Om

Bloggen handlar om våra vinterresor med husbilen i Europa. Mesta tiden tillbringar vi i Spanien och Portugal, men resorna handlar också om färden genom Frankrike och Tyskland.

Jag har nu lagt in tidigare resor från Resdagboken under Länkar, så alla våra resor från 2008 och framåt är samlade. Vill ni läsa dom så glöm inte att trycka på rubriken, i annars blir det bara en liten del av resan man ser.
En resa jag själv tycker är rolig att följa är vår första efter pensioneringen, Med husbil genom Europa 2008, en resa som går genom flera länder i Europa men framförallt i Grekland...

Om oss

Sidor

Visar inlägg från januari 2019

Tillbaka till bloggens startsida

Camping Bahia och Santa Pola

2019-01-18, fredag och ny pension. Några nya läsare har hittat min blogg och jag vet att de troligtvis är kommande vagabonder. Därför kommer jag att skriva lite extra om vissa platser vi besöker, kanske lite om vilka vägar vi väljer och annat som kan vara av intresse. Den här gången blir det om Camping Bahia och Santa Pola. Ni som tidigare följt oss på våra resor känner till det mesta och kan hoppa över ett långt stycke och fortsätta läsningen längre ner..

Camping Bahia är en stor camping, som många svenskar valt att övervintra på. Vi hörde rykten om att det i år är närmare 200 svenska ekipage här. Tyskar, norrmän och lite andra nationaliteter finns det också. Dock inga spanjorer på vintern.

Att campingen är populär råder ingen tvekan om. Att ha folk omkring sig, som pratar ens eget språk känns tryggt och trivsamt, allt är välordnat och personalen ställer upp till 100 procent. Platserna är inte de största, men på de flesta får man plats med sin husbil eller husvagn + yttertält eller kökstält, som är rätt så vanligt här Billigt blir det också om man står här en månad eller längre. För oss, som bara ligger en kortare tid är det ACSI:s priser som gäller, alltså 18€/dygn inkl el. (Acsi kan jag skriva om någon annan gång).

Många aktiviteter finns här. Boule förstås och kortspel, men också gemensamma promenader för hundarna med sin matte och husse, långpromenader, tipspromenader, stickning och om inte annat kan man träffas i campingens bar och ta ett glas tillsammans. Den gamla poolen håller man på att bygga om och i april ska den nya, som blir både inne o utepool, invigas.

Jag tror, att folk mår väldigt bra här, trots att många är äldre och har sina krämpor. Klimatet är oftast bra, grannar och vänner har alltid en stund över för en pratstund. Ofta med en kopp kaffe eller lite vin. Får man bekymmer med sin hälsa hjälper personalen till och ser till att man får hjälp.

De flesta bor i sina husbilar som de även har som transport fram och tillbaka. Men några har köpt en husvagn här på campingen och fått campingplats och allt innehåll i vagnen på köpet. Då hyr dom platsen hela året. Det kan kosta ungefär 3000 – 3500€/år. Några har också skaffat en personbil här, så det fungerar perfekt. Alicantes flygplats finns nära och väljer man att flyga ner är man snart på plats.

Santa Pola som stad är rätt så lagom. Campingen ligger nära affärer och restauranger och det finns en välbesökt marknad på lördagar och söndagar. Fina stränder och strandpromenad och en hamn med både fiskebåtar och andra båtar. Det finns mycket att titta på…

Det var lite om Santa Pola och camping Bahia, där det just nu inte finns några lediga platser. Vi fick en lite plats, inte så mycket större än husbilen tack vare att våra vänner Lizzy och Ove tjatat sig till den.

