Om

Bloggen handlar om våra vinterresor med husbilen i Europa. Mesta tiden tillbringar vi i Spanien och Portugal, men resorna handlar också om färden genom Frankrike och Tyskland.

Jag har nu lagt in tidigare resor från Resdagboken under Länkar, så alla våra resor från 2008 och framåt är samlade. Vill ni läsa dom så glöm inte att trycka på rubriken, i annars blir det bara en liten del av resan man ser.
En resa jag själv tycker är rolig att följa är vår första efter pensioneringen, Med husbil genom Europa 2008, en resa som går genom flera länder i Europa men framförallt i Grekland...

Om oss

Sidor

Visar inlägg från maj 2017

Tillbaka till bloggens startsida

I sparrisens rike...

2017-05-16, tisdag och om tre dagar tillbringar vi dagen på Finnlines färja Nordlink mellan Travemünde och Malmö. Alltså är resan snart slut.. Hur känner man sig då efter 5 månader som vagabond och övervintrare i främmande land??

Jag tycker det ska bli jätteskönt att komma hem till Sundbyholm igen och att träffa familj och vänner blir bara roligt. Kent tycker nog detsamma, men han skulle nog kunna tänka sig att fortsätta resan en månad till.

Vi åker med färja från Travemünde men vi befinner oss sex mil norr om staden, i Grossenbrode. Alltså har vi åkt för långt, men vi gillar ställplatsen här och den ligger inte långt från Heiligenhafen där vi ska göra några kompletterande inköp i godisbutikerna.

Min senaste blogg skrev jag i  Schwangau i Bayern, där vi fick plocka fram tjocka skor och varma jackor. Vi tillbringade kvällen i campingens restaurang och fick jättegod mat, jag åt Forelle Mullerin mit Butter, Bratkartoffeln und Salat och Kent tog Grillsteak vom Schweinenacken mit Pommes frites. Gott var det, men kanske inte godare än på någon annan tysk restaurang. Restaurangen är varm och mysig och konstigt nog fanns många gäster, en regnig och kall måndagskväll i maj.

Vi lämnade campingen och platsen på tisdagen, regnet slutade men snön och dimmolnen på alptopparna följde med ett tag på resan. Vårt nästa stopp var i Treuchtlingen där vi skulle besöka Altmühltherme och plaska runt i det fluorhaltiga 28-gradiga vattnet med bassänger både ute och inne. Det uråldriga fossila vattnet pumpar man upp ur 800m djupa borrhål. Värmen och solen var på topp och vi fick en plats på den jättefina ställplatsen och tog sen en promenad i Treuchtlingen. Vi hittade ett bageri där vi köpte jättegott bröd. Vi hamnade förstås också i stadsparken och imponerades av det vackra gamla ångloket som finns som ett minnesmärke att Treuchtlingen en gång varit en viktig knutpunkt för järnvägen och att staden därför bombades under kriget.

I Treuchtlingen började vårat sparrisfrossande. Färsk vit sparris finns nu att köpa överallt i Tyskland och vi har som tradition att varje dag äta sparris i någon form under resan upp genom sista delen av Tyskland.

På onsdagen besökte vi Altmühltherme och det var precis så skönt som vi minns. Medelåldern på badgästerna var ungefär 89 år men minskade rejält när Kent och jag kom.

På torsdagen åkte vi vidare, blandade motorväg och småvägar. Bra väder och vi njöt av resan.
Die Zillertaler var förstås musiken vi lyssnade på och vi tog en paus på IKEA i Augsburg och åt lunch. Likvärdigt som i Västerås, jag åt laxen och Kent köttbullarna. Vårt mål var en ställplats som jag döpt till ”Thulbatal, vacker utsikt”. GPS:n förde oss genom det vackra landskapet och vi hamnade i en liten miniby och GPS:n bestämde att vi skulle åka rakt in i rapsfältet för snart var vi framme. Men det ville inte maken chauffören, utan vi vände och åkte ut på motorvägen igen. Lite senare slog vi in adressen igen och då förde GPS:n rätt och vi hamnade högt uppe på ett berg med en vidunderlig utsikt. Vi var inte många husbilar där, kanske 4-5.. Vi satt ute länge den kvällen, var så himla skönt. Det enda som störde var flugorna…

På morgonen tänkte jag plocka lite gullvivor, men dom var vissna….

