20 april 2017, torsdag, 112:e dagen på vår resa och vi börjar se slutet av den. Om en månad befinner vi oss i Malmö och måste börja anpassa oss till ett liv hemma. Blir nog inte så svårt, vi fortsätter ju att bo på camping, byter bara husbilen mot husvagnen. Ser fram emot att träffa nära och kära igen…

Efter La Fuente med sköna baden, goda middagar och trevligt umgänge med vänner åkte vi tillbaka till havsbadet i La Marina. Vi tänkte att vi skulle övernatta på den förbjudna parkeringen vid El Pinet och ägna kommande dag till plask i havet. Så blev det inte. När vi slagit oss till ro, tillsammans med 40 andra husbilar, kom vägverkets gubbar och polisen och satte upp ytterligare förbudsskyltar, den närmaste precis framför vår husbil och då lämnade vi stranden och de sköna kalla baden och tog in på betalställplatsen San Fulgencio, där vi brukar stå. Man kan faktiskt gå till stranden därifrån också.

Först av allt var det en tvätt och vi körde en norsk 14 kg:s tvätt i tvättautomaterna, som ligger längs vägen till ställplatsen. Dagen därpå var siktet inställt på att hitta en frissa till mig och vid första friseringen fick jag napp. Resultatet blev rätt bra. Sen flanerade vi runt i butikerna, Kinesen fick ett besök, Mercadona likaså och avslutningsvis gick vi till Iceland, en engelsk butik med mestadels frysta varor, rätt kul att se annat än de spanska varorna, som börjar kännas lite tröttsamma..

I La Marina träffade vi också flera bekanta sen tidigare och en hel del pratande blev det.

Vi lämnade La Marina på skärtorsdagen och hamnade på Bahia camping i Santa Pola. Förra gången vi var där var i januari, alltså i början på vår resa. Då regnade, blåste och haglade mest hela tiden men det var då det, nu visade Santa Pola upp sin bästa sida med bästa vädret. I Santa Pola har vännerna och klubbkamraterna Kristina och Mats sin övervintring och där var också Kents kusin Ingemar och hans Ulla. Första kvällen gick vi själva till Wok:en och åt så vi nästan sprack, långfredagen var lugn och på påskafton träffades de svenskar som var kvar på Bahia och dukade långbord på en gata. Jättetrevligt. På söndagen gick vi till Kinarestaurangen vid Blå Rondellen och åt tillsammans med Kristina, Mats, Ingemar och Ulla, sen var det en lugn dag under måndagen och sen lämnade vi inte bara Santa Pola utan också Alicantekusten.

30 mil längre norrut är vi nu och resan är inte mycket att skriva om. Vi åkte mest motorväg och det är ganska tråkigt, så jag hann läsa ut en bok under resans gång. Slutmålet var Didota camping i Oropesa del Mar och här ska vi vara en vecka. Efter det mer än varma vädret vi haft i ungefär tre månader, med några få undantag, behöver vi se över vår husbil och städa ur och plocka om grejorna. Jag började igår med att frosta av kylskåpet, som den här resan har fungerat utmärkt. Några av er vet vilka bekymmer vi hade med det förra resan. Men tiden räcker säkert till annat också, självklart ska vi gå längs stranden till fina hotelldelen och besöka den vackra parken och lite till. Vädret är inte lika bra, lite molnigt och temperaturen är ungefär 17 grader. Kanske måste vi ta långbyxor på - o hemska tanke…
Mer om Oropesa i nästa inlägg.

Kent är nu klar med disken och funderar på om han ska dammsuga men först blir det lite bläddrande på paddan, kanske har det hänt något som han missat. Telenors abonemang Frihet har fungerat jättebra, men tyvärr verkar det som om friheten blir kortare i framtiden, 30 dagar och sen måste kortet aktiveras i Sverige och vi som lever så här, tycker inte det är den frihet som Telenor lovat. Men, jag tror inte att allt är sagt och vi får väl se…

En annan sak som varit jättebra och till stor hjälp, är gratisappen Google Översätt. Den översätter både tal och skrift och vi har haft en hel del nytta av den. Tack Mats för tipset.

Idag fyller goda vännen Inger Lundqvist år och vi grattar naturligtvis. Ha en skön resa till solen… I helgen konfirmeras barnbarnet Klara, tråkigt att vi inte är där men vi får gratta dig senare.

Det här var nog det kortaste inlägget i bloggen som jag gjort den här resan, men det har inte hänt så mycket, som är värt att skriva om..

Myggbett som kliar kallar jag blogginlägget den här gången, de små ettriga sakerna dök upp som försiktiga flygfän i Fortuna men ändrade taktik i Santa Pola. Hela min kropp är full av kliande bett efter deras bombanfall, kanske är det en påminnelse om den svenska sommaren.

Hoppas ni får värme i Sverige framöver, det unnar jag er verkligen.