Här har vi haft några jättetrevliga dagar, vi har under åren fått många vänner här och det är alltid lika roligt att träffas. Vi har besökt marknaden och efter den så hamnade vi på en bar ”100 Montaditos” som serverar goda smörgåsar och god öl eller gott vin. Tillsammans med många andra satt vi och ljög för varandra och utbytte erfarenheter i solen. Ett besök på ”Tedi” som är en tysk butik med massor av krimskrams blev det också och där har vi inhandlat en Heissluftfriteuse, som är det senaste av alla användbara grejor, som man bara måste ha. En fritös där man får de finaste friteringar, allt utan olja. Jag återkommer om resultaten när vi börjat använda den.
Här i Santa Pola har det blivit en del restaurangbesök, bl a på en liten restaurang, Peña Grande,  på torget, där vi skulle äta en lättlunch tillsammans med våra vänner. Det blev en jätteportion med revbensspjäll för mig och fläsklägg till de fem övriga. Kanske ingen lättlunch, men det var det godaste revbensspjäll jag någonsin ätit och de andra njöt lika mycket av sin fläsklägg. På kvällen satt vi bara och jäste, orkade inte göra något annat än slappa och titta på ”Stjärnorna på slottet”. Numera kan man titta på både SVT1 och TV4play och det är faktiskt trevligt. Tror att vi uppskattar svensk TV mer än ni därhemma gör.

Ett annat ställe som vi alltid besöker är WOK:n som ligger alldeles i närheten av campingen. Det har under åren varit varierande bra men aldrig dåligt. I år är restaurangen renoverad och har nya ägare och personal. Mat i all oändlighet, både wok, grönsaker och annat thailändskt + ett dessertbord. Även där blev det lite för mycket men det var så himla gott. Ett avslut i campingens bar blev det också.

Allt är inte bra här i Santa Pola, gator och trottoarer är ojämna och man kan lätt snubbla. Det hände dessvärre vår vän Maud, Ottos matte och som tur var så bröt hon inget men har jätteont i armar och axlar och är nu lite handikappad. Dessbättre har hon en egen sjuksköterska, Ottos husse Bosse, så hon får bra vård.

Vädret här började med kyla men det har gått över till riktigt fina soliga dagar utan blåst. Morgnar, kvällar och nätter är fortfarande kalla, men det är ju vinter här också, det får man inte glömma.

Nu har Kent gjort lite praktiska saker, som tömningar och vattenpåfyllning och en rejäl disk väntar också. Annars är det tipspromenad just nu, men vi skippar den.

Efter lunch ska vi ta en promenad men vet inte var vi hamnar. Imorgon lämnar vi Santa Pola för den här gången och åker vidare neråt. Vart vi är nästa gång jag skriver vet jag inte ännu. Nästa längre stopp blir nog i Torrox.

Jag vill passa på och önska våra barnbarn Angelica och Anton en trevlig födelsedagsfest på lördag då de firar sina kommande födelsedagar.

Tack till alla som skriver kommentarer, alltid roligt att läsa..

---

Vi har nu gått våra 7  km och bl a besökt fiskehamnen, roligt och intressant. Flera besök på olika "Kinesen" där man kan handla det mesta, men vi bara tittade. Ett besök på Peña Grande blev det också, men denna gång nöjde vi oss med varma smörgåsar och ett glas vin...

Camping Bahia och Santa Pola är fantastiskt, men vi vill inte stanna här någon längre tid. Det vill vi inte på något annat ställe heller, för vi är ju vagabonder och älskar själva resandet och att komma till nya men även platser som vi redan besökt.. Så är det...

Tack i alla fall kära vänner på Bahia, vi är så glada att vi har er...




Gunnardagen i Calpe och lite mer...

2019-01-13, söndag. 16:e dagen på vår resa och vi har kommit en bra bit ner i Spanien. Bahia camping och Santa Pola i Alicanteområdet är vårt hem en vecka framåt. Hit kommer vi varje resa, campingen och staden är trevlig men egentligen är det våra vänner här som vi vill träffa.

Vi lämnade Blanes för en vecka sedan, på Trettondagen. Resan var bara bekväm, vi åkte autopista och autovia runt Barcelona, så vi slapp trafiken inne i Barcelona. Vädret var soligt, men lite blåsigt och efter ca fyra timmars resa var vi framme i Peniscola där vi skulle övernatta. Vi tog in på en, för oss, ny camping, Los Pinos. Vägen dit var avspärrad p g a vägarbeten så vi fick åka mellan blomkåls- och kronärtskocksodlingar på en liten väg, som var enkelriktad åt andra hållet… Nya hemmagjorda pilar visade vägen.

