Om

Bloggen handlar om våra vinterresor med husbilen i Europa. Mesta tiden tillbringar vi i Spanien och Portugal, men resorna handlar också om färden genom Frankrike och Tyskland.

Jag har nu lagt in tidigare resor från Resdagboken under Länkar, så alla våra resor från 2008 och framåt är samlade. Vill ni läsa dom så glöm inte att trycka på rubriken, i annars blir det bara en liten del av resan man ser.
En resa jag själv tycker är rolig att följa är vår första efter pensioneringen, Med husbil genom Europa 2008, en resa som går genom flera länder i Europa men framförallt i Grekland...

Om oss

Sidor

Visar inlägg i kategorin Med husbil genom Europa vintern 2017

Tillbaka till bloggens startsida

Sundbyholm i våra hjärtan....

2017-06-12, måndag, resan är över och vi har varit hemma i mer än tre veckor. Jag vill i alla fall skriva en liten avslutning och berätta om våra sista dagar på resan.

16 maj befann vi oss i Grossenbrode i Tyskland och den 17:e handlade vi lite drickbart godis i de trevliga butikerna Fleggmans och Calles i Heiligenhafen, precis som de flesta andra övervintrarna gör och sen åkte vi till Frihamnen i Travemünde där vi tillbringade sista natten i främmande land. På morgonen kl 1000 lämnade färjan Tyskland och vi blev glatt överraskade när vi öppnade dörren till vår hytt, där vi tänkte sova bort några av alla nio timmar som resan tar. Vi har alltid fått små trånga hytter, ibland inte större än garderober, men den här gången fick vi en jättefin hytt med utsikt framåt. Breda sängar, soffa, kylskåp, Tv och en rymlig dusch, vad mer kan man begära. Så resan gick fort och kl 1900 var vi framme i ett somrigt och soligt Malmö. Vi hade planer på att träffa systrarna redan samma kväll men någon ledig parkeringsplats i närheten av Sergels väg fanns inte och vi tvingades att ta in på ställplatsen i småbåtshamnen i Limhamn. Kan bara säga, att Malmö stad gör inte vistelsen i Malmö enkel för husbilsfolk numera, överallt finns fyra timmars parkering eller parkering endast för klass 1 bilar och där får man inte stå med husbil.

Systrarna träffade vi på lördagen och söndagen och hade som vanligt jättetrevligt tillsammans. Min 87-åriga syster Inga-Maj bjöd som vanligt på goda middagar och också som vanligt fick vi matlåda och nybakat fruktbröd med oss när vi lämnade henne. Vi besökte också matmarknaden i Malmö och givetvis hamnade vi på en restaurang på Lilla Torg och drack ett glas vin.

Dagarna går fort när man har trevligt och på måndagen var vi på rull igen. Men inte direkt hem, vi tog en liten omväg över Ullared.  Där inhandlades en hel del jättebra saker, t ex lite fräscha sommarkläder, det behövdes för kläderna vi har haft hela vintern har bleknat i den starka solen.  Kanske har dom också fått lite av sin gråaktiga kulör av alla norska tvättar (blandning av all sorts tvätt) vi gjort.
Sen blev det ytterligare en övernattning, som vanligt vid Brahe hus utanför Gränna.

Konstigt, att det inte känns konstigt att åka på våra svenska välkända vägar, vi har ju i alla fall varit borta i fem månader. Men allt var som vanligt och vi förstod det svenska språket riktigt bra och rätt som det var så rullade vi in på Sundbyholms camping. Trevliga grannar hälsade oss välkomna hem, solen sken och husvagnen såg ut att må bra – visst var det skönt att vara hemma.

Här hemma har det varit full fart. Det fina vädret som vi tog med oss från Tyskland ville inte stanna och det var ju inte roligt. Dag efter dag med regn gör att husbilen ännu inte blivit tvättad utvändigt och inte heller husvagnen. Men annars har vi kommit ifatt med de mesta göromålen. Vi har träffat familj och vänner, firat bemärkelsedagar och fiskat strömming med barnbarn och bott i husbilen.
Och jag har badat….

Vår fantastiska resa, faktiskt en av våra bästa, lägger vi nu till handlingarna. I minnet finns den kvar och skulle vi glömma kan vi ju alltid läsa den här bloggen, jag läser högt för Kent och vi dricker ett glas spanskt eller portugisiskt vin. Det är också en del av resan..

Några av våra vagabondvänner kommer vi säkert att träffa här i Sverige under sommaren, kanske blir det här i Sundbyholm på vår fina camping. Vi kommer att göra ett par resor med barnbarnen och vi kommer själva att besöka min barndomsö Gotland i augusti. Där har jag inte varit på 50 år så det blir spännande…

Ungefär så ser de närmaste månaderna ut.

Tack för er uppmärksamhet och att ni gett er tid att läsa mina ibland alldeles för långa skriverier och ha en bra sommar….

I sparrisens rike...

2017-05-16, tisdag och om tre dagar tillbringar vi dagen på Finnlines färja Nordlink mellan Travemünde och Malmö. Alltså är resan snart slut.. Hur känner man sig då efter 5 månader som vagabond och övervintrare i främmande land??

Jag tycker det ska bli jätteskönt att komma hem till Sundbyholm igen och att träffa familj och vänner blir bara roligt. Kent tycker nog detsamma, men han skulle nog kunna tänka sig att fortsätta resan en månad till.

Vi åker med färja från Travemünde men vi befinner oss sex mil norr om staden, i Grossenbrode. Alltså har vi åkt för långt, men vi gillar ställplatsen här och den ligger inte långt från Heiligenhafen där vi ska göra några kompletterande inköp i godisbutikerna.

Min senaste blogg skrev jag i  Schwangau i Bayern, där vi fick plocka fram tjocka skor och varma jackor. Vi tillbringade kvällen i campingens restaurang och fick jättegod mat, jag åt Forelle Mullerin mit Butter, Bratkartoffeln und Salat och Kent tog Grillsteak vom Schweinenacken mit Pommes frites. Gott var det, men kanske inte godare än på någon annan tysk restaurang. Restaurangen är varm och mysig och konstigt nog fanns många gäster, en regnig och kall måndagskväll i maj.

Vi lämnade campingen och platsen på tisdagen, regnet slutade men snön och dimmolnen på alptopparna följde med ett tag på resan. Vårt nästa stopp var i Treuchtlingen där vi skulle besöka Altmühltherme och plaska runt i det fluorhaltiga 28-gradiga vattnet med bassänger både ute och inne. Det uråldriga fossila vattnet pumpar man upp ur 800m djupa borrhål. Värmen och solen var på topp och vi fick en plats på den jättefina ställplatsen och tog sen en promenad i Treuchtlingen. Vi hittade ett bageri där vi köpte jättegott bröd. Vi hamnade förstås också i stadsparken och imponerades av det vackra gamla ångloket som finns som ett minnesmärke att Treuchtlingen en gång varit en viktig knutpunkt för järnvägen och att staden därför bombades under kriget.

I Treuchtlingen började vårat sparrisfrossande. Färsk vit sparris finns nu att köpa överallt i Tyskland och vi har som tradition att varje dag äta sparris i någon form under resan upp genom sista delen av Tyskland.

På onsdagen besökte vi Altmühltherme och det var precis så skönt som vi minns. Medelåldern på badgästerna var ungefär 89 år men minskade rejält när Kent och jag kom.

