2019-01-13, söndag. 16:e dagen på vår resa och vi har kommit en bra bit ner i Spanien. Bahia camping och Santa Pola i Alicanteområdet är vårt hem en vecka framåt. Hit kommer vi varje resa, campingen och staden är trevlig men egentligen är det våra vänner här som vi vill träffa.

Vi lämnade Blanes för en vecka sedan, på Trettondagen. Resan var bara bekväm, vi åkte autopista och autovia runt Barcelona, så vi slapp trafiken inne i Barcelona. Vädret var soligt, men lite blåsigt och efter ca fyra timmars resa var vi framme i Peniscola där vi skulle övernatta. Vi tog in på en, för oss, ny camping, Los Pinos. Vägen dit var avspärrad p g a vägarbeten så vi fick åka mellan blomkåls- och kronärtskocksodlingar på en liten väg, som var enkelriktad åt andra hållet… Nya hemmagjorda pilar visade vägen.

Vårt mål var Calpe och precis som vi befarat var det fullt på alla ställplatser och campingar, utom på camping La Merced. Där fick vi välja plats och att campingavgiften bara var 17,5€ mot 27 på dyraste ställplatsen var bara positivt.

I Calpe hade vi några trevliga dagar tillsammans med vännerna Bitte och Lars-Åke och deras hund Wille. Wille hade dessvärre en inflammation i en tass och blev lite förbannad på matte som tvingade på honom en skärm runt huvudet. Vem skulle inte bli det?? Men, som den fina hund han är, så lugnade han ner sig och accepterade läget.

Lars-Åke, som för länge sedan var taxichaufför, ägnade många timmar åt att guida oss med personbilen i Calpes omgivningar. Upp och nerför höga berg, fram och tillbaka, hit och dit och vackra vyer över stad och hav var det överallt. Vi hann också med ett besök i en diversebutik, lite finare än kinesen och där köpte vi lite grejor. Ett besök i staden Moraira blev de också. Kan bara säga, att guidningen var perfekt och vi fick se mycket…

Bitte och Lars-Åke har en lägenhet i centrala Calpe och visst blev det cava och tapas på deras balkong och visst blev det också ett besök på bästa kinesrestaurangen. Vi fick en jättegod måltid, med vårrullar som förrätt, anka i apelsinsås för mig och extrakryddade revbensspjäll för Kent, små glassar till efterrätt + en butelj av husets vin. Allt för 240 svenska kronor för oss två… En riktig festmåltid.

Men det bästa med dagarna i Calpe är ändå firandet av Gunnar-dagen. Det har blivit en tradition och firandet innebär, att min bonussyster Bitte och jag får egentid medan männen handlar musslor och tillreder godsakerna. Den här gången gick vi en promenad längs med strandpromenaden, solen sken och det var inte mycket blåst. Det blev också ett glas på en bar innan vi gick hem till lägenheten och gjorde kockarna sällskap. Måste säga att resultatet med musselkoket bara blir bättre och bättre för varje gång. Trevligt och njutbart..

Men allt har ett slut och så även dagarna i Calpe. Snart var vi på rull igen, den här gången blev resan under tio mil. Vårt mål var nu San Fulgencio, där vi skulle besöka tvättatutomaten. Givetvis var ställplatserna fullbelagda, förutom den lilla vid bensinmacken och tvättautomaten. Blåsten var med oss även här, så det var jeans och fleecejacka som gällde. Förutom att vi ägnade ett par timmar åt tvätt och städning, så besökte vi de båda kinabutikerna och köpte en del bra att ha grejor. T ex fick Kent en ny neongrön/gul diskkorg och han var så nöjd.

Vi har dock inte varit särskilt nöjda med våra telefoner. Under hela resan har batterierna laddat ur, vi har fått byta operatör titt som tätt, eftersom mottagning saknas. Vår router från telenor har fått fnatt, istället för sin trevliga rektangulära form har den svällt och blivit som en bulle. Batteriet tittar ut och vi väntar bara på att den inte ska fungera. Vi har dock en extra router med oss, som fungerat på våra resor tidigare.

I San Fulgencio besökte vi också marknaden och köpte massor av grönsaker. Allt var inte av bästa kvalitet, det märkte vi på paprikorna idag. Lite småruttna och blöta, men dom var ju billiga…

Nu befinner vi oss på Bahia camping i Santa Pola och det känns jättebra. Fortfarande soligt men vindarna är kalla. Vi har fått sista lediga platsen, en liten skuggig plats men den duger åt oss. Jag har skrivit om Kents bilkörning i tidigare bloggar, men jag måste säga det en gång till. Säkert och lugnt backade han in på platsen, med min hjälp förstås och publik som jublade.. Kanske var inte min hjälp så mycket att ha den här gången, jag tror att campingvärden, som var väldigt nervös, hjälpte honom bättre. Efter den pärsen blev vi bjudna på ett glas hos våra vänner Lizzy och Ove. De och många andra här har köpt husvagn och fått med innehåll och hyr sin tomt hela året. Också en idé om man inte vill eller orkar köra husbil hit.

Idag har Tina och Mats överlämnat mina husbilsnycklar, som jag glömde i min jackficka hemma. De bor också på Sundbyholms camping permanent, men tillbringar hela vintern här i sin husvagn på en plats som de hyr året runt. De har dock varit hemma i Sundbyholm över julen och också firat Mats bemärkelsedag med buller och bång.. Grattis..

Nu ska jag inte skriva mer, ute är det kyligt och stolen jag suttit ute i är inplockad. Snart väntar en god gryta och sen vet jag inte mer. Imorgon ska jag försöka skajpa med mina kära klasskamrater, som ska träffas hos Maud, men kanske blir det bara ett telefonsamtal, för i nuläget vet jag inte riktigt var jag befinner mig på eftermiddagen….

---

Eftermiddag blev kväll och vi blev inbjudna till vännerna Bosse, Maud och hunden Otto som också tillbringar vintern här på Bahia. En jättetrevlig kväll med mycket prat...