Om

Bloggen handlar om våra vinterresor med husbilen i Europa. Mesta tiden tillbringar vi i Spanien och Portugal, men resorna handlar också om färden genom Frankrike och Tyskland.

Jag har nu lagt in tidigare resor från Resdagboken under Länkar, så alla våra resor från 2008 och framåt är samlade. Vill ni läsa dom så glöm inte att trycka på rubriken, i annars blir det bara en liten del av resan man ser.
En resa jag själv tycker är rolig att följa är vår första efter pensioneringen, Med husbil genom Europa 2008, en resa som går genom flera länder i Europa men framförallt i Grekland...

Om oss

Sidor

Visar inlägg från mars 2018

Tillbaka till bloggens startsida

STÄDERNAS STAD

2018-03-24, lördag, och vi har lämnat Portugal, varit i Sevilla och befinner oss nu på camping Las Dunas i El Puerto de  Santa Maria som ligger norr om Cadiz i Spanien.

Måste först göra en rättelse, fina restaurangen Sergios i Olhao som inte var öppen på lördagskvällen, har i vanliga fall öppet på kvällarna, tror säkert dom har sin fina mat kvar men det har också blivit en ”take away”restaurang. Har hittat lite olika uppgifter på nätet om restaurangen….

När jag skrev sist så skulle vi lämna Olhao på måndagen och så blev det. Efter lite inhandling av landets goda viner på Intermache så skulle vi avsluta Olhao med ett besök på en fantastisk fiskrestaurang som bara är ett måste när man är i de trakterna. I en sliten restaurang längs vägen 125:an hittar man den, vaxduk på borden, lite skalpotatis, bröd, oliver och sallad dukas upp och sen kommer den nygrillade fisken, en efter en hamnar på tallriken, den ena godare än den andra. Sammanlagt får man 9 olika fisksorter och till det dricker jag lite vin sällan är gott och Kent en öl..
Ett besök där är ett måste för oss, precis som ett besök på Sergios men blev det så? Nej, det var måndag och fiskrestauranger är ofta stängda på måndagarna… Tråkigt, tråkigt o tråkigt….

Besök på två av tre favoritrestauranger blev inte som vi tänkt, nu återstod bara restaurang O Forno som också ligger längs 125 mot Tavira och som har en underbar vildsvinsgryta….

Vi lämnade Olhao och for längs 125:an mot Tavira och Vila Real de Santo Antonio, stannade till på kinesen i Tavira där vi handlade billiga bra att ha grejor och sen blev det varuhuset Continente och handlingen fortsatte även där. Fina badlakan och handdukar blev det plus en hel del mat förstås. Innan inköpen blev det faktiskt ett besök på O Forno och vildsvinsgrytan var precis så god som vi minns den.

Vädret i Portugal har inte varit så bra de sista tre veckorna. Ibland t o m riktigt dåligt. Vi har undvikit de värsta stormarna som funnits längs kusten och campat lite inåt landet, men folk vi träffat har berättat om nerfallna trän och att ett fartyg blåst upp på sanddynorna utanför Olhao…

Vi låg i Vila Real de Santo Antonio de sista dagarna på vår vanliga ställplats som vi gillar och som har blivit lite av ett basläger för oss. Inga spännande dagar direkt, det regnade mycket och de dagar solen var framme besökte vi den lilla fina staden. Vi tog också loss husbilen en dag och åkte över till Spanien och bytte gasoltub och passade då på att åka en tur längs Algarvekusten.

Måndagen den 19 mars lämnade vi Vila Real och Portugal. Vårt mål var Sevilla och samma väg som förde oss till Portugal tog oss nu till Sevilla. Storkar, fina berg och mimosan som inte börjat blomma än brydde jag mig inte om längre, utan jag satt och läste min bok och det regnade mest hela tiden.

Att hitta ställplatsen i Sevilla är inte lätt, GPS:n förstår inte att vägen genom nöjesfältet är avstängd och de flesta kör fel och det gjorde även vi förra gången vi var där. Den här gången gick det klockrent och snart nog hade vi en plats och elen inkopplad. Då kom också regnet..

