligger på andra sidan floden Guadiana. Cepsa mackar finns det här i Portugal, men vi vet inte om tuberna har samma anslutning här som i Spanien, därför tar vi en liten tur över till Spanien…
Vi är alltså framme i Portugal och har stått några dagar på ställplatsen i Vila Real de Santo Antonio. Portugal och Vila Real kommer jag till lite senare i bloggen, men först får det bli lite om avslutet på hästgården.
På söndagen sa vi hej då till nya vännerna Maud och Bosse och sen gjorde vi inte så mycket mer den dagen. Måndagen kom med långpromenad och inspektion av översvämningen, kolla stallet och hästarna och så en tur till fina varuhuset Miramar. Handlade inget speciellt utan gick samma väg tillbaka, på en gropig vattenfylld byväg kantad med växtligheter, höns, skällande hundar och förstås – hästar. Tillbaka på ställplatsen blev det vila och sen ett glas vin utanför Mita och Stigs husbil innan vi tillsammans gick till restaurang El Rengo för en avslutningsmiddag. Vi gjorde vår beställning, tre av oss valde lammkotletter och den fjärde fläskkött av något slag. Samma tre valde också vin och den fjärde tog en öl. Pappan i restaurangfamiljen är kock och det är även han som tar upp beställningar och serverar maten. I alla fall till folk som inte är spanjorer för han kan lite engelska. Förväntansfulla var vi, undrar hur lammkotletterna kan vara här?! Lite förvånade blev vi dock, när lammet blev till gris och vi fick varsina två stora fläskkotletter med tillbehör serverade. All inblandad personal var olyckliga, kocken som samtidigt var servitör, hans fru som gick omkring och gjorde lite av varje, alla utom vi som skulle äta, för fläskkotletter är också gott. Jättegoda var dom faktiskt. Vi hade en riktigt trevlig kväll tillsammans med Mita och Stig och kvällen blev inte sämre när en gäst plockade fram gitarren och sjöng och spelade riktigt bra. Vi avslutade kvällen som vanligt med irländskt kaffe, som blivit en tradition, men eftersom det var så mysigt med musiken, barn och hundar som lekte och restaurangfamiljen var så trevliga så beställde vi in lite mer vin och stannade ytterligare en timme. En jättetrevlig kväll och en lika trevlig avslutning på våra dagar på hästgården och Fuengirola.

På måndagen fortsatte vi resan mot Portugal. Vi körde förbi välkända turistorter som Torremolinos, Marbella och Estepona. Vi körde också förbi Gibraltar. Vi tänkte oss lite längre upp, San Lucar de Barrameda var målet för många pratar om platsen och vi har aldrig varit där. Vi kom dit, men hamnade nog fel, för ställplatsen vi stod på var lite si och så och den lilla byn var heller ingenting att hoppa jämfota i. Men vi förstår att vi hamnade fel och att riktiga staden San Lucar är något helt annat…

Så dagen därpå hade vi en härlig resa i ett lantligt Spanien med vackra färger och resan genom Sevilla gick utan problem. Snart nog såg vi de första storkarna, som byggt bo i kraftledningsstolpar, inte någon enstaka stork utan många många. Därefter började pinjeträden och de gulaktiga sandbergen och vi förstod att vi snart var framme.

Fram kom vi och innan vi slog oss till ro på ställplatsen i Vila Real de Santo Antonio besökte vi både InterMache och Lidl och gjorde lite inköp. Vi hade sedan tur, som fick sista lediga plats på ställplatsen och rätt så nöjda satte vi oss ute en stund i solen innan mörkret kom. På andra sidan vägen kunde vi följa två storkpar som byggt bo på gamla fabriksskorstenar. Jag slutar aldrig att fascineras av dessa stora vackra fåglar…

---

Fick avbryta mitt skrivande, då annat lockade mera och nu är det helt plötsligt 28 februari och tisdag men jag fortsätter där jag var..

