2018-02-06 tisdag och vi sitter inne i husbilen och väntar på att Linda och Jan-Åke, som vi besökte i La Herradura ska höra av sig. Vi ska få besök av dom under eftermiddagen.

Vi är nu på El Pino Camping i Torrox, kära gamla El Pino som vi alltid besöker på våra resor. Vad är det då för speciellt med den campingen kan man undra. Ingenting alls säger vi, annat än att vi umgås med så många trevliga människor här. Campingen ligger i en gammal avocadolund och man kan plocka avocado direkt på träden och det är ju positivt. Men det är trånga och besvärliga platser, duscharna är gjorda för små spanjorer och saknar duschstril, man får alltså trycka sig mot väggen för att få lite vatten på sig. Har man tur så är vattnet varmt, har man mindre tur så är det kallt eller ljummet och servicehuset är ALLTID kallt oavsett vädret ute. Anlitar man receptionen är det likadant, har man tur så jobbar en jättetrevlig, serviceinriktad tjej med tandställning, har man mindre tur träffar man på en rätt så nonchalant dam.
Campingen ligger i Torrox Park och det är en lång promenad ner till Torrox Costa, där butiker och restauranger ligger. Promenaden ner är alltid trevlig, vi går genom ett område med plantager och vi har fullt upp med att stanna och titta på alla växtligheter. Där finns bananträd, avocadolundar, växthus med tomater, gurkodlingar, nes peras och säkert mycket mer. Så den promenaden är trevlig men hem är värre, då är det samma väg uppåt och vägen börjar med en jättejobbig backe. Men i slutänden är man nöjd, det gick ju den här gången också och motion är alltid bra…

Men nu återgår vi till ordningen, vi lämnade La Herradura lördagen den 27 januari och åkte efter den vackra kusten ungefär 3,5 mil hit till Torrox. Vi stannade till på Lidl i Torrox för lite proviantering och redan där träffade vi på vänner, Marianne och Roland, som bor på campingen hela vintern. Campingen var rätt så fulllbelagd, precis som alla andra här i Spanien, men vi hittade en plats på Svensktoppen och det var ju bra, men där stod två personbilar som måste bort innan vi kunde ställa bilen där. Som tur var så jobbade tjejen med tandställning i Receptionen och med några telefonsamtal fixade hon det och vi kunde ta platsen. Inte så lätt, för det är en extratrång plats och Kent fick trixa fram o tillbaka och dessbättre var en av vaktmästarna med och kollade trädtoppar osv.. Jag var förstås behjälplig och vinkade stopp och liknande, så att han inte backade in i grannens husvagn. Som sagt, det var trångt.
Vi blev välkomnade av våra vänner, Leif o Marita från Tjuvkil och Ingemar o Ulla från Vejby strand och efter en stund i solen med boken blev det ett glas vin hos Leif o Marita och mycket prat förstås.

På söndagen ändrades vädret och det stormade riktigt ordentligt. I Spanien kan ingenting vara lagom utan är det storm så är det så. Soptunnorna nere vid campingens affär for omkring och många fick tjudra sina yttertält bättre. När det började blåsa befann vi oss på en promenad på campingen och plockade lite avocado, kände oss lite nöjda faktiskt. Efter en stund kunde vi inte vara ute utan gick hem och tog det lugnt i husbilen, men Kent gick faktiskt ut och plockade upp avocadon som ramlat på marken i blåsten. Så vi har många frukter som ska ligga ungefär 14 dagar innan dom är ätmogna.

På måndagen blåste det fortfarande men mycket mindre och vi gick ner till marknaden, som alltid är på måndagar i Torrox Costa. Där sålde man avocado för 1,5€ kg och då undrar man varför vi plockar själva.. Det blev ett par kg ätmogna frukter och dom var jättegoda. Kent köpte också färska dadlar som är en av hans passioner. Sen blev det lunch/middag på en kinaresturang och mätta o trötta vandrade vi uppför backen och hem till campingen. 7,5 km blev det den dagen.

Tisdagen, mitt barnbarn Antons födelsedag, var jobbardag med tvätt och städning, men visst fanns det tid för en stund i solen med boken också..

Onsdagen var en trevlig dag. Då fick vi hälsa våra vänner Bitte och Lars-Åke välkomna hit och dom fick platsen tvärsöver vår lilla gata, perfekt för umgänge… Måste bara säga, dom är fantastiska som lämnade allt och åkte många mil för att Lars-Åke skulle vara musselstödjare och hjälpa Kent, som i sin tur lovat lära Leif musslornas hemliga liv och hur man tillreder dom på bästa sätt. Lars-Åke hade en riktigt fin förkylning med sig och fick börja vistelsen här med ett par timmar i sängen, medan Bitte och jag, tillsammans med Kent som egentligen skulle diska satt i solen och drack ett glas vitt vin. När L-Å piggnade till öppnade vi förstås en flaska till och höll honom sällskap så även denna flaska tog slut och då var det dags att gå in. Dagarna är ofta varma här men kvällarna riktigt kyliga.