STÄDERNAS STAD är rubriken på den här bloggen och städernas stad är förstås Stockholm, det måste jag väl säga, men Sevilla ligger inte långt efter. Vi vaknade på tisdagen av att fåglar höll på att bygga bo på vårt tak, tittade ut och såg en klarblå himmel och sol, vilken härlig promenad till stan det skulle bli. Så blev det och dagens utflykt var till stadsdelen Santa Crus och katedralen. Absolut sevärt, mäktigt och vackert. Kan tillägga att Christofer Columbus ligger begravd där.

Vi strövade sen omkring och tittade på alla fina hus, som jag trots att jag läst på inte visste så mycket om. Smala gator med restauranger och souvenirbutiker, gatumusikanter finns förstås också med i gatubilden. Och lagom med folk…

Hemma igen sen eftermiddag efter en promenad på närmare en mil, då var det skönt att sätta sig i solen med min bok och bara koppla av. På kvällen blev det Farmen som vi fortfarande följer fastän vi vet vem som vann…
Nästa dag när vi slog upp ögonen och samma fåglar fortsatte sitt byggande på taket, fanns det en svensk husbil bredvid oss och det var Sören från Färingsö, som kommit in på natten efter ett antal, felkörningar i Sevilla. Han fick anlita taxi som vägvisare och då kom han rätt..

Sören skulle som alla andra in till stan, katedralen och Christofer Columbus lockade så vi erbjöd honom följa med oss och så blev det. En riktig trivsam dag fick vi, han struntade i katedralen och följde med oss till Plaza Espania och väl där så blev det häst o vagn runt Sevilla. Mat förstås och sen en vandring hemåt igen. Sören var i extas och gjorde många bra inköp på affärsgatan på hemvägen..
När vi kom tillbaka till våra husbilar bjöd han på glass och kaffe och sen umgicks vi hela kvällen också, trots trötthet och utan vin..
Tredje dagen skulle vi besöka ett område i utkanten av stan, Triana, som en gång var Sevillas zigenarkvarter och där fanns också många keramikfabriker. Området ligger på samma sida om floden Guadalquivir som ställplatsen ligger så egentligen hade vi inte behövt gå in till gamla stan, men det gjorde vi. Där träffade vi Sören, som väntade på en guidad visning i katedralen och vi gick och åt lunch tillsammans innan han gick till katedralen och vi till Triana. Vet inte vad jag ska tycka om det området, lite blaha kanske, när man jämför med innerstan. Vi gick snart hemåt, men stannade och tog en öl på en fin restaurang med en magnifik utsikt över floden, båtar, kanoter och tornet ”Torre del Oro” som numera är sjöfartsmuseum. Som om inte det räckte så fick vi se en grisuppskärare skiva upp en del av den svartfotade grisen till ett sällskap, ett skådespel som är kul att ha varit med om. Vi har redan bestämt, att om vi kommer till Sevilla flera gånger ska vi besöka samma restaurang och beställa in svartgris…

Hemma efter tredje dagen i Sevilla, ömma fötter och törstiga efter 1,3 mils promenad, var det skönt att slå sig till ro utanför bilen med en bok i handen. Kent hjälpte Sören med något borrande och sen var det en lugn kväll hemma och morgonen därpå lämnade vi det varma, sköna, trevliga Sevilla. Då kom regnet..

Nästa stopp skulle bli på camping Las Dunas i El Puerto de Santa Maria som ligger norr om Cadiz i Spanien. Resan genom ett grönt och vackert Spanien gick fort, det är bara ca 13 mil mellan Sevilla och El Puerto de Santa Maria. Vi stannade på ett IKEA-varuhus i Jerez och åt lunch. För Kent blev det köttbullar och själv åt jag laxen, som var precis lika god som den man äter på IKEA i Sverige. Kan tillägga, att jag åt fisk även i Sevilla, jättedyra måltider, relativt goda men ingenting man lägger på minnet. Jämför man billiga IKEA-laxen med dessa måltider så vinner den laxen utan tvekan. 
Vi handlade förstås lite ljus o servetter, knäckebröd, korv o lite till - man måste bara....