Ställplatsen i Vila Real har konstigt nog blivit en av våra favoriter. Det är en vanlig parkering med massor av husbilar som står i prydliga rader. Vart man än ser så ser man en husbil… Det finns tömning och vatten att hämta, el för dom som önskar och jättedålig wifi-anslutning. En natt här kostar 4,5€ utan el och det var det vi valde. Ställplatsen ligger vid floden Guadiana med båttrafik och man har en fin utsikt mot spanska sidan.  På platsen pågår ett ständigt krigande mellan försäljare av olika slag. Just nu är det mest jordgubbar som säljs. Brödbilen kommer på morgonen och väcker oss med sin tuta och lite senare kommer tvättbilen och hämtar och avlämnar tvätt.
Den fina lilla staden med sitt torg och butiker ligger straxt bredvid. Överallt säljs textilvaror, alltså handdukar och sängkläder, ofta med en liten tupp, som är Portugals symbol nr ett, broderad. Butiker med porslin och köksgrejor har verkligen snygga och praktiska grejor. En kyrka som är känd för sina glasmålningar finns vid torget och lite längre bort finns saluhallen och spelbutiken. Man behöver alltså inte åka längre än hit, här finns allt och man upptäcker ständigt nya ställen. Många övervintrare står också här hela vintern och det innebär att vi vagabonder får ta de sämsta platserna, men det gör inget för ingen plats är dålig..

Torsdagsmorgonen, när vi vaknade och drog ifrån rullgardinerna kunde vi inte se ut genom våra fönster. Under natten hade en sandstorm från Sahara dragit fram och allt var täckt med en röd geggig sand. Vi fick ändra våra planer och Kent ägnade timmar åt att få bort sanden medan jag passade på att frosta av kylskåpet, städa skåp och sortera tvätt. Sedan blev det en lunch på jordgubbar och vispgrädde, för visst har vi köpt en låda jordgubbar och därefter gick vi tvärs över gatan till en lavomat och tvättade nästan allt vi hade med oss. Det blev en dag med praktiska göromål, men vi var nöjda när vi satte oss utanför husbilen i solskenet sen eftermiddag och åt lite mer jordgubbar.

Sandstormen härjade även natten till fredagen, men betydligt mildare och vi gick till staden och spelade på euromillhoes, som det heter här i Portugal. Vi åt också en god lunch på en italiensk restaurang, Kent åt piripiri-kyckling och jag fish and chips och till maten delade vi på en flaska vin. Allt detta för 14€. Jättegott, trevlig miljö och fint dukat… Vi handlade lite bra att ha grejor på kinesen och köpte även nya glas i en av de fina affärerna längs gågatan.
På fredagskvällen var vi trötta och någon fin fredagsmiddag blev det inte, vi nöjde oss med lite rester.

Lördagen är alltid speciell i Vila Real. Då är det marknadsdag och där kan man handla både mat och grönsaker men också lokala hantverk. T ex stickade mössor och virkade överkast, korgar, smycken o andra fina saker. Den här gången var det också loppis och det fanns mycket att titta på men vi köpte inget annat än avocado, oliver och potatis. Vårt mål den dagen var en tur till saluhallen där vi tänkte köpa färsk tonfisk. Men någon tonfisk fanns inte, däremot många andra fiskar av olika slag. Lite besvikna blev vi nog, för vi hade sett fram emot en sådan lördagsmiddag. Istället hittade vi en, för oss, ny restaurang på vägen från saluhallen. En asiatisk buffé och där åt vi, mycket mat och jättegott. Mat för oss och en flaska vin gick på 20€, inte heller det var någon dyr middag. Nöjda gick vi hemåt, via en butik där vi handlade nya bestick och en liten promenad längs floden och hamnen blev det också.
På kvällen orkade vi ingen middag utan vi åt upp de sista av jordgubbarna, som inte var så fräscha längre utan vi fick kasta en hel del.

På söndagen tänkte vi bara vara hemma men på eftermiddagen hördes musik från stan och vi gick naturligtvis dit. Det visade sig att det var karneval och fest i stan. Vilken glädje, med alla dansande och sjungande människor, på vagnar och på gatan. Karnevalståget gick samma vända många gånger och stämningen var på topp.
Vilken dag..