Resan gick vidare och nu hade vi inte några bestämda mål. Visste bara att vi ska vara i Travemünde den 19:e, så vi valde på måfå ut en camping i Hattorf i Herz. Platsen var väl si så där, men varmt och soligt och vi ägnade lördagen åt tvätt och städning och på eftermiddagen skulle vi ut och vandra i häxornas rike, som Harz är känt för. Vi påbörjade vår vandring men fick avbryta eftersom åska och ösregn dolde solen. Regnet varade bara en kort stund men vi struntade i vandringen och satte oss ute och njöt av solskenet och ett glas vin. Kvällens mat blev förstås sparris och sedan broccoligratäng med kassler. Middagen åt vi inne men sen satt vi ute tills schlagerfestivalen började och tittade lite på den.

På söndagen gick resan vidare hemåt. Stora trafikköer på autobahn, ryckigt och stökigt – inte särskilt rolig resdag, men så kan också vara. Vi övernattade på parkeringen vid Heide Park där vi faktiskt var helt själva. Måndag morgon åkte vi mot Lübeck och hade gott om tid, så vi tog en tur till Citti, det stora grossistvaruhuset där man förr inhandlade sitt vin och whisky. Nu finns det andra butiker med billigare varor, så man handlar så lite som möjligt på Citti men det är roligt att titta på alla deras prylar, för det finns så mycket mer än sprit och vin. En jättestor avdelning med matvaror är nog vår favorit och där kan man gå länge och titta på allt, kanske provsmaka lite. Vi inhandlade goda korvar, fluss krebse (kräftor), ost och en kagge vin. Sen köpte vi förstås mera sparris i en kiosk utanför Citti…

Tankarna var att vi skulle besöka Lübeck stad, vilket vi inte gjort på många år, men ställplatserna i centrum var fullbelagda, värmen olidlig och det kändes inte skönt att stanna där. Så vi drog vidare, hit till Grossenbrode. Vi hade en solig och skön eftermiddag och kväll och tillsammans med ett annat svenskt par, Birgitta och Sture, satt vi ute och delade erfarenheter. Vi är på väg hem och dom är på väg ner till Spanien. Trevligt att träffas och lycka till med er resa, önskar vi..

Vi åt förstås sparris till middag och lite till..

Vad är det för dag i dag, är det en vanlig dag...
nä, det är ingen vanlig dag för det är KENTS födelsedag
HURRA HURRA HURRA!!!

Idag, 16 maj, fyller min kärlek år och vi firar det med en god middag lite senare och det blir Spargel mit Sauce Hollandaise und Schinken aus dem Schwarzwald och Flusskrebse in dillsud. Till det blir det husets vin.. Fritt översatt, Sparris, hollandaise, schwarzwaldskinka och kräftor….

I morgon är en ny dag och vi vet inte ännu om vi åker härifrån eller stannar ytterligare en dag. Blir vädret bättre stannar vi och promenerar runt stranden, kanske ett besök på den långa bryggan där gossarna fiskar näbbgäddor eller kanske hamnar vi på någon av restaurangerna för lunch eller middag.
Kanske åker vi till Heiligenhafen och handlar det som fattas i vårt vinförråd, egentligen vet vi inte vad vi ska göra. Vad vi säkert vet, är att vi måste vara i hamnen i Travemünde på fredag morgon för då ska vi åka hem. Längtar…..

