Om

Bloggen handlar om våra vinterresor med husbilen i Europa. Mesta tiden tillbringar vi i Spanien och Portugal, men resorna handlar också om färden genom Frankrike och Tyskland.

Jag har nu lagt in tidigare resor från Resdagboken under Länkar, så alla våra resor från 2008 och framåt är samlade. Vill ni läsa dom så glöm inte att trycka på rubriken, i annars blir det bara en liten del av resan man ser.
En resa jag själv tycker är rolig att följa är vår första efter pensioneringen, Med husbil genom Europa 2008, en resa som går genom flera länder i Europa men framförallt i Grekland...

Om oss

Sidor

Visar inlägg från januari 2018

Tillbaka till bloggens startsida

Trivsamma La Herradura

2018-01-26 fredag och bloggen skrivs idag från La Herradura, en liten mysig stad mellan Almunecar och Nerja rätt långt söderöver i Spanien. Jag tror inte många av er har varit här och vi skulle säkert heller inte hittat denna lilla pärla om inte våra vänner Linda och Jan-Åke övervintrar här.
La Herradura ligger på Costa tropical, en del av solkusten med subtropiskt klimat, vilket gör att många växter trivs här och gräsmattorna är gröna. Frukten chirimoya har sin hemvist här och själva bor vi bland bananträden på Nuevo camping. Vädret har varit jättebra, men idag är det kallare fast solen skiner.

Vi lämnade ett varmt men dimmigt Balerma efter ett par dagar med lite praktiska bestyr såsom tvätt och städning. I tisdags rullade vi ut på vägen igen och hade en jättefin resdag, åkte bara ca 10 mil men det var jättefina mil. Höga berg och djupa dalar var det hela resan men vägen var bra och många tunnlar fanns det som gjorde resan bekvämare och det är vi tacksamma för. Lite häftigt när vi åkte högt uppe på bergen och blickade ner där dimman fortfarande fanns. Mindre häftigt var det när vi befann oss mitt i dimman och inte såg vägen särskilt bra. Resan gick bra och snart nog var vi i Almenucar och valde då att åka en mindre väg den sista biten och den är så vacker…
Framme i La Herradura väntade en plats på campingen, som Linda fixat, inte bara en plats förresten, det blev två. Platserna som var lediga är så små så det går åt två platser för varje husbil eller husvagn. Därefter kaffe tillsammans med dom och deras vänner Yvonne och Kalle.

Dagen efter blev det en utflykt med deras hyrbil. Vi besökte naturistbadstranden ”Playa Naturista de Cantarriján”. Inte för att vi blivit naturister och inte heller för att vi vill spana in nakna människor, utan för att det är en jättefin liten strand med bergen i bakgrunden och där finns en bra restaurang där man kan sitta länge och njuta av sin mat och sitt vin, i skuggan eller i solen. Den här tiden på året vimlar det inte heller av nakenbadare, men en o annan badade eller bara solbadade. Inte särskilt spännande. Mer intressanta var delfinerna som hoppade och visade sina konster nära stranden, det har vi inte sett någon annanstans än i Kolmårdens djurpark. Vi tyckte också att vi såg en valross men det visade sig var en naken tysk. Maten var riktigt bra, själv åt jag och Linda calemares och Kent o Jan-Åke fick lasagne. Allt till belåtenhet…
Igår, torsdag, gick Kent och jag en promenad på stan, Kent skulle ju spela på Euromilliona.
Rätt många kilometer blev det innan vi hittade den numera så välkända skylten ”Loterias” och pengarna kunde investeras i ett nytt spel.  Han har faktiskt vunnit varje gång, kanske inte så det täcker vad spelet kostat, men ändå.
Därefter kunde han koppla av och vi gick i sakta mak längs stranden tillbaka till campingen. Det blev förstås ett besök hos ”Kinesen” och i saluhallen men inte så mycket mer, det räcker mer än väl att bara kolla på havet och på alla blommor som kantar vår väg.