På måndagen packade vi ihop och tvättade bort lite saharasand från rutorna, för nu var det dags att dra vidare. Vi är ju vagabonder..  Medan vi höll på och grejade fick vi se ett par välkända ansikten, det var Bosse och Maud och deras hund Otto som vi lärde känna och hade trevligt med på hästgården. Ett glatt återseende om än bara för en liten stund, då dom kom och vi skulle åka. Men vi ses säkert igen.
Måndagen innebar för oss en del praktiska saker. T ex att åka tillbaka en mil till Spanien och byta vår spanska gasoltub. Vi vet nämligen inte om CEPSA här i Portugal har samma tuber som finns i Spanien, så därför valde vi att åka tillbaka. Det var snabbt gjort och vi passade också på att tanka i Spanien, det är faktiskt lite billigare än i Portugal, men vi tankade för att vi behövde det.. Tillbaka i Portugal åkte vi mot Olhao, men stannade till i Tavira där vi åt lunch på det fina varuhuset Continental och handlade lite. Sen bar det av till Olhao och ”gasoltanten” som nu är en ”gasoldotter”. Där fyllde vi vår svenska tub. Så nu har vi gasol för en längre tid. Vi passade också på att besöka ”plastarn” som några av våra husbilsåkande vänner har rekommenderat. Vi har ett par sprickor i stötfångaren bak som vi vill ha åtgärdade och det kommer vi att få. En tid på måndag är inbokad och Kent är glad.
Framme i Olhao handlade vi lite mat på Lidl och försökte sen hitta en plats på ställplatsen i stan men där var fullt, så vi åkte till campingen som vi har varit på många gånger. Här är nästan fullt men vi fick en rätt så bra plats så vi är nöjda. Här finns en biltvätt där vi kan spola bort den sista sanden och det ska bli trevligt att gå till stan och kanske besöka våra favvo-restauranger.
Men det återkommer jag till i nästa blogg..
Nu kommer Kent tillbaka med disken och vi har nya projekt på gång. Vi ska besöka Estefadore och se om dom kan, hjälpa oss att klä om våra väldigt mönstrade väggskivor. De har tidigare hjälpt oss klä om våra stolar och vi är fortfarande nöjda med arbetet. Just nu slösas det med pengar, men Terese sonhustru, som har hand om vår post och räkningar har sagt, att vi kan roa oss för alla slantar för inga nya räkningar har kommit…

Trivsamma Torrox och mysiga hästgården

2017-02-19 söndag och många dagar har gått sen vi började vår resa. 51 dagar om jag räknar rätt. Vi har nu lämnat Torrox och hamnat på hästgården i Fuengirola.
Hästgården är en ställplats som vi hittade förra året och blev väldigt förtjusta i. Egentligen är det bara en stor grusad parkeringsplats utanför en restaurang, men där finns ett stall med fina hästar, därav namnet. Allt är väldigt enkelt och primitivt, men ack så trivsamt.

Men innan hästgården var vi i Torrox på camping El Pino i 14 dagar. Vi fick ett fantastiskt mottagande av våra övervintrande vänner och Roland och Marianne bjöd hela svenskgänget på sangria och vin i solskenet. En riktigt trevlig första dag i Torrox.

Torrox är egentligen uppdelad i tre olika orter. Längst ner vid havet ligger Torrox Costa, som är semesterorten med strandpromenad, restauranger och affärer. På ett berg ett par km därifrån ligger Torrox Park med semesterhus och camping. Där finns också några restauranger och en affär. Den gamla fina staden Torrox Pueblo ligger på ett annat berg och där finns kyrka, bostäder och affärer. Där finns också en vårdcentral och ambulansstation, skola  och en hel del restauranger. En jättefin liten spansk stad väl värd att besöka….

Vi låg på campingen och för att komma ner till Torrox Costa och strandpromenaden är vi tvungna att ta oss ner för backen, genom plantagerna och odlingarna, där vi kollar hur långt bananerna kommit, är det några papayor i år och hur går det med alla avocadoträd. Vi måste stanna och titta om gurkorna växer ordentligt. Det finns mycket att titta på så promenaden ner är egentligen inget bekymmer, bara trevligt… Men man ska hem också och då är det jobbigt. Uppförsbacken börjar nere vid havet och innan vi kommer till plantagerna ska man uppför en jättejobbig backe, puh jag säger bara puuh… Sen fortsätter den lilla steniga, sandiga vägen uppför genom samma plantager och genom ett blommande fint villaområde. När vi sen kommer till campingen är det inte slut på lidandet, i år har vi valt att bo en etage upp på campingen, så det är bara att fortsätta att gå..  Vi har gjort en hel del sådana vandringar, för vi vill ju ner till marknaden och kinesen och Mercadona. Vi vill också gå på strandpromenaden, stanna till på en kinakrog och äta lite lunch eller ta ett glas vin och tapas på en speciell tapasbar, som våra vänner har gjort till sin naturliga samlingsplats. Vi har också besökt frisören båda två och Kent har självklart uppsökt spelbutiken och spelat på EuroMillones. På Mercadona har vi köpt dorada och bläckfiskringar och andra godsaker och givetvis har vi besökt kinesen och handlat en del bra grejor.