På torsdagen åkte vi vidare, blandade motorväg och småvägar. Bra väder och vi njöt av resan.
Die Zillertaler var förstås musiken vi lyssnade på och vi tog en paus på IKEA i Augsburg och åt lunch. Likvärdigt som i Västerås, jag åt laxen och Kent köttbullarna. Vårt mål var en ställplats som jag döpt till ”Thulbatal, vacker utsikt”. GPS:n förde oss genom det vackra landskapet och vi hamnade i en liten miniby och GPS:n bestämde att vi skulle åka rakt in i rapsfältet för snart var vi framme. Men det ville inte maken chauffören, utan vi vände och åkte ut på motorvägen igen. Lite senare slog vi in adressen igen och då förde GPS:n rätt och vi hamnade högt uppe på ett berg med en vidunderlig utsikt. Vi var inte många husbilar där, kanske 4-5.. Vi satt ute länge den kvällen, var så himla skönt. Det enda som störde var flugorna…

På morgonen tänkte jag plocka lite gullvivor, men dom var vissna….

Resan gick vidare och nu hade vi inte några bestämda mål. Visste bara att vi ska vara i Travemünde den 19:e, så vi valde på måfå ut en camping i Hattorf i Herz. Platsen var väl si så där, men varmt och soligt och vi ägnade lördagen åt tvätt och städning och på eftermiddagen skulle vi ut och vandra i häxornas rike, som Harz är känt för. Vi påbörjade vår vandring men fick avbryta eftersom åska och ösregn dolde solen. Regnet varade bara en kort stund men vi struntade i vandringen och satte oss ute och njöt av solskenet och ett glas vin. Kvällens mat blev förstås sparris och sedan broccoligratäng med kassler. Middagen åt vi inne men sen satt vi ute tills schlagerfestivalen började och tittade lite på den.

På söndagen gick resan vidare hemåt. Stora trafikköer på autobahn, ryckigt och stökigt – inte särskilt rolig resdag, men så kan också vara. Vi övernattade på parkeringen vid Heide Park där vi faktiskt var helt själva. Måndag morgon åkte vi mot Lübeck och hade gott om tid, så vi tog en tur till Citti, det stora grossistvaruhuset där man förr inhandlade sitt vin och whisky. Nu finns det andra butiker med billigare varor, så man handlar så lite som möjligt på Citti men det är roligt att titta på alla deras prylar, för det finns så mycket mer än sprit och vin. En jättestor avdelning med matvaror är nog vår favorit och där kan man gå länge och titta på allt, kanske provsmaka lite. Vi inhandlade goda korvar, fluss krebse (kräftor), ost och en kagge vin. Sen köpte vi förstås mera sparris i en kiosk utanför Citti…

Tankarna var att vi skulle besöka Lübeck stad, vilket vi inte gjort på många år, men ställplatserna i centrum var fullbelagda, värmen olidlig och det kändes inte skönt att stanna där. Så vi drog vidare, hit till Grossenbrode. Vi hade en solig och skön eftermiddag och kväll och tillsammans med ett annat svenskt par, Birgitta och Sture, satt vi ute och delade erfarenheter. Vi är på väg hem och dom är på väg ner till Spanien. Trevligt att träffas och lycka till med er resa, önskar vi..

Vi åt förstås sparris till middag och lite till..

Vad är det för dag i dag, är det en vanlig dag...
nä, det är ingen vanlig dag för det är KENTS födelsedag
HURRA HURRA HURRA!!!

Idag, 16 maj, fyller min kärlek år och vi firar det med en god middag lite senare och det blir Spargel mit Sauce Hollandaise und Schinken aus dem Schwarzwald och Flusskrebse in dillsud. Till det blir det husets vin.. Fritt översatt, Sparris, hollandaise, schwarzwaldskinka och kräftor….

I morgon är en ny dag och vi vet inte ännu om vi åker härifrån eller stannar ytterligare en dag. Blir vädret bättre stannar vi och promenerar runt stranden, kanske ett besök på den långa bryggan där gossarna fiskar näbbgäddor eller kanske hamnar vi på någon av restaurangerna för lunch eller middag.
Kanske åker vi till Heiligenhafen och handlar det som fattas i vårt vinförråd, egentligen vet vi inte vad vi ska göra. Vad vi säkert vet, är att vi måste vara i hamnen i Travemünde på fredag morgon för då ska vi åka hem. Längtar…..