Hemma väntade skype med mina kära klasskamrater och vänner Inger, Ann-Katrin, Maud och Eva. Lite hemlängtan faktiskt och visst skulle jag också vilja vara i Skogstorp och äta Ingers goda mat. Men det går ju inte. Istället gick vi tillsammans med Jan-Åke, Yvonne o Kalle tillbaka mot staden och mötte upp Linda som varit i skolan på spanskkurs och sen blev det kinamat och trevlig samvaro. På eftermiddagen kom också blåsten och senare på kvällen en regnskur, ungefär lika som ni hade det i Eskilstuna.
Spanskkurs kan man gå på här i La Herradura och staden bjuder på många andra aktiviteter. Yvonne och Kalle går på gymmet men vi gör ingetdera, för nu kommer vi att lämna den här idyllen och fara vidare. Förhoppningsvis blir det Torrox nästa, det beror på om det finns plats för oss. Annars blir det någon annanstans. DET BLIR SOM DET BLIR.

Campingen här är lite annorlunda. Grönt och vackert, men allt är slitet och servicehusen är kanske inte de modernaste. Men allt är trivsamt och varmvatten finns, nästan hela tiden. Varje tomt har en egen diskplats, kanske inte heller de är de bästa men fungerar. Kent får förstås värma vattnet och avloppet fungerar inte utan det går direkt ut i naturen. Kanske är det därför all växtlighet trivs så bra här. Det är också, för oss som bara ligger ett fåtal nätter den dyraste campingen på resan.
27, 4€/dygn kostar det och jämför man med Balerma som kostar 17/dygn och är så mycket modernare så är det onödigt dyrt. Men som sagt, trivsamt.. Den här campingen är inte ansluten till ACSI, det är det som är skillnaden…. Det finns också ett specialpris för dom som ligger två månader. 360€ får man betala och det är riktigt billigt..


Trivsamheten här blir inte mindre av att vi umgås med vännerna och avslutar dagarna med ett glas vin i någon av husbilarna…

Ni får fortsätta njuta av vintern hemma, förstår att snön är borta i stora delar av Sverige men halkan finns väl fortfarande kvar. Här hoppas vi att kylan, termometern visar bara 15 grader, ska ge sig men samtidigt var det bra att den kom för då fick jag skriva det här inlägget…

Det blir som det blir...

2018-01-20 lördag och vi säger GRATTIS till barnbarnet Angelica hoppas du får en jättebra födelsedag.
Vi har nu lämnat Santa Pola och vännerna där och åkt ytterligare 15 mil sydväst till Los Curas som ligger lite sydväst om Masarron. Efter en god natts sömn vaknade vi vid niotiden, åt en god frukost och nu väntar en vandring i nya omgivningar. Solen skiner och det verkar bli en skön dag.