Campingen är ingen lyxcamping men den är trivsam och vi har ju våra vänner där, Leif och Marita och deras svenskgäng som också har blivit vårat gäng och vi har haft många trivsamma stunder tillsammans. Alla hjärtans dag firade vi med ett besök på kvartersrestaurangen Roima, som har jättegod mat och bra service. Ett riktigt bra avslut på våra dagar i Torrox.

Kan också tala om, att vårt nya internetabonemang fungerar utmärkt, men det blev inte helt som vi tänkt oss då simkortet till datorn inte fungerade, trots att det aktiverats i Sverige, tack Terese. Vi har internetdelning på min telefon och det innebär att vi kan använda alla 50 gb på alla våra apparater. Vi kan nu titta på svenska tv-program, t ex nyheter och Gatans kör, som vi verkligen gillar. Telenor tar också bort kostnaden för kortet, som vi inte kan använda, jag tycker dom har behandlat oss väl….

Nu är det dock hästgården och Fuengirola som gäller. Här finns folk av olika nationaliteter, svenskar och norrmän har vi fått jättebra kontakt med. Vi ligger utanför restaurang El Rengo och förutom alla husbilar, som åker till och från så kommer även folk ridande till restaurangen, kanske för att dricka en öl eller två. Då parkerar man hästen utanför krogen och går in, eller också kommer kocken ut och serverar, ja det finns mycket att titta på här på hästgården. Vi besökte restaurangen under fredagskvällen tillsammans med nya vänner, Maud och Bosse, som vi träffade i Torrox och som även dom fortsatte hit. Vi hade en jättetrevlig kväll tillsammans, maten var god men kanske inte den allra bästa, familjen som har krogen är vänliga och det blir en gemytlig stämning då det mest är vi från ställplatsen som går dit. Skyltar med förbud att ta in hundar t ex finns det, men familjen välkomnade Mauds och Bosses lilla Otto och ställde fram en skål med vatten. Mindre trevligt är det, att rökförbudet inte efterlevs utan alla får sitta inne och röka, så gör även personalen… Det tycker jag inte om.
Det var fredagen, på lördagen var vi bjudna till Gun och Ronny, som övervintrar på campingen här i Fuengirola. Gun hade gjort en av de godaste lasagner jag någonsin ätit och till efterrätt fick vi jordgubbar och vispgrädde. Mycket prat och skratt och det gick åt några flaskor vin, så himla kul att träffas igen. Vi tog en taxi hem till vår ställplats och där blev det en stund i solen tillsammans med M o B + nya svenskar som rullade in under morgonen, Mita och Stig… När solen går ner blir det kallt och vi sade god natt och var och en gick till sin husbil.
Restaurangen bjöd in oss alla på paella under lördagen, men vi tackade nej eftersom vi skulle träffa våra kompisar och äta lasagne, men de andra svenskarna har talat om att det var jättegod mat och fin musik och allt var gratis, utom det man tog att dricka.. Så kan det vara här på hästgården..

Vädret skriver jag alltid lite om, vi har haft jättebra väder i Torrox, soligt och varmt, kanske lite blåst ibland och någon enstaka regnskur. Här har vi också haft bra sommarväder men inatt kom åskan och regnet och blåsten.. Oväder i Spanien blir ofta dramatiska och vi upplevde nog det här åskvädret som det värsta vi varit med om. Nu har regnet slutat men fortfarande blåser det. Det har tydligen varit ett tidigare oväder här för närmaste vägen till köpcentrat och centrala Fuengirola är avstängd av vattenmassor som forsar fram och som dragit med sig lera och jord. Ska man gå till stan får man gå en annan väg, som faktiskt inte är så mycket längre men kanske tråkigare….