Här är vi nu på camping Las Dunas som är en helt ny plats för oss. Det regnade när vi kom men idag har det varit rätt så varmt men blåsigt. Vi har tagit en liten promenad, en jättefin strand finns utanför campingen och hamnen ligger i närheten. Går man åt andra hållet så kommer man till staden. Men den får vi undersöka närmare imorgon eller på måndag, kanske tisdag, vi vet inte hur många dagar vi blir här. Sen fortsätter vi nog mot hästgården i Fuengirola några dagar och sen går det uppåt och hemåt. Drygt en månad till blir vi i Spanien, sen väntar några veckor i Frankrike och Tyskland…

Hoppas på värme, både här och hemma i Sverige och vi önskar er alla en GLAD PÅSK var ni än befinner er i världen….

Regnet det bara öser ner....


2018-03-09 fredag, och regnet det bara öser ner och har så gjort den senaste veckan. Alla dagar har inte varit så men visst är det mycket regn och blåst här i Portugal, alldeles för mycket.. I förra bloggen nämnde jag torkan och de stackars djuren som inte hade något grönt gräs att tugga på, men jag tror det har ordnat sig för dom nu..


Vi har lämnat Castro Verde och vi har skippat Lissabon efter hörsägen om stormar från Atlanten och är nu nere på Algarvekusten igen, i Olhao.

Dagarna i Castro Verde gick fort, trots blåst och lite regn. Vi tog promenader, kanske inte så långa men ett besök inne i den lilla staden blev det och ett besök i spelbutiken förstås och lite till. Vädret ville inte att vi skulle sitta ute några längre stunder, det blev bara korta stunder mellan regnskurarna. Vi hade dock trevligt umgänge med Arne och Agneta från Trollhättan, som var ute på sin första övervintring och vi hade mycket att prata om. Naturligtvis en hel del prat om resor men också om Trollhättan, som Kent är född i och som hans pappa vuxit upp i.
Vi åkte därifrån på måndagen och efter att ha hört om stormarna längs Atlantkusten så bestämde vi att vi skulle skippa Lissabon och återvända till Algarvekusten. Vad vi inte visste var, att likvärdiga stormar har härjat längs den här kusten också, höga vågor, träd och tak som blåst sönder men vi har egentligen inte sett det, bara hört talas om det. Vi hamnade i Quarteira på ställplatsen som också är marknadsplats varje onsdag. Den ligger en bit från kusten och vädret var riktigt bra, både på tisdagen och på marknadsdagen. På tisdagskvällen besökte vi restaurangen utanför ställplatsen och beställde deras jättegoda piripirikyckling. Men vi blev besvikna, den var som vilken överstekt kyckling som helst, torr och tråkig, inte som den brukar.
När vi skulle besöka marknaden upptäckte vi en skum typ, som gömde sig bland de höga buskarna bakom parkeringen och vi stannade till lite längre bort och såg honom smyga omkring bland bilarna. Kent gick förstås fram och frågade på ren svenska vad han höll på med och fick något mystiskt svar på främmande språk, vi blev lite oroliga så vi beslöt, att en av oss skulle vara kvar i husbilen. Jag stannade först och följde hans konstiga beteende, men jag tror inte att han gjorde några inbrott utan bara ägnade sig åt tiggeri. Jag såg aldrig att han fick något, så nästa steg måste ju bli att stjäla något och visst är det sorgligt att se unga människor leva på tiggeri och det finns många här i Portugal som lever så…
Quarteira lämnade vi och hamnade här på campingen i Olhao, en plats som vi har besökt jättemånga gånger och i början en hel månad åt gången. Campingen är jättebra, dock fanns det bara lite mörkare och sämre platser kvar under träden men det spelar inte någon större roll då det regnar. Igår, torsdag, vaknade vi av duvorna och solen och vi tog sedan en härlig promenad in till stan, gick förbi alla välkända ställen och hamnade förstås i saluhallen. Där köpte vi färsk tonfisk och fina lammkotletter och satte oss sedan ute i solen och åt en biffana på vårt favvoställe. Det är så det ska vara här i Olhao. Sen blev det ett besök på Kinesen och vi handlade lite pysselgrejor till Kent som han kunde roa sig med när vi var tvungna att vara i husbilen.
- - - - -


Jag fick avbryta mitt skrivande och plötsligt har det blivit söndag.