Vårt mål var Calpe och precis som vi befarat var det fullt på alla ställplatser och campingar, utom på camping La Merced. Där fick vi välja plats och att campingavgiften bara var 17,5€ mot 27 på dyraste ställplatsen var bara positivt.

I Calpe hade vi några trevliga dagar tillsammans med vännerna Bitte och Lars-Åke och deras hund Wille. Wille hade dessvärre en inflammation i en tass och blev lite förbannad på matte som tvingade på honom en skärm runt huvudet. Vem skulle inte bli det?? Men, som den fina hund han är, så lugnade han ner sig och accepterade läget.

Lars-Åke, som för länge sedan var taxichaufför, ägnade många timmar åt att guida oss med personbilen i Calpes omgivningar. Upp och nerför höga berg, fram och tillbaka, hit och dit och vackra vyer över stad och hav var det överallt. Vi hann också med ett besök i en diversebutik, lite finare än kinesen och där köpte vi lite grejor. Ett besök i staden Moraira blev de också. Kan bara säga, att guidningen var perfekt och vi fick se mycket…

Bitte och Lars-Åke har en lägenhet i centrala Calpe och visst blev det cava och tapas på deras balkong och visst blev det också ett besök på bästa kinesrestaurangen. Vi fick en jättegod måltid, med vårrullar som förrätt, anka i apelsinsås för mig och extrakryddade revbensspjäll för Kent, små glassar till efterrätt + en butelj av husets vin. Allt för 240 svenska kronor för oss två… En riktig festmåltid.

Men det bästa med dagarna i Calpe är ändå firandet av Gunnar-dagen. Det har blivit en tradition och firandet innebär, att min bonussyster Bitte och jag får egentid medan männen handlar musslor och tillreder godsakerna. Den här gången gick vi en promenad längs med strandpromenaden, solen sken och det var inte mycket blåst. Det blev också ett glas på en bar innan vi gick hem till lägenheten och gjorde kockarna sällskap. Måste säga att resultatet med musselkoket bara blir bättre och bättre för varje gång. Trevligt och njutbart..

Men allt har ett slut och så även dagarna i Calpe. Snart var vi på rull igen, den här gången blev resan under tio mil. Vårt mål var nu San Fulgencio, där vi skulle besöka tvättatutomaten. Givetvis var ställplatserna fullbelagda, förutom den lilla vid bensinmacken och tvättautomaten. Blåsten var med oss även här, så det var jeans och fleecejacka som gällde. Förutom att vi ägnade ett par timmar åt tvätt och städning, så besökte vi de båda kinabutikerna och köpte en del bra att ha grejor. T ex fick Kent en ny neongrön/gul diskkorg och han var så nöjd.

Vi har dock inte varit särskilt nöjda med våra telefoner. Under hela resan har batterierna laddat ur, vi har fått byta operatör titt som tätt, eftersom mottagning saknas. Vår router från telenor har fått fnatt, istället för sin trevliga rektangulära form har den svällt och blivit som en bulle. Batteriet tittar ut och vi väntar bara på att den inte ska fungera. Vi har dock en extra router med oss, som fungerat på våra resor tidigare.

I San Fulgencio besökte vi också marknaden och köpte massor av grönsaker. Allt var inte av bästa kvalitet, det märkte vi på paprikorna idag. Lite småruttna och blöta, men dom var ju billiga…

Nu befinner vi oss på Bahia camping i Santa Pola och det känns jättebra. Fortfarande soligt men vindarna är kalla. Vi har fått sista lediga platsen, en liten skuggig plats men den duger åt oss. Jag har skrivit om Kents bilkörning i tidigare bloggar, men jag måste säga det en gång till. Säkert och lugnt backade han in på platsen, med min hjälp förstås och publik som jublade.. Kanske var inte min hjälp så mycket att ha den här gången, jag tror att campingvärden, som var väldigt nervös, hjälpte honom bättre. Efter den pärsen blev vi bjudna på ett glas hos våra vänner Lizzy och Ove. De och många andra här har köpt husvagn och fått med innehåll och hyr sin tomt hela året. Också en idé om man inte vill eller orkar köra husbil hit.