Vinterkläder på - i Tyskland

2017-05-08, måndag

Bara ett par dagar har gått sedan förra bloggen och vi är nu i ett regnigt Tyskland. Vagabonder, som vi räknar oss som, väljer inte alltid närmaste vägen hem och det gjorde inte vi heller. Ett besök i Bayern på camping Brunnen i Schwangau vid sjön Forggensee kunde vara trevligt, det är många år sedan vi var där. Och så fick det bli, det blev en planerad kringgående rörelse på 30 mil och det är bara är trevligt.
Men först lite om Frankrike och när jag slutade förra bloggen var vi i Millau på camping 2 Rivieres vid floden Le Tarn, som rinner genom Millau. Campingen har vi legat på förra året och i år var vi där två dagar så vi hann besöka den jättefina lilla staden under den mäktiga bron. Att vi hade somrigt väder gör bara allt bättre. Hemma på campingen var det mycket rörelse, precis som på en sommarcamping i Sverige. Kanske inte så vanligt hemma, att skärmflygare landar utanför husbilen eller att storfiskarna trotsar strömmen i floden och försöker fiska samtidigt som ett svanpar ruvar på sina ägg i samma område. Vi hade två sköna dagar och kvällar där och det enda som störde var ett träd som släppte små ”bomulls”tussar så ibland var det som snö, fast varmare..
Efter Millau var vi sugna på att besöka Roquefort för att köpa ost och besöka ostgrottorna, efter tips från Bitte och L-Å. Orten ligger nära Millau, så det var inget problem att ta sig dit och vi stannade först till på parkeringen, som också är en utmärkt gratisställplats. Men vi trodde att parkeringar måste finnas närmare och så var det. En brant backe upp och där fanns parkeringen som inte var gjord för husbilar och dessutom var bredaste vägen, som var jättesmal, avstängd och allt blev bara kaos. Att en av Roquefortostens 18 m långa trailer körde mot enkelriktat och sen fick backa gjorde inte situationen enklare. Men min make chauffören fixade första hindret och följde den backande lastbilen men sen kom problem två, den avstängda gatan. Där var han tvungen att vända och då blev min insats jätteviktig. Ut ur bilen, stoppa andra bilar, vinka och se till att han inte körde in i någon parkerad bil, det var inte enkelt om ni tror det… Men lagarbete är alltid bra och snart var vi ute ur staden och bestämde oss för att köpa osten i en vanlig livsmedelsbutik istället, det är mycket enklare. Tillbaka till Millau genom ett underbart grönt lantligt Frankrike. Vi fortsatte på A75:an till Clermont Ferrand där vi lämnade storvägen mot Vichy, som är en onödigt trång stad. Den lantliga vägen var full av upplevelser, gullvivor och maskrosor kantade vägen och i de små franska byarna med de bruna charmiga husen som ofta ser rätt förfallna ut, blommade syrenerna och björkarna. Sen eftermiddag kom vi fram till dagens mål, Le Roc Foucad som är en ställplats som vi hittade på Parkings, en app med ställplatser som är väldigt användbar. Vägen dit var omväxlande, smal och krokig, rak och fin, fortfarande massor med kossor och allt var jättefint, men jag var nog för trött för att uppskatta allt detta … 
När vi äntligen var framme blev vi lite betänkliga. Grinden var stängd och allt såg rätt så öde ut. Men Kent öppnade grinden och en man med raska steg välkomnade oss på lättfattlig engelska och allt kändes jättebra. Vi var de enda gästerna och fick ta vilken plats vi ville i den jättestora parken. Vår värd tog god tid på sig för att visa och berätta om ställplatsen, vandringsleder och orten Saint-Prix och vi slog oss till ro, tog ut bord och stolar, korkade upp en flaska vin och hade en vilsam kväll i ett Frankrike när det är som bäst.
Dagen efter gick vi en promenad innan vi lämnade stället och blev väldigt överraskade. Ställplatsen låg på gårdens baksida, granne med floden men det finns en framsida också. Det visade sig att det var ett hotell med 70 rum, som inte var ett vanligt hotell utan bara tog sig an konferenser och stora fester, t ex ett bröllop dom skulle ha i helgen. I trädgården fanns pol och massor av roliga konstverk och gamla grejor. Mycket att se på, en trevlig värd och fint väder, fyllda av nya upplevelser fortsatte vi vår färd genom Frankrike.
Nästa mål var camping Municipal les Iles Clerval i orten Clerval och där skrev jag sista bloggen. Regnet strilade hela tiden förutom första kvällen och vi kunde inte göra någonting annat än mysa inne och det kan man ju göra var som helst. Vi satt i alla fall och tänkte lite framåt och kollade väderlek och såg att de närmaste dagarna skulle både Frankrike och Tyskland få regn så det spelade ingen roll var vi var. Det var också då vi bestämde att åka hit till Füssen och camping Brunnen i Schwangau. Så blev det och vi lämnade Frankrike samma dag som fransmännen gick till val och i Tyskland valde vi att åka österut. Genom Schwarzwald, förbi Bodensjön och snart nog var vi inne i Bayern. Då kom också regnet och temperaturen gick ner till 12 grader direkt. Snön låg på alptopparna och det var rätt så häftigt, i alla fall en kort stund. Vi såg slottet Neuschwanstein, nu inbäddat i dimman och hamnade så småningom i Schwangau och camping Brunnen. Fick en plats och här är vi nu.
Här var vi första gången 1989 tillsammans med vännerna Inger och Wolf på vår första resa med bil och husvagn i Europa. Då var det sommar och sol, alperna var jättevackra och vi besökte sagoslottet, som en galen kung, Ludwig II av Bayern byggde för 130 år sedan. Ludwig, eller Ludde som han säkert kallades, drunknade, tillsammans med sin psykiatiker i den lilla alpsjön nedanför slottet och det är därför det alltid finns en skylt i alpsjöarna runt omkring att man badar på egen risk. Det är i alla fall Kents teori..