Vinterkläder på - i Tyskland

2017-05-08, måndag

Bara ett par dagar har gått sedan förra bloggen och vi är nu i ett regnigt Tyskland. Vagabonder, som vi räknar oss som, väljer inte alltid närmaste vägen hem och det gjorde inte vi heller. Ett besök i Bayern på camping Brunnen i Schwangau vid sjön Forggensee kunde vara trevligt, det är många år sedan vi var där. Och så fick det bli, det blev en planerad kringgående rörelse på 30 mil och det är bara är trevligt.
Men först lite om Frankrike och när jag slutade förra bloggen var vi i Millau på camping 2 Rivieres vid floden Le Tarn, som rinner genom Millau. Campingen har vi legat på förra året och i år var vi där två dagar så vi hann besöka den jättefina lilla staden under den mäktiga bron. Att vi hade somrigt väder gör bara allt bättre. Hemma på campingen var det mycket rörelse, precis som på en sommarcamping i Sverige. Kanske inte så vanligt hemma, att skärmflygare landar utanför husbilen eller att storfiskarna trotsar strömmen i floden och försöker fiska samtidigt som ett svanpar ruvar på sina ägg i samma område. Vi hade två sköna dagar och kvällar där och det enda som störde var ett träd som släppte små ”bomulls”tussar så ibland var det som snö, fast varmare..
Efter Millau var vi sugna på att besöka Roquefort för att köpa ost och besöka ostgrottorna, efter tips från Bitte och L-Å. Orten ligger nära Millau, så det var inget problem att ta sig dit och vi stannade först till på parkeringen, som också är en utmärkt gratisställplats. Men vi trodde att parkeringar måste finnas närmare och så var det. En brant backe upp och där fanns parkeringen som inte var gjord för husbilar och dessutom var bredaste vägen, som var jättesmal, avstängd och allt blev bara kaos. Att en av Roquefortostens 18 m långa trailer körde mot enkelriktat och sen fick backa gjorde inte situationen enklare. Men min make chauffören fixade första hindret och följde den backande lastbilen men sen kom problem två, den avstängda gatan. Där var han tvungen att vända och då blev min insats jätteviktig. Ut ur bilen, stoppa andra bilar, vinka och se till att han inte körde in i någon parkerad bil, det var inte enkelt om ni tror det… Men lagarbete är alltid bra och snart var vi ute ur staden och bestämde oss för att köpa osten i en vanlig livsmedelsbutik istället, det är mycket enklare. Tillbaka till Millau genom ett underbart grönt lantligt Frankrike. Vi fortsatte på A75:an till Clermont Ferrand där vi lämnade storvägen mot Vichy, som är en onödigt trång stad. Den lantliga vägen var full av upplevelser, gullvivor och maskrosor kantade vägen och i de små franska byarna med de bruna charmiga husen som ofta ser rätt förfallna ut, blommade syrenerna och björkarna. Sen eftermiddag kom vi fram till dagens mål, Le Roc Foucad som är en ställplats som vi hittade på Parkings, en app med ställplatser som är väldigt användbar. Vägen dit var omväxlande, smal och krokig, rak och fin, fortfarande massor med kossor och allt var jättefint, men jag var nog för trött för att uppskatta allt detta … 
När vi äntligen var framme blev vi lite betänkliga. Grinden var stängd och allt såg rätt så öde ut. Men Kent öppnade grinden och en man med raska steg välkomnade oss på lättfattlig engelska och allt kändes jättebra. Vi var de enda gästerna och fick ta vilken plats vi ville i den jättestora parken. Vår värd tog god tid på sig för att visa och berätta om ställplatsen, vandringsleder och orten Saint-Prix och vi slog oss till ro, tog ut bord och stolar, korkade upp en flaska vin och hade en vilsam kväll i ett Frankrike när det är som bäst.
Dagen efter gick vi en promenad innan vi lämnade stället och blev väldigt överraskade. Ställplatsen låg på gårdens baksida, granne med floden men det finns en framsida också. Det visade sig att det var ett hotell med 70 rum, som inte var ett vanligt hotell utan bara tog sig an konferenser och stora fester, t ex ett bröllop dom skulle ha i helgen. I trädgården fanns pol och massor av roliga konstverk och gamla grejor. Mycket att se på, en trevlig värd och fint väder, fyllda av nya upplevelser fortsatte vi vår färd genom Frankrike.
Nästa mål var camping Municipal les Iles Clerval i orten Clerval och där skrev jag sista bloggen. Regnet strilade hela tiden förutom första kvällen och vi kunde inte göra någonting annat än mysa inne och det kan man ju göra var som helst. Vi satt i alla fall och tänkte lite framåt och kollade väderlek och såg att de närmaste dagarna skulle både Frankrike och Tyskland få regn så det spelade ingen roll var vi var. Det var också då vi bestämde att åka hit till Füssen och camping Brunnen i Schwangau. Så blev det och vi lämnade Frankrike samma dag som fransmännen gick till val och i Tyskland valde vi att åka österut. Genom Schwarzwald, förbi Bodensjön och snart nog var vi inne i Bayern. Då kom också regnet och temperaturen gick ner till 12 grader direkt. Snön låg på alptopparna och det var rätt så häftigt, i alla fall en kort stund. Vi såg slottet Neuschwanstein, nu inbäddat i dimman och hamnade så småningom i Schwangau och camping Brunnen. Fick en plats och här är vi nu.
Här var vi första gången 1989 tillsammans med vännerna Inger och Wolf på vår första resa med bil och husvagn i Europa. Då var det sommar och sol, alperna var jättevackra och vi besökte sagoslottet, som en galen kung, Ludwig II av Bayern byggde för 130 år sedan. Ludwig, eller Ludde som han säkert kallades, drunknade, tillsammans med sin psykiatiker i den lilla alpsjön nedanför slottet och det är därför det alltid finns en skylt i alpsjöarna runt omkring att man badar på egen risk. Det är i alla fall Kents teori..

Vi har varit här fler gånger sen 1989 och gillar platsen och campingen jättemycket. Fina promenadvägar, fyllda med pittoreska värdshus blandat med ladugårdar och restauranger. Inte sällan möter man en skock kor som ska hem och mjölkas. Idag har vi varit ute och vandrat. Vinterjacka på och sandalerna fick bytas ut mot gympaskorna, det småregnade hela tiden men ändå var det en mysig promenad. Den vackra alpsjön Forggensee, där vi badat under sommarsemestrarna, var helt tom på vatten och vi förstår ingenting..

Nu har jag skrivit färdigt och under tiden har Kent fyllt vatten och lagat vår nya fina ugn som tappat en fjäder. Nu är det sen eftermiddag och vi ska snart pröva deras fina duschrum, måste vara fräscha till kvällen när vi ska besöka campingens restaurang. Den var en av anledningarna att vi åkte hit, vi har alltid fått så himla god mat här, absolut den bästa i hela Tyskland. Kan det vara så, att även maten förändrats liksom sjön som är utan vatten? Kanske är det bara pizza och varm korv som serveras.. Det kommer ni att få veta i nästa blogginlägg, ni får tåla er till dess.

Imorgon går färden vidare och då hoppas vi att vi landar 15 mil norrut, på termalbadet i Treuchtlingen. Det ska bli skönt att få plaska lite igen och vädret ser ut att bli bättre….

Oropesa del Mar

27 april 2017
Framme i vårt älskade Blanes, där vi tillbringat så många varma husvagnssemestrar i på den tiden vi fortfarande var verksamma i arbetslivet. Den här gången är det inte särskilt varmt, faktum är när vi kollar väderrapporterna, visar det att det är varmare i Eskilstuna just idag än hos oss. Vi har nu regn och 8 grader och i Eskilstuna är det 9. Imorgon är en annan dag och då ska regnet vara borta.

Vad gör man då när det regnar? Städat och fixat bilen gjorde vi redan i Oropesa del Mar så det behövs inte. En liten promenad till grönsaksmarknaden, nej, inte idag det får bli i morgon.. Just nu sitter jag framför datorn och tror det blir ett litet inlägg om Oropesa del Mar, som vi gärna gör reklam för. Kent sitter med paddan framför sig och kollar annonser och nyheter, kanske går han in på facebook. Sen vet vi inte…

Vi ligger på camping La Masia och här är fullbokat. Det är ju snart långhelg och då vill spanjorerna ut och campa.

Men det var om Oropesa del Mar jag skulle skriva. Tisdagen den 18 april anlände vi till Didota camping där vi bestämt att vi skulle vara en vecka. Det var inte första gången vi var där, vi brukar stanna där på vår hemresa några dagar eller en vecka. Vi fick en jättebra och solig plats, vilket inte är det enklaste, för många träd skuggar och det är nog skönt på sommaren men den här årstiden vill man ha sol. Eftermiddagen och kvällen var varm och skön, så efter vi gjort alla sysslor man gör när man kommer fram så satte vi oss ute och åt en enkel middag och drack ett glas vin. Jätteskönt.

Onsdagen gick åt till diverse praktiska göromål och den solen ville inte riktigt vara med, regnet kom och gick. På torsdagen skrev jag lite på förmiddagen och på eftermiddagen tog vi en skön promenad längs stranden fram till stadens centrum. Kent ville hitta en spelbutik och klippa av sitt långa hår. Inget av detta lyckades men vi vandrade omkring lite här och där och lyckades få ihop 6 km innan vi var tillbaka på campingen. Vi skulle äta på campingens restaurang på kvällen, men där möttes vi av en fullproppad bar men tom restaurang. Torsdagar var nämligen en av två dagar då ingen mat serverades på kvällarna, endast Happy Hour fram till kl 1800, vilket långliggarna visste och ockuperade hela bardelen. Så vi gick hem och lagade någonting, minns inte vad…

Fredag morgon och solen var tillbaka. Vi beslöt att ta en ny vandring och gick i sakta mak över stranden, ca 1,5 km. Stranden mot campingen är stenig men sen är det en jättefin sandstrand som tre elefanter vaktar. När dom inte vaktar används dom som strandduschar. Längs med gångvägarna finns fina soffor med olika mönster av mosaik och det blir ännu tydligare när vi kommer in i Jardines Marina Dor, en jättefin park mellan stranden och stadens centrum. Vi tröttnar aldrig på att gå där, man ser ständigt något nytt. Träd och växter, konst i olika former blandat med olika fåglar och fiskar i dammarna. Överallt finns också dessa mosaikskapelser som soffor. Jag tog många kort därifrån, hoppas ni får en liten inblick i hur vackert det är.