Idag har Tina och Mats överlämnat mina husbilsnycklar, som jag glömde i min jackficka hemma. De bor också på Sundbyholms camping permanent, men tillbringar hela vintern här i sin husvagn på en plats som de hyr året runt. De har dock varit hemma i Sundbyholm över julen och också firat Mats bemärkelsedag med buller och bång.. Grattis..

Nu ska jag inte skriva mer, ute är det kyligt och stolen jag suttit ute i är inplockad. Snart väntar en god gryta och sen vet jag inte mer. Imorgon ska jag försöka skajpa med mina kära klasskamrater, som ska träffas hos Maud, men kanske blir det bara ett telefonsamtal, för i nuläget vet jag inte riktigt var jag befinner mig på eftermiddagen….

---

Eftermiddag blev kväll och vi blev inbjudna till vännerna Bosse, Maud och hunden Otto som också tillbringar vintern här på Bahia. En jättetrevlig kväll med mycket prat...

Resan har börjat...

2019-01-05, lördag och Trettondagsafton. Känner mig lite ringrostig, har inte skrivit något på länge, men visst får det bli ett litet blogginlägg. Vi har kommit fram till Spanien och Blanes, där vi stannat till några dagar. Just nu är det morgon, klockan är bara 0830 och Kent sover fortfarande. Termometern visar på 3 plusgrader ute, men vi vet att det kommer att bli betydligt varmare om några timmar.

Vi lämnade Sundbyholm för precis en vecka sedan och resan ner genom Sverige var bara regnig. Det var precis innan stormen kom in över Sverige. Ett par kvällar hos min 89-åriga syster Inga-Maj i Malmö blev det förstås och hon gjorde allt för att skämma bort oss med sin goda mat och annat. Precis som vanligt.. Vi träffas ju inte mer än ett par gånger varje år, så vi hade mycket att prata om, gamla minnen men också vad som händer i nutid.

På Nyårsafton lämnade vi Malmö och Sverige med Finnlines färja och precis som vanligt beställde vi in en flaska vin i baren och där gjorde ett par från Loftahammar oss sällskap. När vinet var slut och vi passerat bron gick vi till hytten och sov gott hela natten och på det nya årets första dag vaknade vi i Travemünde i Tyskland. Snart nog var vi ute i det kolsvarta mörkret och vi var nästan ensamma på autobahn. Precis som i Sverige festar tyskarna på Nyårsafton och är nog rätt så trötta och bakfulla på Nyårsdagens morgon och undviker därför att ge sig ut på vägarna.

Det finns egentligen inte så mycket att berätta om resan ner genom Tyskland, Luxemburg och Frankrike, förutom lite vägarbeten i Tyskland så var det inga köer, allt flöt på lugnt och sansat. Första 70 milen genom Tyskland var det mycket regn och så var det också i Wasserbillig i Luxemburg där vi övernattade på en rastplats, precis som vanligt. Inget regn på andra dagens 55 mil långa resa och där valde vi att åka betalväg, det känns som ett bekvämt och bra alternativ den här årstiden. Vi övernattade på en rastplats i Valence, en plats som vi kallar för ”Pumpen”. Namnet fick den när vi rastade och låg över där för ungefär hundra år sedan och åkte med bil och husvagn på sommarsemestrar till Blanes. På rastplatsen fanns då en vägdusch och en gammal vattenpump ute, vilket inte är ovanligt i Frankrike. På somrarna är värmen intensiv och då är det bra att kunna skölja av sig.

Nu är det vinter och man känner inget behov av utedusch. Däremot så finns det duschmöjligheter i ”servicehuset” som också har toaletter, butik och restaurang.

