25 mars, lördag
Tack för alla trevliga kommentarer om mitt skrivande. Nej Lennart, jag är inte författare, har alldeles för stor respekt för det jobbet, utan jag tycker om att skriva om vår resa och mina tankar runt omkring. Det är inte menat som något finskriveri, jag läser aldrig igenom vad jag skrivit utan skickar det som det är. Skulle jag läsa igenom så skulle jag hitta massor av fel i svenskan och börja rätta och då förlorar man glädjen att skriva. Våra resor upplever jag i tre olika faser. Dels på resans gång, nästa genomgång blir när jag skriver och den sista men inte sämsta, är när vi sitter i husvagnen i Sundbyholm under höstkvällarna, läppjar på ett glas vin från Spanien eller Portugal och jag läser högt för Kent om våra upplevelser och vi minns och pratar. Så bloggen fyller sin funktion och har andra glädje av den så blir jag ännu nöjdare…

Men vem vet, kanske blir det en bok, material finns och då tänker jag inte på resorna utan mer på hemmiljön på Sundbyholms camping….

Tack också för ”Krya på er”-hälsningarna, vi gjorde som ni sa, drack något stärkande och idag känns allt mycket bättre….

Kents hörsel är som den är, ena örat har inte blivit bra, men dropparna som doktorn skrev ut använder han inte för det blir kladdigt. Jag tänker inte försöka påverka, han är vuxen och får ta egna beslut, men kanske skulle hörseln bli bättre om han nyttjade medicinen.  

20 mars, måndag lämnade vi ett småkallt Castro Verde och vårt mål var Albufeira som ligger på Algarvekusten. Vi åkte genom samma fina gröna kullar, där växtligheten just nu går i gult. Olika blommor som jag inte vet namnet på. Vi åkte förbi samma storkbon och visst tycker jag det är fantastiskt, men Kents förkylning hade nu också drabbat mig och jag orkade inte bry mig så mycket. Vi stannade i Sao Bartolomeu på Intermache och tvättade en 18 kg maskin och passade på att köpa vårt favoritvin som heter Encostas do Bairro och som man köper i 5 eller 10liters bag in box. Intermache är en butikskedja som  finns i hela Portugal och som vi egentligen inte gillar, men dom har stora tvättmaskiner och torktumlar utanför butikerna och ett gott vin, så visst blir det en del besök där.

Sen blev det Albufeira, men ställplatserna var fulla så vi åkte vidare till Quarteira där vi låg två nätter. Vi struntade i marknaden men besökte förstås restaurangen med den goda piripiri-kycklingen. På väg från Qurteira, mellan Faro och Olhaõ hörde vi en fruktansvärd smäll, det var däcket på vänster bakhjul som exploderade.. Maken chauffören, insåg direkt vad som hänt och backade så sakteliga, när det var tomt på bilar, mot en avspärrning 50 meter längre bort där han slutade vara chaufför och blev maken däckfixaren. Inte nog med det, av tryckvågen lyfte reservhjulet så att det slog sönder avloppsröret från duschen och vatten rann ut… Inget kul, men Kent hade snart reservhjulet på plats, ordentligt trött var han, men vi åkte till en däckverkstad i Olhaõ där vi fick ett nytt fint däck monterat och klart, bara för 160€.

Meningen var, att vi skulle besöka Estofadore och höra om omklädsel av husbilen, men vi orkade inte. Vi låg över en natt på Olhaõ camping, där det nu fanns gott om lediga bra platser, besökte sedan järnaffären och köpte en ny ugn och åkte sedan vidare hit till Vila Real de Santo Antonio och ställplatsen som jag har skrivit rätt mycket om tidigare.

Igår blev det besök inne i den lilla fina staden, handlade lite och gjorde inte så mycket mer. Idag är det ömsom sol och ömsom regn, ordentliga regnskurar och vi tror nog att vi tillbringar lördagen mest inomhus. Maken rörmokaren har reparerat avloppsröret till duschen, så en dusch blir det lite senare. Ikväll ska vi äta färsk tonfisk och det har vi längtat efter. Kanske blir det en förrätt också, jag känner för att laga lite god mat, det har blivit lite enklare grejor den sista tiden…

Ja, ungefär så har vi det, kanske inte den roligaste veckan men allt är inte kul, ens när man är vagabond på resa i Europa.

På måndag kommer vi att lämna Portugal och vi hade tänkt åka mot Fuengirola och hästgården, men efter att ha läst Maggans blogg så ser vi att man inte fixat den översvämmade vägen, så vi väljer att åka någon annanstans. Kanske åker vi den övre vägen och skippar kusten på väg mot Fortuna och baden i Fuente, där vi ska stanna en vecka. Ännu inget bestämt och vi behöver inte bestämma något, för vi är ju vagabonder och kan åka precis som vi vill….

Kan tillägga, att en portugisisk förkylning är rätt så lik en svensk, skillnaden är att man hostar på portugisiska och lutar sig automatiskt bakåt precis som portugiserna gör. Dessutom äter man Aspirina och inte Alvedon…