Måste bara säga något om camping Bahia i Santa Pola. Det är en jättefin camping med bra personal och den ligger nära både stranden och strandpromenaden, marknad och övriga staden. Många svenskar har upptäckt den och bor hela vintern där. Det finns aktiviteter för alla, boule, tipspromenader, spanskkurs, stickning, arrangerade cykelturer och mycket kortspel, men framförallt många spontana träffar och mycket vänskap mellan svenskarna. Och när vi är där känner vi oss som en del av gemenskapen. För er som funderar och har lite planer på att bli övervintrare i Spanien kan jag lugnt rekommendera denna camping till att börja med, man lär sig mycket av de mer erfarna camparna. Vill också tillägga, att man inte behöver delta i alla aktiviteter, det går bra att avstå och ändå umgås i lagom takt.
Kent och jag är ju vagabonder så vi väljer att vara där fem dagar i stöten sen far vi vidare…
Så blev det även denna gång och vi hade fem jättetrevliga dagar med Mats och Kristina och Bosse, Maud och Otto, samt alla deras vänner. Mats o Kristina tog oss med till grannstaden Guardemar, där vi åt lunch på en kinarestaurang. För 160 svenska kronor fick vi (Kent o jag) drink o räkchips medan vi tittade på matsedeln, som förrätt vårrullar sedan blev det ris och varmrätt och därefter glass. En flaska vin ingick förstås. En drink efter maten var inte konstigt men vi fick också med oss en flaska vin i näven när vi gick därifrån. Allt var gott, kanske var vinet inte av bästa kvalitet men ändå…
Mats o Kristina bjöd oss också på lunch under torsdagen hemma i deras husvagn som står permanent på campingen. Fisk, potatis, grönsaker och till det lite cava var inte dumt. Allt serverades ute i solen och bara det är ju en njutning.
Otto tog husse o matte och oss på en vandring. Det var för oss nya ställen i Santa Pola. Vi gick förbi saltmuseet och stannade till och beundrade de vackra flamingo som vadade i en liten sjö. En riktigt varm dag var det och vi hamnade på stranden där Otto fick busa med sin kompishund. Efter den långa promenaden var det skönt att sätta sig ner utanför en restaurang ”på hörnet” där svenskar som är hemlösa, precis som vi, samlas ett par gånger i veckan och äter lite tapas, dricker en öl eller ett glas vin och bara har det trevligt. Jättekul för oss, att få träffa nya människor med samma intresse som vi och då menar jag inte bara vinet… Termometern visade då på 27 grader i solen och det var riktigt skönt. Vår vandring fortsatte och vi hann med ett tapasställe till, den här gången valde vi att sätta oss i skuggan. Alla fyra var lätt klädda, det var ju varmt, men en fransyska som satt på samma restaurang frös när hon såg oss. Själv hade hon vinterjacka, tjock tröja och varma skor, så kan det vara här i Spanien.
Torsdagen satt vi mest utanför husbilen i solen, jag med en bok och Kent med ingenting…

På fredagen lättade vi från campingen och längs vägen stod hela gänget med svenskar och vinkade och såg jätteglada ut. Med Mats i spetsen. Då undrar vi – varför är dom så glada, tycker dom det är skönt att vi åker eller??? Vi vinkade lika glatt och ska sanningen fram så hade dom inte samlats för vår skull, de var på hemväg från tipspromenaden…

Vi åkte tillbaka till La Marina och San Fulgensio för Kent skulle spela på Euromillionas och så handlade vi på Lidl och Mercadona, det blev en riktig storhandel. Något riktigt mål hade vi inte egentligen, DET BLIR SOM DET BLIR, som vår vän Maud har infört som den här resans ordspråk.  Vi åkte i alla fall mot Mazarron där vi visste att det finns några bra ställplatser. Vi ville ha ett par dagar med bara lugn och stillhet. Resan ner är inget att skriva om, samma gamla apelsinodlingar, samma gamla byggnader och berg. Låter kanske tråkigt men det finns också aha-upplevelser för fortfarande ropar man till när man ser mandelträden i sin första skira blomning och visst är en del av bergen riktigt maffiga…  Mandelträdens blommor är vita, det vet ju alla, men här i området vi nu är i finns likadana träd med rosa blommor. Är det också mandelträd, kanske någon som vet….

Dagens mål blev en ställplats utanför Mazarron där vi varit ett antal gånger och där tänkte vi slå oss till ro några dagar men DET BLIR SOM DET BLIR, ställplatsen var stängd och jordmassor och grus bildade vallar så att man inte kunde åka in där. Helt tomt, förutom ett par tyska bilar som trängt sig in i ett hörn…
Vi hittade en ny ställplats i ”Parkings” vår och många andra husbilsåkares bibel. Ett program på paddan som på kartan visar campingar och ställplatser och så står det lite om vad för bekvämligheter som finns.  Ställplatsen hos familjen Sprem i Los Curas blev vårt hem i två nätter, en stor grusplan och inte så mycket mer, men en jättetrevlig ägare som gärna pratade. Två vilsamma dagar blev det och det var jätteskönt

------

Inget mer blev skrivet i Los Curas, vi ägnade dagen åt att vandra och utforska byn och omgivningarna och det var snart gjort, sen tog vi det bara lugnt resten av dagen..

