2018-01-20 lördag och vi säger GRATTIS till barnbarnet Angelica hoppas du får en jättebra födelsedag.
Vi har nu lämnat Santa Pola och vännerna där och åkt ytterligare 15 mil sydväst till Los Curas som ligger lite sydväst om Masarron. Efter en god natts sömn vaknade vi vid niotiden, åt en god frukost och nu väntar en vandring i nya omgivningar. Solen skiner och det verkar bli en skön dag.

Måste bara säga något om camping Bahia i Santa Pola. Det är en jättefin camping med bra personal och den ligger nära både stranden och strandpromenaden, marknad och övriga staden. Många svenskar har upptäckt den och bor hela vintern där. Det finns aktiviteter för alla, boule, tipspromenader, spanskkurs, stickning, arrangerade cykelturer och mycket kortspel, men framförallt många spontana träffar och mycket vänskap mellan svenskarna. Och när vi är där känner vi oss som en del av gemenskapen. För er som funderar och har lite planer på att bli övervintrare i Spanien kan jag lugnt rekommendera denna camping till att börja med, man lär sig mycket av de mer erfarna camparna. Vill också tillägga, att man inte behöver delta i alla aktiviteter, det går bra att avstå och ändå umgås i lagom takt.
Kent och jag är ju vagabonder så vi väljer att vara där fem dagar i stöten sen far vi vidare…
Så blev det även denna gång och vi hade fem jättetrevliga dagar med Mats och Kristina och Bosse, Maud och Otto, samt alla deras vänner. Mats o Kristina tog oss med till grannstaden Guardemar, där vi åt lunch på en kinarestaurang. För 160 svenska kronor fick vi (Kent o jag) drink o räkchips medan vi tittade på matsedeln, som förrätt vårrullar sedan blev det ris och varmrätt och därefter glass. En flaska vin ingick förstås. En drink efter maten var inte konstigt men vi fick också med oss en flaska vin i näven när vi gick därifrån. Allt var gott, kanske var vinet inte av bästa kvalitet men ändå…
Mats o Kristina bjöd oss också på lunch under torsdagen hemma i deras husvagn som står permanent på campingen. Fisk, potatis, grönsaker och till det lite cava var inte dumt. Allt serverades ute i solen och bara det är ju en njutning.
Otto tog husse o matte och oss på en vandring. Det var för oss nya ställen i Santa Pola. Vi gick förbi saltmuseet och stannade till och beundrade de vackra flamingo som vadade i en liten sjö. En riktigt varm dag var det och vi hamnade på stranden där Otto fick busa med sin kompishund. Efter den långa promenaden var det skönt att sätta sig ner utanför en restaurang ”på hörnet” där svenskar som är hemlösa, precis som vi, samlas ett par gånger i veckan och äter lite tapas, dricker en öl eller ett glas vin och bara har det trevligt. Jättekul för oss, att få träffa nya människor med samma intresse som vi och då menar jag inte bara vinet… Termometern visade då på 27 grader i solen och det var riktigt skönt. Vår vandring fortsatte och vi hann med ett tapasställe till, den här gången valde vi att sätta oss i skuggan. Alla fyra var lätt klädda, det var ju varmt, men en fransyska som satt på samma restaurang frös när hon såg oss. Själv hade hon vinterjacka, tjock tröja och varma skor, så kan det vara här i Spanien.
Torsdagen satt vi mest utanför husbilen i solen, jag med en bok och Kent med ingenting…

På fredagen lättade vi från campingen och längs vägen stod hela gänget med svenskar och vinkade och såg jätteglada ut. Med Mats i spetsen. Då undrar vi – varför är dom så glada, tycker dom det är skönt att vi åker eller??? Vi vinkade lika glatt och ska sanningen fram så hade dom inte samlats för vår skull, de var på hemväg från tipspromenaden…