Även staden Oropesa del Mar, vet egentligen inte om det är en stad, är full av mosaik och hotellen som finns är tjusiga skapelser med olika dekorationer. Det finns många glassiga restauranger, dit har vi inte kommit ännu, men en öl och en tapas på baren som ligger centralt blir det alltid, det passar vår plånbok bättre. Någon spelbutik finns inte i staden men Kent uppsökte sin frisör, som brukar klippa honom och det blev jättebra.

Tillbaka till campingen och en skön eftermiddag i solen. På kvällen blev det ett besök på campingens restaurang och vi fick vår middag. Kent åt lammkotletter och jag åt dagens fisk, som var forell. Lite vin och irländskt kaffe blev det också och lite dyrare blev det än vi var vana vid. Men fortfarande billigt.

Lördagen tillbringade vi på campingen, det var så varmt så vi orkade inte göra så mycket. Mot kvällen blev det en god middag, orkade inte med någon förrätt utan åt oxfilé och nyfriterad pommes, sallad och drack vårt bästa vin från Lidl. Senare på kvällen satt vi inne och lyssnade på Die Zillertaler och pratade om den här resan och gamla resor. Det är fantastiskt vad mycket vi varit med om, är både tacksam och ödmjuk.

Söndagen gjorde vi en ny vandring och måndagen gick åt till att förbereda resan norrut och mellan varven satt vi ute i skuggan, jag med en bok i handen. Tvättstugan lockade också.

På Didota camping ligger mest långliggare, tyskar, engelsmän och holländare på vintern och fr o m nu och framöver tar spanjorerna över. Några svenskar såg vi inte till, men en dansk som var väldigt svår att förstå tog kontakt med Kent, jag höll mig i bakgrunden…

På tisdagen checkade vi ut och började vår resa och vårt mål var Blanes. Vi insåg rätt så snart att vi inte skulle hinna fram den dagen, då vi stannade här och där och shoppade. Så vi stannade till på camping Oasis Mar i Montroig del camp. En helt ny camping för oss och lite annorlunda. Vi fick en plats precis vid stranden och havet. Solen försvann emellanåt och regnet kom, i början bara med små droppar men sen regnade det, ungefär som ett regn brukar vara o Sverige. Vi förberedde våra fiskar, som vi köpt på Mercadona och det blev stekt dorada till middag. Dessutom hade jag köpt några makrillar som blev inkokta med ättika, socker och kryddor. Måste tillägga att jag njöt av min mat, för fisken var min. Kent njöt inte mindre av pizzan han åt….

Vi somnade sen gott till vågornas brus och regnets smattrande.

Medan jag har skrivit har vädret ändrat sig. Termometern visar på 14 grader och regnet har slutat. Imorgon blir det promenad här i Blanes, strandpromenaden lockar och grönsaksmarknaden väntar. Sommarbutiker har öppnat och så även restaurangerna. Över helgen väntas många spanjorer, dom har långledigt nu..
Tror vi får ett trevligt avslut på vår Spanienresa…

Myggbett som kliar..

20 april 2017, torsdag, 112:e dagen på vår resa och vi börjar se slutet av den. Om en månad befinner vi oss i Malmö och måste börja anpassa oss till ett liv hemma. Blir nog inte så svårt, vi fortsätter ju att bo på camping, byter bara husbilen mot husvagnen. Ser fram emot att träffa nära och kära igen…

Efter La Fuente med sköna baden, goda middagar och trevligt umgänge med vänner åkte vi tillbaka till havsbadet i La Marina. Vi tänkte att vi skulle övernatta på den förbjudna parkeringen vid El Pinet och ägna kommande dag till plask i havet. Så blev det inte. När vi slagit oss till ro, tillsammans med 40 andra husbilar, kom vägverkets gubbar och polisen och satte upp ytterligare förbudsskyltar, den närmaste precis framför vår husbil och då lämnade vi stranden och de sköna kalla baden och tog in på betalställplatsen San Fulgencio, där vi brukar stå. Man kan faktiskt gå till stranden därifrån också.

Först av allt var det en tvätt och vi körde en norsk 14 kg:s tvätt i tvättautomaterna, som ligger längs vägen till ställplatsen. Dagen därpå var siktet inställt på att hitta en frissa till mig och vid första friseringen fick jag napp. Resultatet blev rätt bra. Sen flanerade vi runt i butikerna, Kinesen fick ett besök, Mercadona likaså och avslutningsvis gick vi till Iceland, en engelsk butik med mestadels frysta varor, rätt kul att se annat än de spanska varorna, som börjar kännas lite tröttsamma..

I La Marina träffade vi också flera bekanta sen tidigare och en hel del pratande blev det.

Vi lämnade La Marina på skärtorsdagen och hamnade på Bahia camping i Santa Pola. Förra gången vi var där var i januari, alltså i början på vår resa. Då regnade, blåste och haglade mest hela tiden men det var då det, nu visade Santa Pola upp sin bästa sida med bästa vädret. I Santa Pola har vännerna och klubbkamraterna Kristina och Mats sin övervintring och där var också Kents kusin Ingemar och hans Ulla. Första kvällen gick vi själva till Wok:en och åt så vi nästan sprack, långfredagen var lugn och på påskafton träffades de svenskar som var kvar på Bahia och dukade långbord på en gata. Jättetrevligt. På söndagen gick vi till Kinarestaurangen vid Blå Rondellen och åt tillsammans med Kristina, Mats, Ingemar och Ulla, sen var det en lugn dag under måndagen och sen lämnade vi inte bara Santa Pola utan också Alicantekusten.

30 mil längre norrut är vi nu och resan är inte mycket att skriva om. Vi åkte mest motorväg och det är ganska tråkigt, så jag hann läsa ut en bok under resans gång. Slutmålet var Didota camping i Oropesa del Mar och här ska vi vara en vecka. Efter det mer än varma vädret vi haft i ungefär tre månader, med några få undantag, behöver vi se över vår husbil och städa ur och plocka om grejorna. Jag började igår med att frosta av kylskåpet, som den här resan har fungerat utmärkt. Några av er vet vilka bekymmer vi hade med det förra resan. Men tiden räcker säkert till annat också, självklart ska vi gå längs stranden till fina hotelldelen och besöka den vackra parken och lite till. Vädret är inte lika bra, lite molnigt och temperaturen är ungefär 17 grader. Kanske måste vi ta långbyxor på - o hemska tanke…
Mer om Oropesa i nästa inlägg.

Kent är nu klar med disken och funderar på om han ska dammsuga men först blir det lite bläddrande på paddan, kanske har det hänt något som han missat. Telenors abonemang Frihet har fungerat jättebra, men tyvärr verkar det som om friheten blir kortare i framtiden, 30 dagar och sen måste kortet aktiveras i Sverige och vi som lever så här, tycker inte det är den frihet som Telenor lovat. Men, jag tror inte att allt är sagt och vi får väl se…

En annan sak som varit jättebra och till stor hjälp, är gratisappen Google Översätt. Den översätter både tal och skrift och vi har haft en hel del nytta av den. Tack Mats för tipset.

