2017-05-08, måndag

Bara ett par dagar har gått sedan förra bloggen och vi är nu i ett regnigt Tyskland. Vagabonder, som vi räknar oss som, väljer inte alltid närmaste vägen hem och det gjorde inte vi heller. Ett besök i Bayern på camping Brunnen i Schwangau vid sjön Forggensee kunde vara trevligt, det är många år sedan vi var där. Och så fick det bli, det blev en planerad kringgående rörelse på 30 mil och det är bara är trevligt.
Men först lite om Frankrike och när jag slutade förra bloggen var vi i Millau på camping 2 Rivieres vid floden Le Tarn, som rinner genom Millau. Campingen har vi legat på förra året och i år var vi där två dagar så vi hann besöka den jättefina lilla staden under den mäktiga bron. Att vi hade somrigt väder gör bara allt bättre. Hemma på campingen var det mycket rörelse, precis som på en sommarcamping i Sverige. Kanske inte så vanligt hemma, att skärmflygare landar utanför husbilen eller att storfiskarna trotsar strömmen i floden och försöker fiska samtidigt som ett svanpar ruvar på sina ägg i samma område. Vi hade två sköna dagar och kvällar där och det enda som störde var ett träd som släppte små ”bomulls”tussar så ibland var det som snö, fast varmare..
Efter Millau var vi sugna på att besöka Roquefort för att köpa ost och besöka ostgrottorna, efter tips från Bitte och L-Å. Orten ligger nära Millau, så det var inget problem att ta sig dit och vi stannade först till på parkeringen, som också är en utmärkt gratisställplats. Men vi trodde att parkeringar måste finnas närmare och så var det. En brant backe upp och där fanns parkeringen som inte var gjord för husbilar och dessutom var bredaste vägen, som var jättesmal, avstängd och allt blev bara kaos. Att en av Roquefortostens 18 m långa trailer körde mot enkelriktat och sen fick backa gjorde inte situationen enklare. Men min make chauffören fixade första hindret och följde den backande lastbilen men sen kom problem två, den avstängda gatan. Där var han tvungen att vända och då blev min insats jätteviktig. Ut ur bilen, stoppa andra bilar, vinka och se till att han inte körde in i någon parkerad bil, det var inte enkelt om ni tror det… Men lagarbete är alltid bra och snart var vi ute ur staden och bestämde oss för att köpa osten i en vanlig livsmedelsbutik istället, det är mycket enklare. Tillbaka till Millau genom ett underbart grönt lantligt Frankrike. Vi fortsatte på A75:an till Clermont Ferrand där vi lämnade storvägen mot Vichy, som är en onödigt trång stad. Den lantliga vägen var full av upplevelser, gullvivor och maskrosor kantade vägen och i de små franska byarna med de bruna charmiga husen som ofta ser rätt förfallna ut, blommade syrenerna och björkarna. Sen eftermiddag kom vi fram till dagens mål, Le Roc Foucad som är en ställplats som vi hittade på Parkings, en app med ställplatser som är väldigt användbar. Vägen dit var omväxlande, smal och krokig, rak och fin, fortfarande massor med kossor och allt var jättefint, men jag var nog för trött för att uppskatta allt detta … 
När vi äntligen var framme blev vi lite betänkliga. Grinden var stängd och allt såg rätt så öde ut. Men Kent öppnade grinden och en man med raska steg välkomnade oss på lättfattlig engelska och allt kändes jättebra. Vi var de enda gästerna och fick ta vilken plats vi ville i den jättestora parken. Vår värd tog god tid på sig för att visa och berätta om ställplatsen, vandringsleder och orten Saint-Prix och vi slog oss till ro, tog ut bord och stolar, korkade upp en flaska vin och hade en vilsam kväll i ett Frankrike när det är som bäst.
Dagen efter gick vi en promenad innan vi lämnade stället och blev väldigt överraskade. Ställplatsen låg på gårdens baksida, granne med floden men det finns en framsida också. Det visade sig att det var ett hotell med 70 rum, som inte var ett vanligt hotell utan bara tog sig an konferenser och stora fester, t ex ett bröllop dom skulle ha i helgen. I trädgården fanns pol och massor av roliga konstverk och gamla grejor. Mycket att se på, en trevlig värd och fint väder, fyllda av nya upplevelser fortsatte vi vår färd genom Frankrike.
Nästa mål var camping Municipal les Iles Clerval i orten Clerval och där skrev jag sista bloggen. Regnet strilade hela tiden förutom första kvällen och vi kunde inte göra någonting annat än mysa inne och det kan man ju göra var som helst. Vi satt i alla fall och tänkte lite framåt och kollade väderlek och såg att de närmaste dagarna skulle både Frankrike och Tyskland få regn så det spelade ingen roll var vi var. Det var också då vi bestämde att åka hit till Füssen och camping Brunnen i Schwangau. Så blev det och vi lämnade Frankrike samma dag som fransmännen gick till val och i Tyskland valde vi att åka österut. Genom Schwarzwald, förbi Bodensjön och snart nog var vi inne i Bayern. Då kom också regnet och temperaturen gick ner till 12 grader direkt. Snön låg på alptopparna och det var rätt så häftigt, i alla fall en kort stund. Vi såg slottet Neuschwanstein, nu inbäddat i dimman och hamnade så småningom i Schwangau och camping Brunnen. Fick en plats och här är vi nu.
Här var vi första gången 1989 tillsammans med vännerna Inger och Wolf på vår första resa med bil och husvagn i Europa. Då var det sommar och sol, alperna var jättevackra och vi besökte sagoslottet, som en galen kung, Ludwig II av Bayern byggde för 130 år sedan. Ludwig, eller Ludde som han säkert kallades, drunknade, tillsammans med sin psykiatiker i den lilla alpsjön nedanför slottet och det är därför det alltid finns en skylt i alpsjöarna runt omkring att man badar på egen risk. Det är i alla fall Kents teori..

Vi har varit här fler gånger sen 1989 och gillar platsen och campingen jättemycket. Fina promenadvägar, fyllda med pittoreska värdshus blandat med ladugårdar och restauranger. Inte sällan möter man en skock kor som ska hem och mjölkas. Idag har vi varit ute och vandrat. Vinterjacka på och sandalerna fick bytas ut mot gympaskorna, det småregnade hela tiden men ändå var det en mysig promenad. Den vackra alpsjön Forggensee, där vi badat under sommarsemestrarna, var helt tom på vatten och vi förstår ingenting..

Nu har jag skrivit färdigt och under tiden har Kent fyllt vatten och lagat vår nya fina ugn som tappat en fjäder. Nu är det sen eftermiddag och vi ska snart pröva deras fina duschrum, måste vara fräscha till kvällen när vi ska besöka campingens restaurang. Den var en av anledningarna att vi åkte hit, vi har alltid fått så himla god mat här, absolut den bästa i hela Tyskland. Kan det vara så, att även maten förändrats liksom sjön som är utan vatten? Kanske är det bara pizza och varm korv som serveras.. Det kommer ni att få veta i nästa blogginlägg, ni får tåla er till dess.

Imorgon går färden vidare och då hoppas vi att vi landar 15 mil norrut, på termalbadet i Treuchtlingen. Det ska bli skönt att få plaska lite igen och vädret ser ut att bli bättre….