Sjuklingen beslöt sig för att stanna hemma med Ville när vi på torsdagen gick ner till stan för att inhandla ingredienser till musselfesten, som skulle bli under lördagen. Vi köpte förstås inte musslorna då men kokosmjölk, charlottenlök, citroner, vitt vin, ingefära, persilja och koriander. Det skulle bli vanliga vinkokta musslor och musslor på asiatiskt vin, vilket musselstödjaren är expert på. Ett glas och en tapas blev det förstås innan vi gick uppför backen och hem. Hemma väntade en piggare Lars-Åke och han blev så glad när vi kom, så han bjöd på ett glas ute i solen och vi var lika glada..
Torsdagens middag var så god, helstekt dorada, stekt potatis och pepparotssmör, min absolut bästa maträtt..

Fredagen var lugn, musselmännen hade lite planering inför musselmiddagen och vi tjejer kopplade bara av. Ett besök på kvartersrestaurangen Roima på kvällen blev det och vi fick en fantastiskt god middag. Vi beställde olika alla fyra och för mig blev det fläskfilé i grönpepparsås, Kent åt revbensspjäll, Bitte fick biff stroganof och Lars-Åke fick frasig anka. Alla blev jättemätta och vi åt upp allt på tallriken, ja nästan slickade tallrikarna… Supergott…

Så kom då lördagen, då den efterlängtade musselmiddagen skulle äga rum. Solen sken och ingen blåst, Leif och Kent åkte med motorcykeln till stan och köpte musslor + lite langostinos och bröd och hemma började snart nog arbetet. Musselstödjaren Lars-Åke skulle egentligen bara styra, ungefär som Leif Mannerström, men deltog med liv och lust i sköljning och skäggning av de stackars djuren. Sen blev det ett hackande och kokande, men det var rätt så hemligt så vi kvinnor fick nöja oss med att sitta ute i solskenet, prata lite tyst för att inte störa och dricka ett glas vin under tiden. Givetvis serverade vi även musselmännen lite vin.
Dukningen och brödskärandet fick faktiskt vi förtroendet att fixa och jag tycker nog att vi lyckades bra. Leif hade inte bara varit delaktig i musselkokandet, han hade även rökt en del av langostinosen och prick kl 1400 slog vi oss ned och började äta och allt var så gott och vi hade så trevligt..

Eftermiddagen gick fort, kvällen kom och snart var det ny morgon, söndagsmorgon. Lite lagom trött, såg fram emot en lugn och stillsam dag, ute regnade det och det gjorde ingenting. Vi vinkade hej då till Bitte och Lars-Åke då dom skulle åka vidare.
Då kommer Leif och bjuder in oss på tapas och vin samma eftermiddag. Den lugna stillsamma alkoholfria dagen skulle inte bli av, det förstod jag direkt men man är ju flexibel så det var inte svårt att ändra sig. Som sagt, det regnade men vi trängde ihop oss i deras yttertält, 12 personer och det gick jättebra. Mycket goda tapasrätter och gott vin, vad mer kan man begära?! Trevligt sällskap förstås och det hade vi….

Förstår ni nu varför vi trivs så bra på Camping El Pino i Torrox?

Måndag, ny vecka och ny marknad. Den här gången handlade vi avocadon för 1€/kg och dessutom köpte jag ett par shorts och ett par korta långbyxor. Sen träffade vi Marita o Leif och tog en paus i tapasbaren, gick till kinesen och så blev det en liten handling på Mercadona. Sen en jobbig vandring hem, kallt hade det blivit och vi såg snön på Sierra Nevadas sluttning.

---

Nu har Linda och Jan-Åke varit här och vi har käkat lunch/middag på campingens restaurang. Skaplig mat, kanske inte den bästa men den duger bra. Roligt att sitta och prata bort en stund och sen följde dom med oss för att se hur vi bodde.

Klockan är 1756, fortfarande är det ljust ute och solen går ner om en timme. Nu ska jag skicka det här inlägget, sen kanske jag ägnar mig lite åt släktforskningen. Ni som vill pröva på släktforskning kan nu gå in på SVAR https://sok.riksarkivet.se/ där ni kan bläddra bland kyrkböckerna. Den tjänsten är numera avgiftsfri så det är bara att vara nyfiken och kolla.

Sen blir det kanske lite tittande på Farmen innan sängen väntar. Så mycket mer spännande är inte livet här.

Vi kommer att lämna Torrox på söndag och åka vidare mot Fuengirola och Hästgården där vi hoppas få en plats. Tyvärr kommer det här småkyliga vädret att stanna ett tag framöver, i alla fall om man får tro metrologerna. Men DET BLIR SOM DET BLIR…

Nu vill jag att alla som läser den här bloggen skriver en kommentar och berättar något om den fina svenska vintern eller den fina spanska vintern eller något annat. Jag har många läsare, det kan jag se på statistiken, men vem är ni. Familj och vänner förstås, men resten? Det skulle vara kul att veta…