Idag fyller goda vännen Inger Lundqvist år och vi grattar naturligtvis. Ha en skön resa till solen… I helgen konfirmeras barnbarnet Klara, tråkigt att vi inte är där men vi får gratta dig senare.

Det här var nog det kortaste inlägget i bloggen som jag gjort den här resan, men det har inte hänt så mycket, som är värt att skriva om..

Myggbett som kliar kallar jag blogginlägget den här gången, de små ettriga sakerna dök upp som försiktiga flygfän i Fortuna men ändrade taktik i Santa Pola. Hela min kropp är full av kliande bett efter deras bombanfall, kanske är det en påminnelse om den svenska sommaren.

Hoppas ni får värme i Sverige framöver, det unnar jag er verkligen.

Plask och vattenlekar i olika former....

7 april 2017, fredag
Vi brukar dela upp resan i fyra olika delar och del 1 och 2 är redan avklarade. Del 1 är när vi åker hemifrån och ner genom Spanien, träffar många goda vänner och pimplar rätt mycket vin. 2:an är Portugal och den delen är lugn och sansad. Efter Portugal börjar resan hem genom Spanien och det är tredje delen. Då är det inte så jättemånga övervintrare kvar, man får bra platser på campingar och ställplatser och den riktiga sommarvärmen infinner sig. Där befinner vi oss nu. Fjärde delen börjar när vi lämnar Spanien och tillbringar några veckor i Frankrike och Tyskland + Sverige..

Nu handlar allt mycket om vattenlekar och just nu befinner vi oss vid Termalbadet La Fuente i Fortuna och kommer att bli här fram till måndag. Helt underbart…

Men innan vi kom hit har vi haft några resdagar och dom ska jag berätta om nu…

Vi lämnade Portugal och Vila Real de santo Antonio måndagen den 27 mars, vemodigt den här gången för vi hade haft en jättemysig månad och varit på många nya platser. Våra förkylningar lämnade vi i Portugal, man kan ju inte släpa med sig en portugisisk förkylning till Spanien. Pigga och glada började vi vår återfärd mot hemlandet.
Resan är inget att orda om, storkarna fanns med på resan en bit mot Sevilla, de gula buskarna som är falsk mimosa och pinjeträden likaså. Vi hade bestämt att vi skulle åka över bergen och så blev det. I Sevilla tog GPS:n oss in i centrala stan, där vi flanerade bland andra turister förra året och aldrig kunde vi då drömma om, att vi skulle få åka med husbilen mitt i turistsevärdheterna. Det var intressant och spännande, kanske lite för spännande tyckte nog jag, men maken chauffören tyckte det var jättekul.
Efter den oplanerade sightseeingen fortsatte vi autovian mot Granada, jättevackert och mäktigt, berg som Sierra Nevada och djupa dalar, områden med odlingar av olika slag. Vackert ja, men mil eftermil med bara olivträd blev lite enahanda. Då ägnade jag mig åt min bok. Det blev problem med att hitta en ställplats eller camping om man inte valde Granada och det gjorde inte vi. Allt är så dyrt i den staden så där åker man bara förbi. Vi hittade i alla fall en camping, La Sierrecilla i Humilladero. Modern och fin men inget folk men vi skulle ju bara sova där så det gjorde ingenting.  
Dagen efter fortsatte vi vår färd, men vi bestämde oss för att lämna bergen och ta oss ner till kusten istället och några mil innan Lorca läste GPS:n in oss på en väg som skulle föra oss till Aguilas, en fin liten stad vid havet. De kommande tre milen blev en skräckupplevelse, i alla fall för mig. En vindlande färd på en smal väg där inga bilar kunde mötas, bergsida på ena sidan och stup på andra. Ett trasigt räcke skilde vägen mot avgrunden. Maken, duktiga chauffören körde sakta och fler och fler kurvor dök upp. ”Det är bara några kilometer kvar” var hans stående kommentar. I slutet av resan försvann även räcket och då nästan grät jag. Vi kom i alla fall fram och inga andra bilar mötte vi och vi fortsatte vår färd på en vanlig liten väg också bland bergen men den hade två vägbanor så det gick att mötas och det kändes skönt..

Vi övernattade på ställplatsen i playa Canina, och fick en plats precis vid havet och snart nog somnade vi till vågornas skvalpande…

Nästa dag, som var onsdagen den 29 mars, provianterade vi i Mazarron och Kent besökte frissan. Sen åkte vi vidare till Isla Plana som ligger utanför Mazarron för nu skulle vi inleda vår bad- och plaskperiod. Vi checkade in på camping Los Madriles, där vi varit många gånger förr. Där finns det en inomhuspool och en jättefin pool utomhus. Det hälsosamma 28-gradiga vattnet byts varje natt och jag fick en grundlig information av campingens ägare när jag frågade om vilken temperatur vattnet hade. Intressant..
Vi hade några jättebra dagar på den fina campingen, badade och plaskade av hjärtats lust, besökte den lilla byn Isla Plana,  åt och drack och allt under en klarblå himmel och fantastisk värme. En häftig känsla att ligga i det sköna vattnet och blicka upp mot det vackra bergen som bildar bakgrund till allt..

Efter camping Madriles och Isla Plana for vi vidare och efter mindre än två timmar var vi i La Marina och åkte direkt ner till stranden El Pinet och jag fick bada havsbad. Kent var inte lika intresserad eftersom temperaturen bara höll sig runt 16 grader. Vi var kvar under hela eftermiddagen och jag badade flera gånger. Meningen var sen, att vi skulle åka och övernatta på betalställplatsen i närheten, men vi gjorde något som vi aldrig brukar göra, stannade kvar på parkeringen på stranden trots skyltarna som visade klart och tydligt att det var förbjudet. Men det var så lockande, att få ligga där och höra bruset från havet och promenera längs med strandkanten. Så fick det bli och ungefär 50 andra husbilar stannade också kvar. Några av dom hade säkert stått en längre tid för det syntes att dom boat in sig….

I måndags gjorde vi inköp för en vecka framåt och åkte in i landet till termalbadet La Fuente i Fortuna, som ligger bland bergen i den torra och tråkiga delen av Spanien. Men termalbadet är mer än skönt, helt underbart faktiskt. 36-gradigt vatten, en hel del anordningar med vattenmassage, vad mer kan man begära. Ja, fint väder förstås och det är det och campingen är bra. Dessutom har vi provat restaurangen tillsammans med våra vänner Leif och Marita och fick en jättebra middag för 24€ för oss två. Kent var nöjd med sina lammkotletter och jag med mitt fläskkött och pepparsås och vinet från trakten smakade utmärkt. Irländskt kaffe för 1.50/person fick avsluta middagen och då gjorde våra nya vänner Ann och Erik oss sällskap. En trevlig kväll med trevliga vänner.

Nu har Leif och Marita lämnat oss, så vi får plaska omkring alldeles själva. Inte helt själva för Ann och Erik håller oss sällskap och det finns många andra som gästar badet och campingen. Rätt många svenskar och norrmän har vi träffat på. Till helgen kommer det också en hel del spanska familjer och badet blir lite stökigare…

Ytterligare några dagar blir vi här och på måndag åker vi tillbaka till La Marina. Då är det havsbad som gäller. Ska också försöka hitta en frissa för mitt hår börjar ta alldeles för mycket plats och en frisering är av yttersta vikt. Påsken firar vi nog i Santa Pola om plats finns på campingen och sen vet vi inte…

GLAD PÅSK önskar vi er alla som läser bloggen..