Vi har varit här fler gånger sen 1989 och gillar platsen och campingen jättemycket. Fina promenadvägar, fyllda med pittoreska värdshus blandat med ladugårdar och restauranger. Inte sällan möter man en skock kor som ska hem och mjölkas. Idag har vi varit ute och vandrat. Vinterjacka på och sandalerna fick bytas ut mot gympaskorna, det småregnade hela tiden men ändå var det en mysig promenad. Den vackra alpsjön Forggensee, där vi badat under sommarsemestrarna, var helt tom på vatten och vi förstår ingenting..

Nu har jag skrivit färdigt och under tiden har Kent fyllt vatten och lagat vår nya fina ugn som tappat en fjäder. Nu är det sen eftermiddag och vi ska snart pröva deras fina duschrum, måste vara fräscha till kvällen när vi ska besöka campingens restaurang. Den var en av anledningarna att vi åkte hit, vi har alltid fått så himla god mat här, absolut den bästa i hela Tyskland. Kan det vara så, att även maten förändrats liksom sjön som är utan vatten? Kanske är det bara pizza och varm korv som serveras.. Det kommer ni att få veta i nästa blogginlägg, ni får tåla er till dess.

Imorgon går färden vidare och då hoppas vi att vi landar 15 mil norrut, på termalbadet i Treuchtlingen. Det ska bli skönt att få plaska lite igen och vädret ser ut att bli bättre….

Musslor på bästa sätt, i Blanes

2017-05-06, lördag och vi har kommit en bra bit hemåt på vår resa. Vi har stannat till på camping Municipal les Iles Clerval ca 10 mil från tyska gränsen. Den här campingen hittade vi förra året och blev väldigt förtjusta i området och den lilla staden, så vi sa redan då, att nästa gång ska vi stanna flera dagar och verkligen njuta av tillvaron här. Det var då det. Nu är vi här och det var precis så bra som vi kom ihåg och vi satt utanför husbilen bland ett hav av tusenskönor, med floden som närmaste granne, helt underbart. Naturligtvis delade vi på en flaska vin, det hör liksom till.
Vi vaknade av regnet och då tyckte vi inte längre, att platsen var unik, utan helt enkelt en vanlig vanlig campingplats med en regnig gräsmatta. Så det blev ingen promenad i stan idag, utan vi har mest suttit inne och lekt på datorn.
Imorgon åker vi vidare till Tyskland.