Tredje dagen vaknade vi i en svinkall husbil, gasolen hade tagit slut. Självklart har vi två tuber, men den andra som är den stora tuben och spansk, kunde inte användas förrän vi bytt reducerventil, som gick sönder hemma. Det var bara att äta en kall frukost, inget kaffe gick att brygga så Kent fick dricka julmust och jag drack vatten. När vi ätit färdigt kom vi på, att vi kunde ha gått in på smörgåsbaren, och ätit vår frukost med kaffe, men då var det försent. Vi valde att åka vidare de sista 45 milen. Jättekallt ute när vi lämnade Valence, folk hade på sig dunjackor och tjocka mössor. Sen steg värmen och solen sken och allt var bara underbart.. Kent var förvånad över fransmännens körning, hans erfarenhet är att de är hetsiga men den här gången var allt lugnt och fint. Kanske beror det på att vi åkte betalväg och att det mest var yrkeschaufförer på vägen.

Snart var vi framme vid spanska gränsen och efter ytterligare tio mil var vi i Blanes. Precis som vanligt stannade vi och handlade på Lidl och medan jag plockade in varorna gick Kent över gatan till Ferreterian där han köpte en ny reduceringsventil. Så nu är ordningen återställd…

Nu befinner vi oss på Camping Blanes, som är en av två öppna campingar här. Alla andra är stängda, precis som hotell och butiker här i hotell- och campingområdet. Igår fick Kent bestämma dagen, jag tyckte han var värd det efter sina många timmar bakom ratten. Självklart valde han en promenad längs strandpromenaden, men inte i särskilt njutbart tempo. Bråttom var det, för spelbutiken skulle snart stänga för siesta och Euromilliones väntade. Sen kunde han slappna av och vi gick på grönsaksmarknaden och tittade på de fina grönsakerna, som bara väntade på att vi skulle handla. Fina avocadon fanns det, 1.90€ lät lockande. Trodde förstås det var som längre ner i landet, per kilo men de kostade så mycket per styck. Då fick det vara…

Vädret var jättebra, fleecejackan kändes för varm och solen värmde. Vi stannade på en uteservering och beställde in öl och varsin macka och en sådan macka kunde gott ha räckt åt oss båda, men god var den och jag åt upp nästan hela.. Så småningom vandrade vi hemåt, också nu längs strandpromenaden och i ett betydligt lugnare tempo. Ingen som badade, men folk satt på sina filtar på stranden och barnen lekte i sanden.

Campingen är skuggig så vi valde att sitta inne i husbilen när vi kom hem, tyckte kanske att vi fått tillräckligt med frisk luft..

Vi får många frågor om vad en sådan här resa kostar och det kan inte vi svara på. Den kan bli billig men likaväl kan den kosta mycket. Det beror helt på vilka val man gör. Bränslet kostar lika mycket för alla, övernattningar kan bli på en gratisparkering eller också kan man välja en camping och då kostar det. Betalväg eller gratisväg, färja eller bron, äta hemma eller gå på restaurang, det finns många val man måste göra. Vi väljer en bit av varje. Vi gillar att bo på camping men mellan varven så blir det någon gratisplats. Vi lagar mycket mat hemma men det är billigt att äta på restaurang här, så visst blir det rätt många besök på restauranger.
Den här gången har resan från Sundbyholm och hit kostat 6 203 kronor, uppdelat på färja (specialpris) 1 188 kr, bränsle 3 798 kr och vägavgifter1 287 kr..

Idag ska vi städa bort lite vägdamm, gå en ny promenad som vi båda bestämmer och ikväll besöker vi en kinarestaurang i närheten, precis som vanligt.. Imorgon lämnar vi Blanes för den här gången och vårt nästa stopp blir förhoppningsvis Calpe, där vi ska träffa våra vänner Bitte och Lars-Åke. Förhoppningsvis skriver jag, för det är svårt att få något boeende där. Numera är det förbjudet att övernatta i husbil längs med gatorna och ställplatserna och campingarna är fulla. Tror i alla fall det kommer att ordna sig, i värsta fall får vi ta in på en av de nya tomma dyra ställplatserna, det kan vi väl unna oss när vi förmodligen har vunnit en massa pengar på Euromilliones!
Nu har klockan blivit tio, nu väntar frukost men först ska jag väcka Kent..