Mördande hetta och iskalla vindar från Atlanten

19 mars 2017, söndag
Senast jag skrev var vi i den lilla staden Castro Verde och på fredagen tog vi en promenad bland gränder och gator. Vi var rätt så glada för att stan inte var större, för hettan var mördande och egentligen var det inte skönt att gå. Vi besökte i alla fall kyrkan, som var kall och mörk, såg faktiskt ingenting därinne. Tog i alla fall några kort och blev väldigt förvånad över resultatet. Jättevackra kakelmålningar på väggar och taket var så himla vackert. Det såg vi alltså inte eftersom mörkret var kompakt, desto gladare blev jag när jag senare såg korten. Så mycket mer sightseeing blev det inte den dagen, Kent besökte spelbutiken för att förnya sin Euromilhões och hämta vinsten, sen blev det en kall öl på ett cafe och sen vandrade vi hemåt. Eftermiddagen tillbringades ömsom i solen och mest i skuggan, och det var en jätteskön dag när man slapp promenera i en varm stad…
  

På lördagen checkade vi ut och blev glatt överraskade när vi fick betala 15,75€ för två dygn för boende på denna moderna jättefina camping, med de bästa duscharna i Portugal.

Vårt nästa mål var Evora, en av platserna på Unescos världsarvslista, men på vägen dit skulle vi besöka en annan historisk stad, Beja. Vägarna här i trakterna är jättebra och vi njöt av resan i fulla drag genom Alentejos landsbygd. Stora slätter med betande djur, får, getter och kossor i stora flockar, guldgula fält med raps, skogar med korkek och förstås olivlundar och vingårdar, det fanns så mycket att se på och jag känner mig ödmjuk och tacksam för att jag får uppleva det. Framme i Beja parkerade vi bilen och gick en promenad, inte så jättelång men naturligtvis går man uppför hela tiden, så är det alltid här i Portugal. Det är naturligtvis därför som portugiserna alltid lutar sig bakåt när dom går, dom har fått in en viss teknik på gåendet.

Bejas gamla kvarter består av smala, kullerstensbelagda gator och sevärdheterna fick vi hjälp att hitta till av en portugisisk hemlös man, som pratade bra engelska. Han var inte påträngande på något sätt, men talade väl om sitt Beja och ville att vi skulle besöka en del platser som var sevärda. För sitt trevliga sätt och hjälpen vi fick, gav vi honom en liten slant till mat eller öl, vi tyckte han var värd det. Vi tittade på borgtornet och vi gick till katedralen och lite andra gamla byggnader som vi inte vet ett skvatt om, sen hamnade vi på grönsakstorget, naturligtvis kom vi när dom höll på att stänga. Det var allt i Beja. Vi fortsatte därefter de få milen som var kvar till Evora där vi skulle stanna några dagar.

Vi anlände till Evora och Parque de campismo de Évora sen eftermiddag. Campingen var ingen höjdare och vädret var lite sämre nu, lite blåsigt faktiskt. Men vi kunde sitta ute och på söndagen besökte vi varuhuset Continental och köpte lite fisk. Dorrada fick det bli och gissa om jag njöt av den middagen.
Måndag förmiddag checkade vi ut, lite dyrare camping den här gången men fortfarande jättebilligt. Vi åkte till en parkering straxt utanför Evoras ringmur och stannade där för nu skulle vi verkligen titta på gamla vackra byggnader och sånt som man gör som turist. Det finns hur mycket som helst att titta på och jag hade valt ut en byggnad jag ville se och det var Capela dos Ossos som finns i kyrkan São Francisco, en kyrka från 1400-talet. Det är ett kapell uppbyggt av skallar och ben från munkar på 1600-talet. Dessutom ligger två lik till beskådande.

Vi gick direkt på kyrkan, betalade 3€ som pensionär och gick in och det var precis så makabert som jag trodde, fast väldigt vackert… Sedan fortsatte vi att gå i den lilla staden, som påminner en hel del om Visby. Många affärer, kullerstensgator med livlig trafik varvat med gågator, gamla hus och kyrkor, restauranger och förstås en ringmur. Vi gick där några timmar, kunde ha gått längre men blåsten blev värre och vi hade bara lite lätta kläder på oss. Så vi lämnade Evora och åkte vidare till Nazaré genom en landsbygd liknande den jag beskrev lite tidigare.

Nazaré ligger vid Atlantkusten och anledningen till att vi åkte dit en sväng är, att vi var där för 20 år sedan, sommaren jag fyllde 50. Staden var då en liten vitkalkad stad och vi har egentligen inga bra vibbar därifrån. Campingen var en soptipp, man fick inte vara ifred för försäljare, inkastare till restauranger och rumsuthyrare någonstans så vi åkte därifrån nästan i panik. Det var på sommaren för 20 år sedan. Nu är det vår 20 år senare och staden har verkligen förändrat sig. Hur stor den blivit vet inte vi, men höghus och nya kvarter och gator överallt. Flera campingar och ställplatser finns och vi valde en camping, Vale Paraiso Natur Park, absolut ingen höjdare men vi låg där bara en natt. Det blåste kalla atlantvindar och husbilen skakade hela natten, men när morgonen kom var blåsten borta och solen sken. Det var då vi bestämde oss för att besöka vårdcentralen och den historien har jag redan berättat.

Vi åkte inte tillbaka till Nazaré efter hospitalet i Alcobaca utan vände och for söderut. Lissabon var vårt mål och dit kom vi sen eftermiddag – kväll. Vägen från Alcobaca till Lissabon var inte lika sevärd som de tidigare dagarnas, det märktes att vi var på väg mot en storstad. Väl inne i Lissabon åkte vi motorvägen och en hisnande otäck trafik fanns runt om oss och dessutom mörknade det. Men maken chauffören tog oss säkert och med GPS:ns hjälp fram till camping Lisboa och där stannade vi tre nätter. En riktigt bra camping och bussen till Lissabon stannade utanför campingen och förde oss ända in i de centrala delarna av staden. Lissabon är en stor och livlig stad. Vad ska man välja när man första gången gör ett besök här?! Vi visste ingenting och naturligtvis gick vi av bussen onödigt tidigt, det gjorde nästan alla. Vi ville se lite av Belem och lite av marinan + lite till och det fick vi. Vi gick en mil denna varma dag, tog välförtjänta pauser med dryck och mat då och då och hamnade också på en badstrand mitt inne i Lissabon. Sen eftermiddag orkade vi inte gå längre utan klev på buss 714 som gick mot campingen. Då fick vi se ännu mer av staden, kanske var det den bästa sightseeingen på hela dagen. Trafiken ska vi inte prata om, men en spännande bussresa var det. Hemma i husbilen fick man försöka plåstra om skavsåren så gott det gick, luta sig tillbaka och så småningom äta en enkel middag. Vi kommer säkert tillbaka till Lissabon fler gånger och nu vet vi lite mer om var och vad vi ska besöka.
Lissabon har egentligen inte så många riktigt gamla byggnader. Staden och hela Algarve och delar av Spanien drabbades av en jordbävning 1755 och Lissabon drabbades värst. Det som inte förstördes i jordbävningen förstördes av bränderna och som om inte det var nog så vällde flodvågor, alltså en tsunami, från floden Tejo in över stadens lägre stadsdelar. I bara Lissabon dog omkring 15000 människor. Allt detta har jag lärt mig av min fröken Margit, på lektionerna i historia i början på 60-talet. Men för säkerhets skull dubbelkollade jag med min användbara reseguide ”Portugal”, så att jag inte kommer med några felaktiga uppgifter.