Idag, söndag fortsatte vi vår resa och vårt mål var Balerma, ca 20 mil. Balerma ligger någonstans söder om Almeria och där Camping Mar Azul och där har vi varit ett antal gånger tidigare. Dagens resa var betydligt trevligare än förra. Vi har ju åkt här också tidigare, ingenting är direkt nytt men så vackert. Första delen gick på en liten, dålig och krokig väg över bergen. Vi hade nästan en egen väg kan man säga, förutom alla motorcyklar som dånade fram och förstörde lugnet. Vid Aquila slutade kringelvägen och vi körde vidare på den betalfria autovian som var jättebra. Hav, berg, odlingar av olika slag, mandelträd och apelsinlundar, allt var så vackert och jag rörde inte ens min bok, som annars är ett bra tidsfördriv.  Mindre vackert var alla växthus som finns överallt här, hela byar längs bergssluttningarna med tomatväxthus och kanske odlas annat också där. Ännu tråkigare är all plast från trasiga växthus som bara ligger och skräpar.. 

Kan tillägga, att vi för första gången på vår resa var tvungna att använda AC:n i bilen, riktigt varmt har det varit.
Nu är vi i alla fall på camping mar azul, en relativt ny och bekväm camping. Jättefina servicehus, en liten restaurang där vi ska prova på tapas och vin imorgon. Tvättstugan ska också besökas och kanske blir det lite städning också.

Campingen är stor och har områden för både stora och små husbilar. Och då menar jag verkligt stora bilar. Vi fick en plats bland de stora bilarna och det kan väl bara betyda att vår sexmeters husbil räknas in bland dessa… Positivt är att Kent har mycket att se på och nära till disken, mindre positivt är att vi har lite sol på vår tomt för de stora bilarna skuggar oss…

Vi blir här till på tisdag då vi åker vidare till La Herradura och Linda o Jan-Åke som tillbringar vintern där, ska undersöka om det finns någon ledig plats på campingen.

Jag ser dagligen fina kort på FB från vintern hemma i Sverige. Har svårt att tänka mig sån kyla och så mycket snö. Men även här ser vi snö när vi tittar upp på bergstopparna några mil härifrån.. Tack Jarmo för att du håller vårt husvagnstält fritt från snön..

Nu ska jag komplettera med lite kort och sedan väntar ”Stjärnorna på slottet” som jag tycker är lite småtrevligt. Kent sitter bara och ”lurar” som han säger…
Sen väntar sängen…

DET BLIR SOM DET BLIR….

Resan fortsätter söderut

2018-01-15, måndag och det är nu 18 dagar sedan vår vinterresa började. Dagarna går fort här i Spanien och tiden räcker inte för att skriva någon blogg. Nåväl, nu är vi i Santa Pola, det är morgon och Kent sover ännu och det verkar alla andra på camping Bahia också göra. Det har regnat i natt och kanske kommer det att fortsätta idag också.

Men jag börjar skriva om Peniscola där jag slutade förra inlägget. Där vi var några dagar och umgicks med Kents kusin Ingemar och hans Ulla på camping Eden. Inget jättefint väder, men det utlovade regnet och åskan varade bara några timmar och det var sent på kvällen. Några längre vandringar eller andra begivenheter blev det inte, utan vi bara kopplade av. På söndagen besökte vi en asiatisk restaurang, faktiskt en av de få restaurangerna i närheten av campingen, som var öppen och åt en jättegod middag med många olika rätter. En bra avslutning på våra dagar i Peniscola.

