2017-02-26 söndag
Nu har vi lämnat trevliga hästgården i Fuengirola och vi har även lämnat Spanien, om än tillfälligt. Vi kommer att återvända redan imorgon då vi ska byta vår spanska gasoltub på Cepsa i staden Ayamonte som ligger på andra sidan floden Guadiana. Cepsa mackar finns det här i Portugal, men vi vet inte om tuberna har samma anslutning här som i Spanien, därför tar vi en liten tur över till Spanien…
Vi är alltså framme i Portugal och har stått några dagar på ställplatsen i Vila Real de Santo Antonio. Portugal och Vila Real kommer jag till lite senare i bloggen, men först får det bli lite om avslutet på hästgården.
På söndagen sa vi hej då till nya vännerna Maud och Bosse och sen gjorde vi inte så mycket mer den dagen. Måndagen kom med långpromenad och inspektion av översvämningen, kolla stallet och hästarna och så en tur till fina varuhuset Miramar. Handlade inget speciellt utan gick samma väg tillbaka, på en gropig vattenfylld byväg kantad med växtligheter, höns, skällande hundar och förstås – hästar. Tillbaka på ställplatsen blev det vila och sen ett glas vin utanför Mita och Stigs husbil innan vi tillsammans gick till restaurang El Rengo för en avslutningsmiddag. Vi gjorde vår beställning, tre av oss valde lammkotletter och den fjärde fläskkött av något slag. Samma tre valde också vin och den fjärde tog en öl. Pappan i restaurangfamiljen är kock och det är även han som tar upp beställningar och serverar maten. I alla fall till folk som inte är spanjorer för han kan lite engelska. Förväntansfulla var vi, undrar hur lammkotletterna kan vara här?! Lite förvånade blev vi dock, när lammet blev till gris och vi fick varsina två stora fläskkotletter med tillbehör serverade. All inblandad personal var olyckliga, kocken som samtidigt var servitör, hans fru som gick omkring och gjorde lite av varje, alla utom vi som skulle äta, för fläskkotletter är också gott. Jättegoda var dom faktiskt. Vi hade en riktigt trevlig kväll tillsammans med Mita och Stig och kvällen blev inte sämre när en gäst plockade fram gitarren och sjöng och spelade riktigt bra. Vi avslutade kvällen som vanligt med irländskt kaffe, som blivit en tradition, men eftersom det var så mysigt med musiken, barn och hundar som lekte och restaurangfamiljen var så trevliga så beställde vi in lite mer vin och stannade ytterligare en timme. En jättetrevlig kväll och en lika trevlig avslutning på våra dagar på hästgården och Fuengirola.

På måndagen fortsatte vi resan mot Portugal. Vi körde förbi välkända turistorter som Torremolinos, Marbella och Estepona. Vi körde också förbi Gibraltar. Vi tänkte oss lite längre upp, San Lucar de Barrameda var målet för många pratar om platsen och vi har aldrig varit där. Vi kom dit, men hamnade nog fel, för ställplatsen vi stod på var lite si och så och den lilla byn var heller ingenting att hoppa jämfota i. Men vi förstår att vi hamnade fel och att riktiga staden San Lucar är något helt annat…

Så dagen därpå hade vi en härlig resa i ett lantligt Spanien med vackra färger och resan genom Sevilla gick utan problem. Snart nog såg vi de första storkarna, som byggt bo i kraftledningsstolpar, inte någon enstaka stork utan många många. Därefter började pinjeträden och de gulaktiga sandbergen och vi förstod att vi snart var framme.

Fram kom vi och innan vi slog oss till ro på ställplatsen i Vila Real de Santo Antonio besökte vi både InterMache och Lidl och gjorde lite inköp. Vi hade sedan tur, som fick sista lediga plats på ställplatsen och rätt så nöjda satte vi oss ute en stund i solen innan mörkret kom. På andra sidan vägen kunde vi följa två storkpar som byggt bo på gamla fabriksskorstenar. Jag slutar aldrig att fascineras av dessa stora vackra fåglar…

---

Fick avbryta mitt skrivande, då annat lockade mera och nu är det helt plötsligt 28 februari och tisdag men jag fortsätter där jag var..

Ställplatsen i Vila Real har konstigt nog blivit en av våra favoriter. Det är en vanlig parkering med massor av husbilar som står i prydliga rader. Vart man än ser så ser man en husbil… Det finns tömning och vatten att hämta, el för dom som önskar och jättedålig wifi-anslutning. En natt här kostar 4,5€ utan el och det var det vi valde. Ställplatsen ligger vid floden Guadiana med båttrafik och man har en fin utsikt mot spanska sidan.  På platsen pågår ett ständigt krigande mellan försäljare av olika slag. Just nu är det mest jordgubbar som säljs. Brödbilen kommer på morgonen och väcker oss med sin tuta och lite senare kommer tvättbilen och hämtar och avlämnar tvätt.
Den fina lilla staden med sitt torg och butiker ligger straxt bredvid. Överallt säljs textilvaror, alltså handdukar och sängkläder, ofta med en liten tupp, som är Portugals symbol nr ett, broderad. Butiker med porslin och köksgrejor har verkligen snygga och praktiska grejor. En kyrka som är känd för sina glasmålningar finns vid torget och lite längre bort finns saluhallen och spelbutiken. Man behöver alltså inte åka längre än hit, här finns allt och man upptäcker ständigt nya ställen. Många övervintrare står också här hela vintern och det innebär att vi vagabonder får ta de sämsta platserna, men det gör inget för ingen plats är dålig..