Nu är vi tillbaka i Castro Verde och jag har blandat skrivandet med frukost och utesittande. Vi ska nu äta lite lunch och sedan försöka oss på en promenad i hettan, mördande hett är det ute. Imorgon fortsätter vi färden tillbaka mot Algarvekusten och sedan är snart Portugalvistelsen över för den här gången. Jag tror att det varit vår allra bästa vistelse här, det känns så….

Fortfarande träffar vi på trevliga svenskar och det blir en hel del pratstunder och erfarenhetsutbyten. Men det märks att övervintrarna börjar åka hemåt, de flesta ska vara hemma till påsk. Men vi firar påsk i Spanien, det brukar gå bra det också….

Vi har visserligen påbörjat hemresan men den kommer att pågå i två månader…

Storkar och sand från Sahara i Portugal

 

2017-02-26 söndag
Nu har vi lämnat trevliga hästgården i Fuengirola och vi har även lämnat Spanien, om än tillfälligt. Vi kommer att återvända redan imorgon då vi ska byta vår spanska gasoltub på Cepsa i staden Ayamonte som ligger på andra sidan floden Guadiana. Cepsa mackar finns det här i Portugal, men vi vet inte om tuberna har samma anslutning här som i Spanien, därför tar vi en liten tur över till Spanien…
Vi är alltså framme i Portugal och har stått några dagar på ställplatsen i Vila Real de Santo Antonio. Portugal och Vila Real kommer jag till lite senare i bloggen, men först får det bli lite om avslutet på hästgården.
På söndagen sa vi hej då till nya vännerna Maud och Bosse och sen gjorde vi inte så mycket mer den dagen. Måndagen kom med långpromenad och inspektion av översvämningen, kolla stallet och hästarna och så en tur till fina varuhuset Miramar. Handlade inget speciellt utan gick samma väg tillbaka, på en gropig vattenfylld byväg kantad med växtligheter, höns, skällande hundar och förstås – hästar. Tillbaka på ställplatsen blev det vila och sen ett glas vin utanför Mita och Stigs husbil innan vi tillsammans gick till restaurang El Rengo för en avslutningsmiddag. Vi gjorde vår beställning, tre av oss valde lammkotletter och den fjärde fläskkött av något slag. Samma tre valde också vin och den fjärde tog en öl. Pappan i restaurangfamiljen är kock och det är även han som tar upp beställningar och serverar maten. I alla fall till folk som inte är spanjorer för han kan lite engelska. Förväntansfulla var vi, undrar hur lammkotletterna kan vara här?! Lite förvånade blev vi dock, när lammet blev till gris och vi fick varsina två stora fläskkotletter med tillbehör serverade. All inblandad personal var olyckliga, kocken som samtidigt var servitör, hans fru som gick omkring och gjorde lite av varje, alla utom vi som skulle äta, för fläskkotletter är också gott. Jättegoda var dom faktiskt. Vi hade en riktigt trevlig kväll tillsammans med Mita och Stig och kvällen blev inte sämre när en gäst plockade fram gitarren och sjöng och spelade riktigt bra. Vi avslutade kvällen som vanligt med irländskt kaffe, som blivit en tradition, men eftersom det var så mysigt med musiken, barn och hundar som lekte och restaurangfamiljen var så trevliga så beställde vi in lite mer vin och stannade ytterligare en timme. En jättetrevlig kväll och en lika trevlig avslutning på våra dagar på hästgården och Fuengirola.

På måndagen fortsatte vi resan mot Portugal. Vi körde förbi välkända turistorter som Torremolinos, Marbella och Estepona. Vi körde också förbi Gibraltar. Vi tänkte oss lite längre upp, San Lucar de Barrameda var målet för många pratar om platsen och vi har aldrig varit där. Vi kom dit, men hamnade nog fel, för ställplatsen vi stod på var lite si och så och den lilla byn var heller ingenting att hoppa jämfota i. Men vi förstår att vi hamnade fel och att riktiga staden San Lucar är något helt annat…

Så dagen därpå hade vi en härlig resa i ett lantligt Spanien med vackra färger och resan genom Sevilla gick utan problem. Snart nog såg vi de första storkarna, som byggt bo i kraftledningsstolpar, inte någon enstaka stork utan många många. Därefter började pinjeträden och de gulaktiga sandbergen och vi förstod att vi snart var framme.

Fram kom vi och innan vi slog oss till ro på ställplatsen i Vila Real de Santo Antonio besökte vi både InterMache och Lidl och gjorde lite inköp. Vi hade sedan tur, som fick sista lediga plats på ställplatsen och rätt så nöjda satte vi oss ute en stund i solen innan mörkret kom. På andra sidan vägen kunde vi följa två storkpar som byggt bo på gamla fabriksskorstenar. Jag slutar aldrig att fascineras av dessa stora vackra fåglar…

---

Fick avbryta mitt skrivande, då annat lockade mera och nu är det helt plötsligt 28 februari och tisdag men jag fortsätter där jag var..

Ställplatsen i Vila Real har konstigt nog blivit en av våra favoriter. Det är en vanlig parkering med massor av husbilar som står i prydliga rader. Vart man än ser så ser man en husbil… Det finns tömning och vatten att hämta, el för dom som önskar och jättedålig wifi-anslutning. En natt här kostar 4,5€ utan el och det var det vi valde. Ställplatsen ligger vid floden Guadiana med båttrafik och man har en fin utsikt mot spanska sidan.  På platsen pågår ett ständigt krigande mellan försäljare av olika slag. Just nu är det mest jordgubbar som säljs. Brödbilen kommer på morgonen och väcker oss med sin tuta och lite senare kommer tvättbilen och hämtar och avlämnar tvätt.
Den fina lilla staden med sitt torg och butiker ligger straxt bredvid. Överallt säljs textilvaror, alltså handdukar och sängkläder, ofta med en liten tupp, som är Portugals symbol nr ett, broderad. Butiker med porslin och köksgrejor har verkligen snygga och praktiska grejor. En kyrka som är känd för sina glasmålningar finns vid torget och lite längre bort finns saluhallen och spelbutiken. Man behöver alltså inte åka längre än hit, här finns allt och man upptäcker ständigt nya ställen. Många övervintrare står också här hela vintern och det innebär att vi vagabonder får ta de sämsta platserna, men det gör inget för ingen plats är dålig..

Torsdagsmorgonen, när vi vaknade och drog ifrån rullgardinerna kunde vi inte se ut genom våra fönster. Under natten hade en sandstorm från Sahara dragit fram och allt var täckt med en röd geggig sand. Vi fick ändra våra planer och Kent ägnade timmar åt att få bort sanden medan jag passade på att frosta av kylskåpet, städa skåp och sortera tvätt. Sedan blev det en lunch på jordgubbar och vispgrädde, för visst har vi köpt en låda jordgubbar och därefter gick vi tvärs över gatan till en lavomat och tvättade nästan allt vi hade med oss. Det blev en dag med praktiska göromål, men vi var nöjda när vi satte oss utanför husbilen i solskenet sen eftermiddag och åt lite mer jordgubbar.