Resan gick vidare, ca 30 mil söderut och vi hamnade i Calpe, inte av en slump som jag tänkte skriva, utan det var ett planerat och väldigt efterlängtat besök. Där bor nämligen våra vänner Ville, Bitte och Lars-Åke stora delar av året. Våra vänner hade bokat plats åt oss på en av ställplatserna och samma vänner kom och hämtade oss när vi checkat in och vi tog en promenad hem till deras nya lägenhet. Där väntade ett glas vin och tilltugg på den inglasade balkongen med fin utsikt mot havet. Kanske såg vi inte så mycket, för de stora fönsterna var rätt så smutsiga och våra värdar var bekymrade över hur man smidigast skulle kunna tvätta dom. Många olika teorier diskuterades medan vi drack vårt vin och pojkarna enades om att man kunde nog lyfta bort de stora, tunga fönsterna och sedan blaska och tvätta av hjärtans lust. Så fick det bli, men en annan dag. Vår första kväll i Calpe avslutades hos Kinesen i backen och vi åt en jättegod anka i apelsinsås och pekinganka.
På tisdagens förmiddag beslöt maken, som kände för att riva ner lite i husbilen, att plocka bort handfatet i toautrymmet för vi hade en vattenläcka någonstans. Först var han bekymrad för hur han skulle få loss det, men när han väl hittat de fyra skruvarna som höll allt på plats, så gick det som en dans. Inte bara handfatet lossnade utan både under- o överskåp ramlade ner och det var ju bra, för då fick vi städat där också. Det visade sig att vattenlåset inte var tätt. Snart var allt fixat, skåp och handfat satt på rätt plats och sen kom snart vännerna och bjöd in oss till den traditionella musselfesten, som alltid går av stapeln på GUNNAR-dagen. Då firar vi Kent GUNNAR, pojkarna lagar till musslorna och jag o Bitte får egentid och sitter i soffan o myser och pratar tjejsnack. Den här gången blev det musslor på asiatiskt vis och det var jättegott.
Tredje dagen i Calpe blev det en tur på stan och resten av dagen ägnades åt fönstertvätten, som pojkarna ska ha all heder av. Gediget arbete. Bitte var förstås med på ett hörn, hon kunde inte låta bli. Efter arbetet var alla värda en god middag, även jag som inte gjorde annat än kom med glada, uppskattande hurrarop så vi gick till en italiensk restaurang, Mama Rosa, och fick även där en god måltid..
Sista dagen i Calpe blev det ett besök hos frisören för Kent och även ett besök i spelbutiken för Euromillionas väntade. Sen blev det hejdå till vännerna och förhoppningsvis träffas vi igen på något annat ställe i Spanien. Dom har också husbil och ska ut och åka, men väntar på en persiennreparatör som aldrig infinner sig, så dom lär få vänta…. I Calpe hade vi bra väder, varmt och skönt på dagarna men småkallt på morgonen och kvällen.

12 januari, fredag fortsatte vi 10 mil söderut till San Fulgensio, som ligger granne med La Marina. Där finns en superbra lavomatic där vi kunde köra ett par maskiner tvätt, vilket var behövligt. Vi försökte få plats på vår vanliga jättebra ställplats, men som väntat var det fullbelagt där. Vi fick en plats på den lilla ställplatsen vid Lavomatic, tyckte den verkade helt ok, ända tills vi såg att framför oss var tömningsstationen och bilarna kom i en tät ström och tömde sitt avlopp och toa och lukten var inte alltför angenäm. Vi satt i alla fall ute under eftermiddagen och drack ett glas av den tyska sekten vi köpte i Luxembourg. Dagen efter gick vi på marknaden som låg alldeles utanför och köpte där en lampa som jag inte tror vi kommer att använda och grönsaker av olika slag.

På söndagen rullade vi ut ur San Fulgensio och åkte vidare till Citronmarknaden en bit därifrån. Citronmarknaden är jättestor men det mesta man kan köpa där kan man också köpa på de mindre marknaderna. Kent hade lämnat en hel del kläder hemma och i Malmö så han behöver lite nytt och här fick det bli ett par nya snygga tröjor. Tidigare har han köpt ett bälte med Bittes hjälp. På citronmarknaden kan man naturligtvis köpa citroner men namnet kommer av att marknaden ligger i ett område med citronodlingar.

----

Nu har det gått några timmar, frukosten är avklarad och vi har besökt kinesen där Kent köpte en del braattha-saker, vi besökte måndagsmarknaden som inte var särskilt välbesökt och avslutade vandringen på Kina-restaurangen vid Blå rondellen där vi varit jättemånga gånger tidigare. Jag åt anka i apelsinsås även här, men det var absolut inte i samma klass som hos kinesen i backen i Calpe. Faktiskt tyckte vi att restaurangen var blaha..