Vi åkte tillbaka till La Marina och San Fulgensio för Kent skulle spela på Euromillionas och så handlade vi på Lidl och Mercadona, det blev en riktig storhandel. Något riktigt mål hade vi inte egentligen, DET BLIR SOM DET BLIR, som vår vän Maud har infört som den här resans ordspråk.  Vi åkte i alla fall mot Mazarron där vi visste att det finns några bra ställplatser. Vi ville ha ett par dagar med bara lugn och stillhet. Resan ner är inget att skriva om, samma gamla apelsinodlingar, samma gamla byggnader och berg. Låter kanske tråkigt men det finns också aha-upplevelser för fortfarande ropar man till när man ser mandelträden i sin första skira blomning och visst är en del av bergen riktigt maffiga…  Mandelträdens blommor är vita, det vet ju alla, men här i området vi nu är i finns likadana träd med rosa blommor. Är det också mandelträd, kanske någon som vet….

Dagens mål blev en ställplats utanför Mazarron där vi varit ett antal gånger och där tänkte vi slå oss till ro några dagar men DET BLIR SOM DET BLIR, ställplatsen var stängd och jordmassor och grus bildade vallar så att man inte kunde åka in där. Helt tomt, förutom ett par tyska bilar som trängt sig in i ett hörn…
Vi hittade en ny ställplats i ”Parkings” vår och många andra husbilsåkares bibel. Ett program på paddan som på kartan visar campingar och ställplatser och så står det lite om vad för bekvämligheter som finns.  Ställplatsen hos familjen Sprem i Los Curas blev vårt hem i två nätter, en stor grusplan och inte så mycket mer, men en jättetrevlig ägare som gärna pratade. Två vilsamma dagar blev det och det var jätteskönt

------

Inget mer blev skrivet i Los Curas, vi ägnade dagen åt att vandra och utforska byn och omgivningarna och det var snart gjort, sen tog vi det bara lugnt resten av dagen..

Idag, söndag fortsatte vi vår resa och vårt mål var Balerma, ca 20 mil. Balerma ligger någonstans söder om Almeria och där Camping Mar Azul och där har vi varit ett antal gånger tidigare. Dagens resa var betydligt trevligare än förra. Vi har ju åkt här också tidigare, ingenting är direkt nytt men så vackert. Första delen gick på en liten, dålig och krokig väg över bergen. Vi hade nästan en egen väg kan man säga, förutom alla motorcyklar som dånade fram och förstörde lugnet. Vid Aquila slutade kringelvägen och vi körde vidare på den betalfria autovian som var jättebra. Hav, berg, odlingar av olika slag, mandelträd och apelsinlundar, allt var så vackert och jag rörde inte ens min bok, som annars är ett bra tidsfördriv.  Mindre vackert var alla växthus som finns överallt här, hela byar längs bergssluttningarna med tomatväxthus och kanske odlas annat också där. Ännu tråkigare är all plast från trasiga växthus som bara ligger och skräpar.. 

Kan tillägga, att vi för första gången på vår resa var tvungna att använda AC:n i bilen, riktigt varmt har det varit.
Nu är vi i alla fall på camping mar azul, en relativt ny och bekväm camping. Jättefina servicehus, en liten restaurang där vi ska prova på tapas och vin imorgon. Tvättstugan ska också besökas och kanske blir det lite städning också.

Campingen är stor och har områden för både stora och små husbilar. Och då menar jag verkligt stora bilar. Vi fick en plats bland de stora bilarna och det kan väl bara betyda att vår sexmeters husbil räknas in bland dessa… Positivt är att Kent har mycket att se på och nära till disken, mindre positivt är att vi har lite sol på vår tomt för de stora bilarna skuggar oss…

Vi blir här till på tisdag då vi åker vidare till La Herradura och Linda o Jan-Åke som tillbringar vintern där, ska undersöka om det finns någon ledig plats på campingen.

Jag ser dagligen fina kort på FB från vintern hemma i Sverige. Har svårt att tänka mig sån kyla och så mycket snö. Men även här ser vi snö när vi tittar upp på bergstopparna några mil härifrån.. Tack Jarmo för att du håller vårt husvagnstält fritt från snön..

Nu ska jag komplettera med lite kort och sedan väntar ”Stjärnorna på slottet” som jag tycker är lite småtrevligt. Kent sitter bara och ”lurar” som han säger…
Sen väntar sängen…

DET BLIR SOM DET BLIR….