2018-03-09 fredag, och regnet det bara öser ner och har så gjort den senaste veckan. Alla dagar har inte varit så men visst är det mycket regn och blåst här i Portugal, alldeles för mycket.. I förra bloggen nämnde jag torkan och de stackars djuren som inte hade något grönt gräs att tugga på, men jag tror det har ordnat sig för dom nu..


Vi har lämnat Castro Verde och vi har skippat Lissabon efter hörsägen om stormar från Atlanten och är nu nere på Algarvekusten igen, i Olhao.

Dagarna i Castro Verde gick fort, trots blåst och lite regn. Vi tog promenader, kanske inte så långa men ett besök inne i den lilla staden blev det och ett besök i spelbutiken förstås och lite till. Vädret ville inte att vi skulle sitta ute några längre stunder, det blev bara korta stunder mellan regnskurarna. Vi hade dock trevligt umgänge med Arne och Agneta från Trollhättan, som var ute på sin första övervintring och vi hade mycket att prata om. Naturligtvis en hel del prat om resor men också om Trollhättan, som Kent är född i och som hans pappa vuxit upp i.
Vi åkte därifrån på måndagen och efter att ha hört om stormarna längs Atlantkusten så bestämde vi att vi skulle skippa Lissabon och återvända till Algarvekusten. Vad vi inte visste var, att likvärdiga stormar har härjat längs den här kusten också, höga vågor, träd och tak som blåst sönder men vi har egentligen inte sett det, bara hört talas om det. Vi hamnade i Quarteira på ställplatsen som också är marknadsplats varje onsdag. Den ligger en bit från kusten och vädret var riktigt bra, både på tisdagen och på marknadsdagen. På tisdagskvällen besökte vi restaurangen utanför ställplatsen och beställde deras jättegoda piripirikyckling. Men vi blev besvikna, den var som vilken överstekt kyckling som helst, torr och tråkig, inte som den brukar.
När vi skulle besöka marknaden upptäckte vi en skum typ, som gömde sig bland de höga buskarna bakom parkeringen och vi stannade till lite längre bort och såg honom smyga omkring bland bilarna. Kent gick förstås fram och frågade på ren svenska vad han höll på med och fick något mystiskt svar på främmande språk, vi blev lite oroliga så vi beslöt, att en av oss skulle vara kvar i husbilen. Jag stannade först och följde hans konstiga beteende, men jag tror inte att han gjorde några inbrott utan bara ägnade sig åt tiggeri. Jag såg aldrig att han fick något, så nästa steg måste ju bli att stjäla något och visst är det sorgligt att se unga människor leva på tiggeri och det finns många här i Portugal som lever så…
Quarteira lämnade vi och hamnade här på campingen i Olhao, en plats som vi har besökt jättemånga gånger och i början en hel månad åt gången. Campingen är jättebra, dock fanns det bara lite mörkare och sämre platser kvar under träden men det spelar inte någon större roll då det regnar. Igår, torsdag, vaknade vi av duvorna och solen och vi tog sedan en härlig promenad in till stan, gick förbi alla välkända ställen och hamnade förstås i saluhallen. Där köpte vi färsk tonfisk och fina lammkotletter och satte oss sedan ute i solen och åt en biffana på vårt favvoställe. Det är så det ska vara här i Olhao. Sen blev det ett besök på Kinesen och vi handlade lite pysselgrejor till Kent som han kunde roa sig med när vi var tvungna att vara i husbilen.
- - - - -


Jag fick avbryta mitt skrivande och plötsligt har det blivit söndag.


Middagen på torsdagen blev förstås den färska tonfisken, så himla gott. Till det serverade jag pepparotssmör och råstekt potatis och ett glas vin. Fredagen är inte så mycket att skriva om, jag besökte campingens bibliotek och bytte mina utlästa böcker och tidningar mot några av bibliotekets böcker, ett jättebra system som finns överallt på campingar. Vädret var till och från, ömsom regn och ömsom solsken, Kent använde sina pysselgrejor och vi städade och gjorde inte så mycket mer. På kvällen skulle det bli en god middag med lammkotletterna från saluhallen och visst blev det gott. Men kotletterna var inte lamm utan fina fläskotletter (ribs), som verkligen var jättegoda. Kokt potatis, gräddkokt sparris och grönsaker därtill. Ibland blir misstagen bättre än originalet…


På lördagen vaknade vi till strålande sol och vi tog en promenad till stan och marknaden som finns utanför saluhallarna varje lördag. Vi skulle inte handla något och hade inget bråttom, så vi gick en tur genom stan först och sen blev det marknadsbesök och givetvis fick saluhallarna ett besök också. Fiskhallen är roligast att gå i, trots den besvärande lukten. Massor av olika fiskar som vi inte känner igen och människorna, mest portugisiska tanter handlar och vet precis vad dom vill ha. Det rensas och styckas och jag vill bara ha allt, men jag köpte inget. För den här kvällen skulle vi gå till Sergios och äta deras ”steak on hot stone”, det var bara ett måste.
Efter marknaden satt jag ute i solskenet hela eftermiddagen och Kent, som tyckte att det blåste för mycket skötte marktjänsten med disk osv, samt serverade mig ett glas vin mitt i allt. Det + en bra bok gjorde eftermiddagen njutbar.


Senare, efter dush och lockning av hår samt lite rena fräscha kläder begav vi oss, fortfarande i det sköna vädret till Sergios, glada och förväntansfulla. Restaurangen ligger ungefär 1,5 km från campingen och snart var vi där. Men, den var stängd, vad är det som händer. Bästa och finaste restaurangen i Olhao har nu endast öppet mellan 12 o 15 och har förvandlats till en ”take away”restaurang. Besvikna fick vi vända om och då kom också regnet. Inget småregn direkt utan stora blöta droppar och vi småsprang hemåt. Hemma i varma husbilen fixade jag varsin hamburgare och så drack vi vin, rätt mycket vin faktiskt. Vi tyckte vi var värda det…


Olhao och Olhao camping är ett av våra favoritställen oavsett väder. Stan är så fin med sina gamla ibland förfallna hus, storkbon finns det överallt, hamnen med fiskebåtar och saluhallar, sandbankar där portugiserna plockar hinkvis med småmusslor och många butiker och verkstäder där man kan åtgärda det mesta. Campingen har vi en speciell kärlek till eftersom vi har haft så många trevliga stunder här, tillsammans med Karri och Gertrud som övervintrade här under många år och deras vänner + alla trevligheter vi haft här tillsammans med nya vänner. Många återkommer hit år efter år och det känns hemvant och skönt, men det är inte många kvar av svenskgänget som vi umgicks med tidigare. Åldern tar ut sin rätt…


Imorgon lämnar vi Olhao för den här gången och vi tror att vi hamnar i Tavira och tar in på polisens camping. Eller också blir det någon annanstans..
Idag skiner solen, klarblå himmel är det men det blåser. Jag tror att vi tar en promenad, igår blev det 1,5 mil och det kommer det inte att bli idag. Men kanske besöker vi någon av restaurangerna i närheten, vår kyl är rätt så tom och frysfacket innehåller bara en påse calamares och en påse svamp, plockade hemma i Sundbyholm i höstas..

Hoppas att vintern snart är över hemma, mars är i alla fall den första vårmånaden och jag förstår att ni längtar. Skriv gärna och berätta om första tussilagon och andra vårtecken, alltid roligt att läsa era kommentarer.