Här på campingen har vi ett antal vänner, t ex Mats o Kristina som även är grannar och klubbkamrater på Sundbyholms camping. Dom har köpt en husvagn här på Bahia som dom har uppställd permanent här. Där är det alltid projekt på gång, just nu pågår golvbygge i yttertältet. Dom kunde dock slita sig från arbetet en stund på kvällen och vi satt och spånade en stund hos oss över ett glas vin. Rätt småtrevligt faktiskt. Vi kommer att träffa dom mer imorgon.
Idag har vi träffat Otto och hans husse o matte Bosse och Maud. Otto var lite sur på oss för vi hade inte med oss vårt bord från Sundbyholm som han fullkomligt älskade att tugga på när han besökte oss. Vi kommer att ses igen under dagen. Just nu har Kent gjort samma jobb som jag skrev om i början, dvs plockat isär tvättstället och alla skåp. Han var inte riktigt nöjd med finishen, så han gjorde om jobbet…

Efter den regniga natten och småkalla förmiddagen skiner nu solen och jag ska nog sätta mig en stund ute.

Nu vill jag ha jättemånga kommentarer, älskar att läsa om hur ni har det vart ni än befinner er….

Lyckligt framme i Spanien

2018-01-06, lördag och Trettondagen. Vi har nu varit på resande fot i drygt en vecka och är nu på Camping Eden i Peniscola, som ligger mellan Tarragona och Valencia. Resan ner har gått jättebra. Vi lämnade ett grått och småregnigt Sundbyholm och åkte genom ett lika grått och regnigt Sverige till Örkelljunga där vi övernattade på ställplatsen som husbilsfirman ”Bengt i Örkelljunga” tillhandahåller. När vi lämnade Örkelljunga kom snön och snöigt var det nästan ner till Malmö. Vi gästade förstås min 88-åriga syster Inga-Maj och blev som vanligt rejält uppassade och bortskämda. Jag tror att min syster inte har förstått att hon är 88 och att hon har rätt att ta det lite lugnt och att vi alla kan hjälpas åt. Men sån är hon..
Efter en övernattning och två middagar, första kvällen blev det anklår, rödkål och stekt potatis samt lite goda ostar och hennes hembakta fruktbröd och nästa kväll bjöds på rådjursstek med tillbehör och hemgjord glass, så tackade vi för oss och fick förstås med oss de goda resterna + ett fruktbröd som Kent älskar.
Vi lämnade Malmö och Sverige kl 2200 på Nyårsafton, satt en timma i baren och delade en flaska vin, pratade om tidigare resor och nya mål och var bara lyckliga.
Nu var vi på väg….

Resan genom Tyskland, Luxembourg och Frankrike var inte särskilt händelserik och det ska den inte heller vara. Man vill bara komma framåt… Vädret i början var regn och blåst men blev bättre redan efter Hamburg. Efter 70 mil genom Tyskland kom vi in i Luxembourg där vi övernattade på rastplatsen i Wasserbillig. Samma ställe som vi alltid övernattar på, samma rutiner som vi alltid har, alltså ett besök i affären som livnär sig på att sälja tysk sekt, cigaretter, tobak, cigarettpapper samt kaffe i alla former. Massor av bilar rullar in och handlar kartongvis med de olika godsakerna.. Sen brukar vi äta Inga-Majs rester men i år frångick vi traditionen och nöjde oss med soldatens ärtsoppa och knäcke.
Hade klockan på ringning och kom i väg tidigt och när vi körde ut från rastplatsen började larmet tjuta och det är ett ordentligt larm med mycket ljud, det kan jag försäkra. Ingenstans kunde vi stanna och rätta till problemet så vi fick stå ut med det tills det självdog och batteriet tog slut. Sen blev det en tankning och dieselpriset gjorde oss riktigt glada, 1,04€/l. Färden genom Frankrike var inte upphetsande, lite småtråkigt och färglöst kan man säga. Vi skulle, som vanligt, övernatta efter 54 mil på camping Indigo i Lyon. Det passar så bra i tiden att gå in där och diska, duscha och se över bilen. Snopna blev vi när vi kom fram, campingen var inte öppen. Någon reservplan hade vi inte för vi var ju så säkra på att vi skulle stanna där. Nåväl, vi har varit i dom här trakterna förr och då övernattade vi längs motorvägen på en rastplats som vi kallar för ”Pumpen” och så fick det bli den här gången också. Det var inget dåligt val, allt var omgjort och nytt och toaletter och duschar var fräscha så vi boade in oss utanför restaurangen och snart kom flera husbilar och gjorde samma sak. Det kändes som om vi kom över vår rädsla och obehagskänsla för sådana övernattningar, som vi haft sedan vi hade inbrott i husbilen när vi låg och sov på en annan rastplats i Frankrike. Den här kvällen åt vi Inga-Majs rester och drack också ett glas vin…