Torsdagsmorgonen, när vi vaknade och drog ifrån rullgardinerna kunde vi inte se ut genom våra fönster. Under natten hade en sandstorm från Sahara dragit fram och allt var täckt med en röd geggig sand. Vi fick ändra våra planer och Kent ägnade timmar åt att få bort sanden medan jag passade på att frosta av kylskåpet, städa skåp och sortera tvätt. Sedan blev det en lunch på jordgubbar och vispgrädde, för visst har vi köpt en låda jordgubbar och därefter gick vi tvärs över gatan till en lavomat och tvättade nästan allt vi hade med oss. Det blev en dag med praktiska göromål, men vi var nöjda när vi satte oss utanför husbilen i solskenet sen eftermiddag och åt lite mer jordgubbar.

Sandstormen härjade även natten till fredagen, men betydligt mildare och vi gick till staden och spelade på euromillhoes, som det heter här i Portugal. Vi åt också en god lunch på en italiensk restaurang, Kent åt piripiri-kyckling och jag fish and chips och till maten delade vi på en flaska vin. Allt detta för 14€. Jättegott, trevlig miljö och fint dukat… Vi handlade lite bra att ha grejor på kinesen och köpte även nya glas i en av de fina affärerna längs gågatan.
På fredagskvällen var vi trötta och någon fin fredagsmiddag blev det inte, vi nöjde oss med lite rester.

Lördagen är alltid speciell i Vila Real. Då är det marknadsdag och där kan man handla både mat och grönsaker men också lokala hantverk. T ex stickade mössor och virkade överkast, korgar, smycken o andra fina saker. Den här gången var det också loppis och det fanns mycket att titta på men vi köpte inget annat än avocado, oliver och potatis. Vårt mål den dagen var en tur till saluhallen där vi tänkte köpa färsk tonfisk. Men någon tonfisk fanns inte, däremot många andra fiskar av olika slag. Lite besvikna blev vi nog, för vi hade sett fram emot en sådan lördagsmiddag. Istället hittade vi en, för oss, ny restaurang på vägen från saluhallen. En asiatisk buffé och där åt vi, mycket mat och jättegott. Mat för oss och en flaska vin gick på 20€, inte heller det var någon dyr middag. Nöjda gick vi hemåt, via en butik där vi handlade nya bestick och en liten promenad längs floden och hamnen blev det också.
På kvällen orkade vi ingen middag utan vi åt upp de sista av jordgubbarna, som inte var så fräscha längre utan vi fick kasta en hel del.

På söndagen tänkte vi bara vara hemma men på eftermiddagen hördes musik från stan och vi gick naturligtvis dit. Det visade sig att det var karneval och fest i stan. Vilken glädje, med alla dansande och sjungande människor, på vagnar och på gatan. Karnevalståget gick samma vända många gånger och stämningen var på topp.
Vilken dag..

På måndagen packade vi ihop och tvättade bort lite saharasand från rutorna, för nu var det dags att dra vidare. Vi är ju vagabonder..  Medan vi höll på och grejade fick vi se ett par välkända ansikten, det var Bosse och Maud och deras hund Otto som vi lärde känna och hade trevligt med på hästgården. Ett glatt återseende om än bara för en liten stund, då dom kom och vi skulle åka. Men vi ses säkert igen.
Måndagen innebar för oss en del praktiska saker. T ex att åka tillbaka en mil till Spanien och byta vår spanska gasoltub. Vi vet nämligen inte om CEPSA här i Portugal har samma tuber som finns i Spanien, så därför valde vi att åka tillbaka. Det var snabbt gjort och vi passade också på att tanka i Spanien, det är faktiskt lite billigare än i Portugal, men vi tankade för att vi behövde det.. Tillbaka i Portugal åkte vi mot Olhao, men stannade till i Tavira där vi åt lunch på det fina varuhuset Continental och handlade lite. Sen bar det av till Olhao och ”gasoltanten” som nu är en ”gasoldotter”. Där fyllde vi vår svenska tub. Så nu har vi gasol för en längre tid. Vi passade också på att besöka ”plastarn” som några av våra husbilsåkande vänner har rekommenderat. Vi har ett par sprickor i stötfångaren bak som vi vill ha åtgärdade och det kommer vi att få. En tid på måndag är inbokad och Kent är glad.
Framme i Olhao handlade vi lite mat på Lidl och försökte sen hitta en plats på ställplatsen i stan men där var fullt, så vi åkte till campingen som vi har varit på många gånger. Här är nästan fullt men vi fick en rätt så bra plats så vi är nöjda. Här finns en biltvätt där vi kan spola bort den sista sanden och det ska bli trevligt att gå till stan och kanske besöka våra favvo-restauranger.
Men det återkommer jag till i nästa blogg..
Nu kommer Kent tillbaka med disken och vi har nya projekt på gång. Vi ska besöka Estefadore och se om dom kan, hjälpa oss att klä om våra väldigt mönstrade väggskivor. De har tidigare hjälpt oss klä om våra stolar och vi är fortfarande nöjda med arbetet. Just nu slösas det med pengar, men Terese sonhustru, som har hand om vår post och räkningar har sagt, att vi kan roa oss för alla slantar för inga nya räkningar har kommit…