2018-08-30, torsdag och det är sommarens näst sista dag. En perfekt dag för att skriva ner avslutningen av vår vinterresa 2018. Kanske lite sent, för den är ju redan historia, men sommaren har varit alldeles för varm för att sitta framför datorn och försöka minnas resan genom Tyskland och vidare hem till Sundbyholm.

Första stoppet i Tyskland var, som vanligt, på Vita Classica therme i Bad Krozingen, som är ett fantastiskt termalbad med många olika bassänger och massageanordningar, alltså i vattnet. Där hade vi en heldag, men resten av våra tre dagar ägnade vi oss åt vandringar i omgivningen och det finns mycket att se där. Bad Krozingen är en kurort med vackra parker och många restauranger och den lilla staden är jättemysig. Resten av tiden gick åt till inköp av färsk vit sparris, tillaga dom och framför allt äta och njuta av dom. Färsk sparris njuter vi av hela resan genom Tyskland, vi tröttnar aldrig…

 Ett besök i Kehl där Bürstner har sin fabrik och vad vi trodde, en jättebutik med reservdelar och campinggrejor var Kents önskan så vi for dit. Men tji fick vi, det fanns ingen butik men vi sov i alla fall över på ställplatsen där och morgonen därpå googlade jag på campingbutiker och hittade Reimo i Egelsbach. Butiken låg i närheten av vår rutt så vi åkte dit. En stor och rolig butik där det fanns det mesta och visst handlade vi en del. Bl a blev det äntligen av att köpa nya utestolar, som vi skulle ha köpt för länge sen.

Det började närma sig pingst och vis av erfarenheten visste vi att campingar och ställplatser skulle vara överfulla i Tyskland den helgen, så vi ställde kosan i god tid till Winningen i Moseldalen. Campingen där är jättebra och vi fick en fin plats precis vid floden och de stora pråmarna och all annan båttrafik kunde vi följa på nära håll. Vädret var mer än varmt så vi orkade inte med några långa promenader. Jag hade också ryggskott, men annars var det bra.
Vi hade rätt i våra tankar om tyskarnas pingstfirande, det bara vällde in husbilar och husvagnar under torsdagen och den stora fina platsen vi hade blev mindre och mindre.
En av anledningarna att vi åker till Winningens camping är deras fina restaurang, som vi naturligtvis besökte. En besvikelse denna gång, deras fina meny var utbytt och rätterna vi beställde var inte mycket att ha. Men vinet var gott och restaurangen fortfarande fin så helt misslyckat var det inte.
Vi checkade ut på måndagen och betalade en hutlös summa för de här dagarna. Kan tillägga att man även betalar extra för användning av duscharna där…

När vi svängde ut på vägen kom regnet, skönt kan man tycka men det förföljde oss många mil genom Tyskland. Vårt mål var parkeringen på Heide Park där vi skulle övernatta. Det blev värsta resdagen… Långa köer hela vägen, oljelampan lyste och vi fick svänga av och fylla på olja, men lampan fortsatte att lysa då och då. Nervöst tyckte jag, för även om jag kan väldigt lite om bilar, så har jag lärt mig att när oljelampan lyser ska man stanna för annars kan motorn skära ihop… Kent trodde inte det var så illa, eftersom den slocknade när underlaget var torrt men började lysa igen när regnskurarna kom och han hade rätt. När det fina vädret kom tillbaka i närheten av Soltau och Heide var lampan slocken och har varit så sen dess.

Nya köer, fast värre och en ny jobbig och varm resdag väntade och när vi närmade oss Hamburg var det helt stopp i trafiken. Vi skulle tanka bilen vid macken i Stillhorn, men det visade sig att det var vägarbeten där och man kunde inte svänga in där. Så där stod vi i mittenfilen på autobahn i hettan, nästan soppatorsk och runt om oss stod bilar som kokade. Även där var jag lite nervös, det måste jag erkänna, men vi klarade oss och resan fortsatte mot Heiligenhafen där vi skulle komplettera vårt förråd av alkoholhaltiga drycker och Grossenbrode där vi övernattade på ställplatsen.
Natten innan vi körde ombord på färjan i Travemünde tillbringade vi på färjeterminalen och sov alldeles utmärkt. Sen blev det nio timmar på ett stilla och lugnt hav innan vi var tillbaka på svensk mark. Ett soligt och fint Malmö väntade och vi for direkt ut till ställplatsen i Limhamn, vi ville inte offra en massa tid på att leta parkering närmare min systers lägenhet.

Lördagen och söndagen tillbringade vi hos min 88-åriga syster Inga-Maj och där var också syster Gunda. Systrarna firade Kent som fyllt 75 år under resan och Inga-Maj hade bakat tårta som han åt med god aptit. Kanske drack vi ett glas vin lite senare, minns inte så noga, men jag kommer absolut ihåg den goda maten hon bjöd på. Inte minst sekten och de små snittarna hon alltid bjuder på som förrätt en av kvällarna. Ja, vi blir alltid bortskämda när vi besöker min syster och det känns alltid bra att börja hemmalivet i Sverige hos henne…

Vi måste dock vidare hemåt så på måndagen åkte vi vidare mot Sundbyholm via Ullared. Sommarkläderna var slut eftersom vi använt dom hela vistelsen i Spanien och Portugal så nya måste inhandlas. Då passar en tur till Ullared alldeles utmärkt och vi gick där några timmar varje dag under de två dagar vi spenderade där. Mycket bra och fina grejor blev det…

Det var inte sista övernattningen på resan, vi stannade till vid Brahehus i Gränna också, men det kändes som om allt var slut. Våra fem månader i husbilen var över. Vemodigt, tråkigt och sorgligt men visst kändes det också roligt och bra att komma hem. Träffa barn och barnbarn, vänner och grannar och njuta av värmen och baden i vårt fina Sundbyholm är inte att förakta.

Och så har det varit, nu är sommaren slut och vi har inte varit hemma hela tiden. Några resor med husbilen har det blivit, bl a en barnbarnsresa till Skara Sommarland och en rätt så lång resa till Gotland. Senare blir det ytterligare en liten resa, skogen väntar…

Ett härligt liv har vi, som har möjlighet att vara vagabonder när vi vill, samtidigt som vi har en fast punkt i vårt kära Sundbyholm och att vi har en familj som unnar oss att fara omkring som vildar. Vi missar ju en del umgänge tillsammans med dom då vi inte träffas så ofta, som man också skulle önska..

Nu lägger vi ”Med husbil genom Europa vintern 2018” till de övriga avslutade resorna och om det blir någon ny bestämmer vi senare i höst. Tack för att ni vill följa oss på bloggen och tack för alla kommentarer och hurrarop…