Hur länge blir vi då här?! Vi har betalat t o m måndag men kanske förlänger vi… Vi trivs här men vi behöver tvätta, så vi kan inte vara här hur länge som helst. Sen bär det av mot Portugal, troligtvis blir det ett stopp till i Spanien innan vi hamnar där..

Har fått rapporter om vädret i Sverige och hört att våren gjort sig påmind. Hur ni har det nu vet jag däremot inte, kanske kan ni skriva en kommentar och berätta…

Framme i Torrox

2017-02-08, onsdag
Jag har varit slarvig med skrivandet, men till min ursäkt måste sägas att mycket annat är mer lockande. T ex att vara ute i solen, umgås med vänner eller bara slappa. Idag blir det åter en varm och skön dag, sitter i shorts och linne och väntar på att tvättmaskinen ska bli ledig. Vi ska köra en ”norsk tvätt” alltså allting blandat hur som helst och hoppas på ett bra resultat. Det finns bara dåliga kallvattensmaskiner men alternativet är att man får blaska för hand och det tycker inte jag är något bra alternativ.

Senaste gången jag skrev var vi i Santa Pola och vi har förflyttat oss en bra bit söderut. Vi har nu landat i Torrox på El Pino camping och här blir vi ytterligare en vecka. Här har vi goda vänner och vi trivs på campingen, varför vet jag inte för den är ganska medelmåttig.

Resan hit gick genom ett Spanien som bjöd på höga berg, hav och många odlingar av olika slag. Vi såg mandelträden blomma och åkte förbi apelsin och citronodlingar. Mil efter mil med bara växthus i plast där tomaterna och andra grönsaker växer, för att bli till glädje i Sverige och andra länder. Kronärtskockor skördades och samtidigt planterades sallad och andra växter på nästa åker. På några ställen såg vi get- o fåraherdar vandra med sina getter och får.
Vi åkte genom några städer, Torrevieja, Cartagena, Mazarron…. vilka ser rätt så lika ut så det finns inte mycket att säga om dem.

Vår första övernattning blev på en gratisställplats, Playa Canina, som ligger straxt söder om Mazarron. Där hamnade vi av en händelse. Vi sökte efter en annan ställplats, men körde lite fel och kom in på den verkliga landsbygden. När vi kom fram till en vägbom som var 2.10 m hög förstod vi att vi inte kunde åka längre, utan fick vända och snart nog såg vi denna lilla pärla som låg vid havet. Där stod redan ett 50-tal husbilar så vi behövde inte känna oss ensamma.
Vi bestämde oss för att stanna där i två nätter och så blev det. Vädret var jättefint och vi tillbringade mesta tiden i solen, tillbakalutade i stolarna och lyssnade på havet och vågorna.
Det var alltså en gratisplats mitt ute bland bergen i vildmarken. Ändå hittade grönsaksförsäljare dit och en kvinna hämtade smutsig tvätt som hon sen återlämnade dagen efter i rent och fint skick för en billig penning. På platsen såldes också italiensk honung och bättre begagnade böcker på tyska.

Nåväl, mysigt var det men vi for vidare till Camping Mar Azul i Balerma, en camping som vi hittade förra året och som är modern och fin och har alla bekvämligheter man kan önska. Kunde väl aldrig tro att den stora campingen skulle vara fullbelagd, men så var det. Vi fick ligga på deras ställplats första natten för att sen få en plats dagen därpå och det var helt ok för vi fick använda tvättmaskiner och duschen – vilken lycka efter två dagar på gratisplatsen. Vi passade på att göra en hel del praktiska saker, dag två regnade det så det blev inga promenader eller tapas och vin på campingens restaurang.

Med nystädad bil, rena kläder och kroppar åkte vi vidare till La Herradura, där Linda och Jan-Åke väntade. Vi checkade in på Nuevo camping La Herradura och om campingen i Balerma var lyxig och med bra serviceenheter, så är den här campingen helt annorlunda. Enkla servicehus, inget varmvatten på diskplatsen, inte alltid varmvatten i tjejduschen, men det gör ingenting för campingen är charmig och allt är så grönt och blommande. Bananträd, nesperas och cherimoya växer runt husbilen och överallt lyser bougavillan i olika färger.

