2018-07-04, onsdag   och jag sitter på altanen i ett soligt och skönt Sundbyholm och försöker få till ett avslut på resan. Det är inte så lätt, inga anteckningar har jag och det är längesedan jag skrev sista inlägget. Men jag gör ett försök…

Vi lämnade med vemod Blanes 2:a maj, våra dagar där är alltid trevliga men resan hemåt lockade och vi gjorde våra viktiga göromål, som vi alltid gör innan vi lämnar Spanien. Vi bytte gasolflaska, handlade på Lidl och åkte sen genom ett Spanien när det är som vackrast. Gula rapsfält med fält av röda vallmon kantade vår väg, skog, berg och dalar åkte vi igenom och snart var vi framme i La Jounquera där Whiskyaffären väntade. Den finns i ett av många stora varuhus som finns här i staden och som försörjer sig på fransmän som åker över gränsen och handlar. Där finns också en köttaffär med riktigt bra kött, så vi handlade på oss för hela resan genom Frankrike.

Vi lämnade Spanien efter en sista tankning av bränsle och den här resan tänkte vi bekvämt och använde betalmotorvägen, vilket vi inte brukar göra. Lite tråkigare kanske, men visst fanns det en hel del fint att se på även där. Ett jättegrönt och vackert Frankrike, där kossorna betade på sluttningarna och rapsfälten fanns även där. Skönt är det också att slippa alla rondeller och trafikanter som inte alltid kör på ”svenskt” vis. Vi svängde av motorvägen i närheten av Orange och anlände till camping Manon som ligger i Arc de Triomphe, kom fram efter stängningsdag men ägaren var en snäll fransos så han släppte in oss och där sov vi gott.

Dagen efter åkte vi vidare till Palais idéal du Facteur Cheval i Hauterives för att kolla in lantbrevbäraren Ferdinand Chevals livsverk. Ett spännande sagohus byggt av Ferdinand själv under 33 års arbete dag o natt.

Det här är en förkortad historia om Ferdinand.
En dag i april 1879 på hemväg från sin dagliga runda som lantbrevbärare snubblade han på en mycket ovanlig sten och det var så allt började. Han var då 43 år och hans planering av sagopalatset och insamlingen av stenar påbörjades. Stenar samlade han på sin dagliga fyramilsvandring med postväskan, lämnade dom vid vägkanten och återvände efter arbetets slut och hämtade med skottkärra. Nätterna användes till att rita o planera och sedan bygga… Han avslutade bygget vid 76 års ålder och hade då spenderat 33 år, eller 10 000 dagar eller 93 000 timmar på bygget. Efter avslutat jobb byggde han ett mindre likvärdigt palats på kyrkogården där han ligger begravd. Det tog bara åtta år att färdigställa det.
Brevbäraren Ferdinand Cheval föddes 1836 och dog 1924. Fastän han hade ett digert schema hann han även med två giftemål och fick tre barn, två av dom dog tidigt.
Brevbäraren Chevals byggnadsverk sågs som rena rama dårskapen, särskilt i arkitektkretsar men han blev så småningom en erkänd konstnär och många andra konstnärer fick inspiration av honom och hans verk, det ser man många tecken på i det lilla muséet som ligger bredvid palatset.

Vi tyckte absolut att det var värt den lilla omvägen för oss, men man behöver inte spendera jättemånga timmar på att gå där tyckte vi. Trevligt var det att förskola och andra skolor var välkomna och jag kan tänka mig vad som for runt i barnens fantasi. Jag tycker också att det är fantastiskt att förverkliga sin dröm, som den här brevbäraren gjorde och kan inte låta bli att bli fascinerad av berättelsen. Tack till Arne och Agneta från Trollhättan som tipsade om palatset.
Kan också berätta att det finns ställplats för husbilar där..

Ställplatsen använde inte vi, utan vi for ut på motorvägen igen för ytterligare en dag på motorvägen. Vi brukar stanna till lite här o där i Frankrike på hemvägen av vår vinterresa, men den här gången blev det mest en transportsträcka. Vi hade planerat en eller ett par dagar i Bourg en Bresse där vi tidigare har legat på en billig och bra camping. Det visade sig dock att campingen var nedlagd och vi fick snabbt ta ett nytt beslut. Vi hittade en camping i St Étienne-du-Bois, vars namn är Camping du Sevron. Det är en Acsi-camping och dit återvänder vi gärna.. Den här gången blev det bara en natt för vi ville till Tyskland snabbt. Där väntade termalbadet Vita Classica i Bad Krozingen samt frosseriet av vit sparris som vi längtat efter..

Längre än så här skriver jag inte idag, jag har fått lämna altanen och sitter inne i yttertältet för det blev för ljust och varmt ute. Nu ska jag ägna mig åt bad, vi har ett jättemysigt litet bad här på campingen och det har jag utnyttjat nästan alla dagar sen vi kom hem. Imorgon åker vi på en liten miniresa med husbilen och nästa vecka blir det några dagar på Skara sommarland med barnbarn och kompis. Senare blir det en längre resa till Gotland kombinerat med fastlandet, var det blir vet vi inte ännu.
Men resten av resan kanske jag skriver om imorgon eller någon annan dag, man får inte ha för bråttom.. DET BLIR SOM DET BLIR….

Ha en fortsatt skön sommar…