Middagen på torsdagen blev förstås den färska tonfisken, så himla gott. Till det serverade jag pepparotssmör och råstekt potatis och ett glas vin. Fredagen är inte så mycket att skriva om, jag besökte campingens bibliotek och bytte mina utlästa böcker och tidningar mot några av bibliotekets böcker, ett jättebra system som finns överallt på campingar. Vädret var till och från, ömsom regn och ömsom solsken, Kent använde sina pysselgrejor och vi städade och gjorde inte så mycket mer. På kvällen skulle det bli en god middag med lammkotletterna från saluhallen och visst blev det gott. Men kotletterna var inte lamm utan fina fläskotletter (ribs), som verkligen var jättegoda. Kokt potatis, gräddkokt sparris och grönsaker därtill. Ibland blir misstagen bättre än originalet…


På lördagen vaknade vi till strålande sol och vi tog en promenad till stan och marknaden som finns utanför saluhallarna varje lördag. Vi skulle inte handla något och hade inget bråttom, så vi gick en tur genom stan först och sen blev det marknadsbesök och givetvis fick saluhallarna ett besök också. Fiskhallen är roligast att gå i, trots den besvärande lukten. Massor av olika fiskar som vi inte känner igen och människorna, mest portugisiska tanter handlar och vet precis vad dom vill ha. Det rensas och styckas och jag vill bara ha allt, men jag köpte inget. För den här kvällen skulle vi gå till Sergios och äta deras ”steak on hot stone”, det var bara ett måste.
Efter marknaden satt jag ute i solskenet hela eftermiddagen och Kent, som tyckte att det blåste för mycket skötte marktjänsten med disk osv, samt serverade mig ett glas vin mitt i allt. Det + en bra bok gjorde eftermiddagen njutbar.


Senare, efter dush och lockning av hår samt lite rena fräscha kläder begav vi oss, fortfarande i det sköna vädret till Sergios, glada och förväntansfulla. Restaurangen ligger ungefär 1,5 km från campingen och snart var vi där. Men, den var stängd, vad är det som händer. Bästa och finaste restaurangen i Olhao har nu endast öppet mellan 12 o 15 och har förvandlats till en ”take away”restaurang. Besvikna fick vi vända om och då kom också regnet. Inget småregn direkt utan stora blöta droppar och vi småsprang hemåt. Hemma i varma husbilen fixade jag varsin hamburgare och så drack vi vin, rätt mycket vin faktiskt. Vi tyckte vi var värda det…


Olhao och Olhao camping är ett av våra favoritställen oavsett väder. Stan är så fin med sina gamla ibland förfallna hus, storkbon finns det överallt, hamnen med fiskebåtar och saluhallar, sandbankar där portugiserna plockar hinkvis med småmusslor och många butiker och verkstäder där man kan åtgärda det mesta. Campingen har vi en speciell kärlek till eftersom vi har haft så många trevliga stunder här, tillsammans med Karri och Gertrud som övervintrade här under många år och deras vänner + alla trevligheter vi haft här tillsammans med nya vänner. Många återkommer hit år efter år och det känns hemvant och skönt, men det är inte många kvar av svenskgänget som vi umgicks med tidigare. Åldern tar ut sin rätt…


Imorgon lämnar vi Olhao för den här gången och vi tror att vi hamnar i Tavira och tar in på polisens camping. Eller också blir det någon annanstans..
Idag skiner solen, klarblå himmel är det men det blåser. Jag tror att vi tar en promenad, igår blev det 1,5 mil och det kommer det inte att bli idag. Men kanske besöker vi någon av restaurangerna i närheten, vår kyl är rätt så tom och frysfacket innehåller bara en påse calamares och en påse svamp, plockade hemma i Sundbyholm i höstas..

Hoppas att vintern snart är över hemma, mars är i alla fall den första vårmånaden och jag förstår att ni längtar. Skriv gärna och berätta om första tussilagon och andra vårtecken, alltid roligt att läsa era kommentarer.