La Herradura ligger på Costa Tropical som är en ca 4 mil lång kuststräcka som har ett sub-tropiskt klimat. Detta beror på dess läge söderut tillsammans med omgivningen av bergskedjor som Sierra Nevada. Den lilla staden ligger mellan de större städerna Almunecar och Nerja.

Där blev vi ett antal dagar. Vi umgicks med vännerna, åt en jättefin lunch/middag på en trevlig restaurang längs med stranden och däremellan blev det vin och tapas, såna ställen vimlar det av i La Herradura. Kent, som avskyr bönor av olika slag, förutom bruna bönor på svenskt vis förstås, blev riktigt förtjust i soyabönor i en pestosås, som vi fick på ett ställe som tapas, kanske är det början till ett nytt bönberoende? Andra tapas vi fått är t ex gazpacho som är en kall spansk grönsakssoppa. Bläckfisk i olika former serveras ofta eller potatis, ägg, ja egentligen så får man aldrig lika tapas två gånger, det varierar hela tiden..
Jan-Åke och Linda har tillgång till en hyrbil och en av dagarna bjöd dom på en hisnande biltur i bergen. Vi åkte på vägar som man inte ska åka med husbil, knappast med bil överhuvudtaget. Vi fick också besöka en liten enskild strand mellan bergen och sist men inte minst – hämtade vi friskt källvatten i en källa utanför Nerja. Vi avslutade dagen med ett besök på Lidl i Nerja. En jättetrevlig sightseeing med jättetrevliga vänner.

1 februari lämnade vi La Herradura för att åka två mil söderut, nämligen hit till Torrox Costa. Vi stannade vid Lidl och provienterade, vinförrådet var nästan slut och lite mat behövdes också.
Camping El Pinos platser ligger i olika etage, vi har alltid envisats med att ligga längst ner där det är mera liv och rörelse. Kompisarna bor ett steg längre upp, på solsidan som dom säger. I år renoveras platserna längst ner så vi bestämde att flytta upp ett steg. Vi måste faktiskt erkänna, det var inget dåligt beslut, faktiskt ganska trivsamt här.

Vi fick ett jättefint mottagande av våra vänner, sangria och vin hos Roland och Marianne tillsammans med övriga svenskgänget, mycket skratt och skoj, det var vår första dag i Torrox.

Jag tänker inte skriva mer om Torrox nu, det gör jag i nästa inlägg..

Kan också berätta, att vi bytt abonnemang på våra telefoner och internet. Telia var inget bra för oss men Telenor har ett abonnemang ”Frihet” som gäller i hela Europa. Vi beställde på telefon och på mindre än en vecka hade vi simkorten här. Måste ge en eloge till sonhustru Terese som har hand om vår post och som snabbt som attan skickade vidare brevet till Torrox och igår fick vi det. Simkorten fungerade perfekt på våra telefoner, men på datorn gick det inget vidare och jag fick kontakta supporten på Telenor. En lugn och sansad man provade på sin dator och instruerade mig att göra si och så under nästan två timmar, tills han och hans kollegor kom på att kortet måste aktiveras hemma i Sverige först, för att ha en fast punkt, därefter kan man använda det utomlands. Så han har skickat ett simkort till Terese och hon måste använda det i sin dator eller padda och sen skicka det till oss igen, alltså samma procedur som tidigare. Telefonerna fungerar på ett annat sätt, för att de är telefoner, allt detta berättade den här supertrevliga supportkillen på Telenor för mig. Internet på datorn kan vi i alla fall använda, för samma supertrevliga supportkille talade om hur man gör en internetdelning på min telefon och den har jag tillsvidare.
Vi har också nya tillfälliga telefonnummer en vecka framåt, bra för er att veta om ni försöker nå oss.

---

Nu är det eftermiddag och tvätten är klar. Vi har suttit ute i solen och kommer nu att ta en liten promenad i området.

Ni får ha det så bra, kasta gärna snöbollar på varandra, det är ett bra sätt att få kontakt med människor. Imorgon väntar tapas och vin hos Ingemar o Ulla. Måste kanske förtydliga, det är inte hos Kents kusin Ingemar….