När förra bloggen skrevs var vi fortfarande i Spanien, närmare bestämt på camping La Masia i vårt älskade Blanes. I Blanes har vi tillbringat många sommarsemestrar och ett tag kändes det som vårt andra hem. Jättefina badmöjligheter, fin strandpromenad, bra campingar och restauranger + en fin gammal stad och annat som man som turist vill träffa på. Dessutom finns det ett vardagsliv som pågår hela tiden för spanjorerna som bor här och det gör staden levande, vilken årstid man än kommer.
Första dagen i Blanes var regnig men sen kom solen fram och värmen var återställd. Samtidigt vaknade spanjorerna till liv och fyllde campingens platser och stugor med ungar, gamlingar och folk som bara tänkte njuta av sin ledighet. Hög volym på musikapparater och hög volym på barnen och de vuxna, det är så det ska vara på en spansk camping och det är så vi minns våra semestrar i Blanes.

När vi inte satt ute och försökte vara med i gemenskapen vandrade vi runt i staden och området där campingar och hotell ligger.
Och mindes…
Suck, vi vill gärna åka till Blanes en sommarsemester igen, men man kan inte få allt och eftersom vi är borta 5 månader på vintern får vi hålla oss i Sverige på sommaren. Plånboken säger också ifrån, Blanes är inte det billigaste stället i Spanien att semestra i…

Naturligtvis gick vi ut och åt vid ett tillfälle, det fick bli musslor på kataloniskt vis, så himla gott… Vi gick till favvorestaurangen sen lunch och där satt bara spanska familjer och åt och hade trevligt. Jättekul att se barnen äta skaldjur och musslor med god aptit, ingen varmkorv eller hamburgare så långt ögat kan se. När borden var överfyllda med släktingar och vänner och nya kom, tog man bara fram ett nytt bord som täckte en bit ut på trottoaren. Så gör man i Spanien…

Något havsbad blev det inte, däremot blev det en tvätt i tvättmaskinen!!

Vi lämnade Blanes tisdagen den 2:a maj och startade vår resa mot Frankrike, men vi stannade till och handlade på Lidl först. Vi vet, att vi alltid får en chock när vi gör våra första inköp i Frankrike, allt är så mycket dyrare. Så vi bunkrade upp för X antal dagar och hoppades att vi skulle slippa besöka någon butik i Frankrike. Vi stannade också till vid gränsen och handlade i köttbutiken och whiskybutiken. Sen drog vi in i Frankrike och fick lite regn på rutan. Men regnet försvann och vi hade en jättefin resa genom ett bedövande vackert land. Början av resan kanske inte var så himla kul, bara en massa byar och städer och rondeller, men snart nog var vi ute på A75:an, en betalfri motorväg som är av högsta klass. Allt är så vackert och bergen, som vi måste igenom för att komma hem är så imponerande. Det blev en lång resdag, men vid åttatiden såg vi den berömda Millau-bron, som en gång var Europas högsta bro och då var vi snart framme vid dagens resmål, staden Millau där vi skulle tillbringa ett par dagar…
Men det besöket och lite till kommer jag att skriva om vid nästa blogg. Jag har problem att importera in bilderna till datorn och vill gärna ha med dom, så jag skriver ett nytt inlägg om några dagar…

Fortfarande är det lite småregnigt ute, men kanske kan vi ta en liten promenad eller också gör vi inte det.
Tror att ni har bättre väder i Sverige, se till att det stannar tills vi kommer hem, om 14 dagar har vi vaknat vår första morgon i Sverige på länge….