2018-01-06, lördag och Trettondagen. Vi har nu varit på resande fot i drygt en vecka och är nu på Camping Eden i Peniscola, som ligger mellan Tarragona och Valencia. Resan ner har gått jättebra. Vi lämnade ett grått och småregnigt Sundbyholm och åkte genom ett lika grått och regnigt Sverige till Örkelljunga där vi övernattade på ställplatsen som husbilsfirman ”Bengt i Örkelljunga” tillhandahåller. När vi lämnade Örkelljunga kom snön och snöigt var det nästan ner till Malmö. Vi gästade förstås min 88-åriga syster Inga-Maj och blev som vanligt rejält uppassade och bortskämda. Jag tror att min syster inte har förstått att hon är 88 och att hon har rätt att ta det lite lugnt och att vi alla kan hjälpas åt. Men sån är hon..
Efter en övernattning och två middagar, första kvällen blev det anklår, rödkål och stekt potatis samt lite goda ostar och hennes hembakta fruktbröd och nästa kväll bjöds på rådjursstek med tillbehör och hemgjord glass, så tackade vi för oss och fick förstås med oss de goda resterna + ett fruktbröd som Kent älskar.
Vi lämnade Malmö och Sverige kl 2200 på Nyårsafton, satt en timma i baren och delade en flaska vin, pratade om tidigare resor och nya mål och var bara lyckliga.
Nu var vi på väg….

Resan genom Tyskland, Luxembourg och Frankrike var inte särskilt händelserik och det ska den inte heller vara. Man vill bara komma framåt… Vädret i början var regn och blåst men blev bättre redan efter Hamburg. Efter 70 mil genom Tyskland kom vi in i Luxembourg där vi övernattade på rastplatsen i Wasserbillig. Samma ställe som vi alltid övernattar på, samma rutiner som vi alltid har, alltså ett besök i affären som livnär sig på att sälja tysk sekt, cigaretter, tobak, cigarettpapper samt kaffe i alla former. Massor av bilar rullar in och handlar kartongvis med de olika godsakerna.. Sen brukar vi äta Inga-Majs rester men i år frångick vi traditionen och nöjde oss med soldatens ärtsoppa och knäcke.
Hade klockan på ringning och kom i väg tidigt och när vi körde ut från rastplatsen började larmet tjuta och det är ett ordentligt larm med mycket ljud, det kan jag försäkra. Ingenstans kunde vi stanna och rätta till problemet så vi fick stå ut med det tills det självdog och batteriet tog slut. Sen blev det en tankning och dieselpriset gjorde oss riktigt glada, 1,04€/l. Färden genom Frankrike var inte upphetsande, lite småtråkigt och färglöst kan man säga. Vi skulle, som vanligt, övernatta efter 54 mil på camping Indigo i Lyon. Det passar så bra i tiden att gå in där och diska, duscha och se över bilen. Snopna blev vi när vi kom fram, campingen var inte öppen. Någon reservplan hade vi inte för vi var ju så säkra på att vi skulle stanna där. Nåväl, vi har varit i dom här trakterna förr och då övernattade vi längs motorvägen på en rastplats som vi kallar för ”Pumpen” och så fick det bli den här gången också. Det var inget dåligt val, allt var omgjort och nytt och toaletter och duschar var fräscha så vi boade in oss utanför restaurangen och snart kom flera husbilar och gjorde samma sak. Det kändes som om vi kom över vår rädsla och obehagskänsla för sådana övernattningar, som vi haft sedan vi hade inbrott i husbilen när vi låg och sov på en annan rastplats i Frankrike. Den här kvällen åt vi Inga-Majs rester och drack också ett glas vin…

Onsdag morgon fortsatte resan och även denna morgon hade vi satt klockan på ringning. Vi var också tio mil längre söderut än vi hade räknat med så vi såg inga problem utan ställde in oss på att vara i Spanien vid lunchtid. Nu kom också den riktiga värmen runt 25 grader ute och ännu varmare i bilen. Borta var också de brun-gråa färgerna på gårdagens omgivningar, dagens väg gick genom ett grönt och vackert Frankrike och en blå himmel gjorde att resan gick som en dans. Några mil från spanska gränsen kom blåsten med kastbyar som gjorde att Kent hade det jobbigt med att hålla bilen på vägen. Allt gick i alla fall bra och vi nådde La Jonquera som är gränsstaden mellan Frankrike och Spanien vid lunchtid som vi sagt.

En längre paus gjorde vi här, shoppade i ett av alla stora varuhus, Escudero, som finns här. Det blev ett par flaskor whisky och en flaska campari och kött för några dagar. Butiken har en jättefin köttdisk med allt vad man behöver. Vi hoppade över inälvor av olika slag, men köpte lammkotletter, kycklinglår, fläskotletter och hamburgare, allt för en billig penning 11,8€ eller i svenska pengar 118 kr.
Sen ställde vi in GPS:n på BLANES, vårt älskade Blanes och dit kom vi sen eftermiddag och checkade in på camping Blanes. Kent tog direkt sin välfyllda diskkorg och begav sig till de andra pojkarna i diskrummet och jag plockade i ordning i husbilen. Båda var vi lyckliga, var och en på sitt sätt för nu var vi framme i Spanien det är egentligen i Blanes allt börjar.
Vi var där i två dygn och gjorde inget annat än strövade omkring på välkända platser, gick på strandpromenaden fram till gamla staden, satte oss ner och tog en öl, ja, bara njöt helt enkelt. Att vädret visade sin bästa sida gjorde inte vistelsen sämre och att se några barn som badade var precis som det skulle vara när man är i Blanes. Men visst är det ännu bättre sommartid när hotell- och campingområdet vaknar till liv och allt sjuder av liv och rörelse. Vi pratade förstås mycket om våra sommarsemestrar som vi tillbringat där.
Avslutningsvis i Blanes så tvättade vi bilen och sen for vi vidare, mot Peniscola där vi är nu. Den här gången valde vi bekvämlighet framför snålhet och åkte betalvägen från Blanes och runt Barcelona, allt kostade ca 35 kr, jättebra väg och vi slapp att krångla oss igenom Barcelona. Resan hit är inte mycket att skriva om,  jättevackert när vi åkte bergsvägen längs Medelhavet och mindre vackert på andra ställen. Framme i Peniscola checkade vi in på camping Eden där Kents kusin Ingemar och hans Ulla campar en längre tid. Ett glas vin tillsammans blev det senare på kvällen och mycket prat och skratt blev det också.
Här blir vi till på måndag, då går färden vidare till Calpe, där kära vännerna Lars-Åke och Bitte väntar. Ska bli så trevligt att träffas igen.

Kan också säga, att den riktiga sommarvärmen som vi blivit bortskämda med, tillfälligt är borta. Det utlovas regn och åska under senare delen av dagen.

Nu ska jag lägga in några kort och sen skicka det här inlägget. Kent har dammsugit och jag tror han tar en tur till diskrummet om en stund. Sen får vi se vad vi gör resten av Trettondagen…