Onsdag morgon fortsatte resan och även denna morgon hade vi satt klockan på ringning. Vi var också tio mil längre söderut än vi hade räknat med så vi såg inga problem utan ställde in oss på att vara i Spanien vid lunchtid. Nu kom också den riktiga värmen runt 25 grader ute och ännu varmare i bilen. Borta var också de brun-gråa färgerna på gårdagens omgivningar, dagens väg gick genom ett grönt och vackert Frankrike och en blå himmel gjorde att resan gick som en dans. Några mil från spanska gränsen kom blåsten med kastbyar som gjorde att Kent hade det jobbigt med att hålla bilen på vägen. Allt gick i alla fall bra och vi nådde La Jonquera som är gränsstaden mellan Frankrike och Spanien vid lunchtid som vi sagt.

En längre paus gjorde vi här, shoppade i ett av alla stora varuhus, Escudero, som finns här. Det blev ett par flaskor whisky och en flaska campari och kött för några dagar. Butiken har en jättefin köttdisk med allt vad man behöver. Vi hoppade över inälvor av olika slag, men köpte lammkotletter, kycklinglår, fläskotletter och hamburgare, allt för en billig penning 11,8€ eller i svenska pengar 118 kr.
Sen ställde vi in GPS:n på BLANES, vårt älskade Blanes och dit kom vi sen eftermiddag och checkade in på camping Blanes. Kent tog direkt sin välfyllda diskkorg och begav sig till de andra pojkarna i diskrummet och jag plockade i ordning i husbilen. Båda var vi lyckliga, var och en på sitt sätt för nu var vi framme i Spanien det är egentligen i Blanes allt börjar.
Vi var där i två dygn och gjorde inget annat än strövade omkring på välkända platser, gick på strandpromenaden fram till gamla staden, satte oss ner och tog en öl, ja, bara njöt helt enkelt. Att vädret visade sin bästa sida gjorde inte vistelsen sämre och att se några barn som badade var precis som det skulle vara när man är i Blanes. Men visst är det ännu bättre sommartid när hotell- och campingområdet vaknar till liv och allt sjuder av liv och rörelse. Vi pratade förstås mycket om våra sommarsemestrar som vi tillbringat där.
Avslutningsvis i Blanes så tvättade vi bilen och sen for vi vidare, mot Peniscola där vi är nu. Den här gången valde vi bekvämlighet framför snålhet och åkte betalvägen från Blanes och runt Barcelona, allt kostade ca 35 kr, jättebra väg och vi slapp att krångla oss igenom Barcelona. Resan hit är inte mycket att skriva om,  jättevackert när vi åkte bergsvägen längs Medelhavet och mindre vackert på andra ställen. Framme i Peniscola checkade vi in på camping Eden där Kents kusin Ingemar och hans Ulla campar en längre tid. Ett glas vin tillsammans blev det senare på kvällen och mycket prat och skratt blev det också.
Här blir vi till på måndag, då går färden vidare till Calpe, där kära vännerna Lars-Åke och Bitte väntar. Ska bli så trevligt att träffas igen.

Kan också säga, att den riktiga sommarvärmen som vi blivit bortskämda med, tillfälligt är borta. Det utlovas regn och åska under senare delen av dagen.

Nu ska jag lägga in några kort och sen skicka det här inlägget. Kent har dammsugit och jag tror han tar en tur till diskrummet om en stund. Sen får vi se vad vi gör resten av Trettondagen…