Sandstormen härjade även natten till fredagen, men betydligt mildare och vi gick till staden och spelade på euromillhoes, som det heter här i Portugal. Vi åt också en god lunch på en italiensk restaurang, Kent åt piripiri-kyckling och jag fish and chips och till maten delade vi på en flaska vin. Allt detta för 14€. Jättegott, trevlig miljö och fint dukat… Vi handlade lite bra att ha grejor på kinesen och köpte även nya glas i en av de fina affärerna längs gågatan.
På fredagskvällen var vi trötta och någon fin fredagsmiddag blev det inte, vi nöjde oss med lite rester.

Lördagen är alltid speciell i Vila Real. Då är det marknadsdag och där kan man handla både mat och grönsaker men också lokala hantverk. T ex stickade mössor och virkade överkast, korgar, smycken o andra fina saker. Den här gången var det också loppis och det fanns mycket att titta på men vi köpte inget annat än avocado, oliver och potatis. Vårt mål den dagen var en tur till saluhallen där vi tänkte köpa färsk tonfisk. Men någon tonfisk fanns inte, däremot många andra fiskar av olika slag. Lite besvikna blev vi nog, för vi hade sett fram emot en sådan lördagsmiddag. Istället hittade vi en, för oss, ny restaurang på vägen från saluhallen. En asiatisk buffé och där åt vi, mycket mat och jättegott. Mat för oss och en flaska vin gick på 20€, inte heller det var någon dyr middag. Nöjda gick vi hemåt, via en butik där vi handlade nya bestick och en liten promenad längs floden och hamnen blev det också.
På kvällen orkade vi ingen middag utan vi åt upp de sista av jordgubbarna, som inte var så fräscha längre utan vi fick kasta en hel del.

På söndagen tänkte vi bara vara hemma men på eftermiddagen hördes musik från stan och vi gick naturligtvis dit. Det visade sig att det var karneval och fest i stan. Vilken glädje, med alla dansande och sjungande människor, på vagnar och på gatan. Karnevalståget gick samma vända många gånger och stämningen var på topp.
Vilken dag..

På måndagen packade vi ihop och tvättade bort lite saharasand från rutorna, för nu var det dags att dra vidare. Vi är ju vagabonder..  Medan vi höll på och grejade fick vi se ett par välkända ansikten, det var Bosse och Maud och deras hund Otto som vi lärde känna och hade trevligt med på hästgården. Ett glatt återseende om än bara för en liten stund, då dom kom och vi skulle åka. Men vi ses säkert igen.
Måndagen innebar för oss en del praktiska saker. T ex att åka tillbaka en mil till Spanien och byta vår spanska gasoltub. Vi vet nämligen inte om CEPSA här i Portugal har samma tuber som finns i Spanien, så därför valde vi att åka tillbaka. Det var snabbt gjort och vi passade också på att tanka i Spanien, det är faktiskt lite billigare än i Portugal, men vi tankade för att vi behövde det.. Tillbaka i Portugal åkte vi mot Olhao, men stannade till i Tavira där vi åt lunch på det fina varuhuset Continental och handlade lite. Sen bar det av till Olhao och ”gasoltanten” som nu är en ”gasoldotter”. Där fyllde vi vår svenska tub. Så nu har vi gasol för en längre tid. Vi passade också på att besöka ”plastarn” som några av våra husbilsåkande vänner har rekommenderat. Vi har ett par sprickor i stötfångaren bak som vi vill ha åtgärdade och det kommer vi att få. En tid på måndag är inbokad och Kent är glad.
Framme i Olhao handlade vi lite mat på Lidl och försökte sen hitta en plats på ställplatsen i stan men där var fullt, så vi åkte till campingen som vi har varit på många gånger. Här är nästan fullt men vi fick en rätt så bra plats så vi är nöjda. Här finns en biltvätt där vi kan spola bort den sista sanden och det ska bli trevligt att gå till stan och kanske besöka våra favvo-restauranger.
Men det återkommer jag till i nästa blogg..
Nu kommer Kent tillbaka med disken och vi har nya projekt på gång. Vi ska besöka Estefadore och se om dom kan, hjälpa oss att klä om våra väldigt mönstrade väggskivor. De har tidigare hjälpt oss klä om våra stolar och vi är fortfarande nöjda med arbetet. Just nu slösas det med pengar, men Terese sonhustru, som har hand om vår post och räkningar har sagt, att vi kan roa oss för alla slantar för inga nya räkningar har kommit…

Trivsamma Torrox och mysiga hästgården

2017-02-19 söndag och många dagar har gått sen vi började vår resa. 51 dagar om jag räknar rätt. Vi har nu lämnat Torrox och hamnat på hästgården i Fuengirola.
Hästgården är en ställplats som vi hittade förra året och blev väldigt förtjusta i. Egentligen är det bara en stor grusad parkeringsplats utanför en restaurang, men där finns ett stall med fina hästar, därav namnet. Allt är väldigt enkelt och primitivt, men ack så trivsamt.

Men innan hästgården var vi i Torrox på camping El Pino i 14 dagar. Vi fick ett fantastiskt mottagande av våra övervintrande vänner och Roland och Marianne bjöd hela svenskgänget på sangria och vin i solskenet. En riktigt trevlig första dag i Torrox.

Torrox är egentligen uppdelad i tre olika orter. Längst ner vid havet ligger Torrox Costa, som är semesterorten med strandpromenad, restauranger och affärer. På ett berg ett par km därifrån ligger Torrox Park med semesterhus och camping. Där finns också några restauranger och en affär. Den gamla fina staden Torrox Pueblo ligger på ett annat berg och där finns kyrka, bostäder och affärer. Där finns också en vårdcentral och ambulansstation, skola  och en hel del restauranger. En jättefin liten spansk stad väl värd att besöka….

Vi låg på campingen och för att komma ner till Torrox Costa och strandpromenaden är vi tvungna att ta oss ner för backen, genom plantagerna och odlingarna, där vi kollar hur långt bananerna kommit, är det några papayor i år och hur går det med alla avocadoträd. Vi måste stanna och titta om gurkorna växer ordentligt. Det finns mycket att titta på så promenaden ner är egentligen inget bekymmer, bara trevligt… Men man ska hem också och då är det jobbigt. Uppförsbacken börjar nere vid havet och innan vi kommer till plantagerna ska man uppför en jättejobbig backe, puh jag säger bara puuh… Sen fortsätter den lilla steniga, sandiga vägen uppför genom samma plantager och genom ett blommande fint villaområde. När vi sen kommer till campingen är det inte slut på lidandet, i år har vi valt att bo en etage upp på campingen, så det är bara att fortsätta att gå..  Vi har gjort en hel del sådana vandringar, för vi vill ju ner till marknaden och kinesen och Mercadona. Vi vill också gå på strandpromenaden, stanna till på en kinakrog och äta lite lunch eller ta ett glas vin och tapas på en speciell tapasbar, som våra vänner har gjort till sin naturliga samlingsplats. Vi har också besökt frisören båda två och Kent har självklart uppsökt spelbutiken och spelat på EuroMillones. På Mercadona har vi köpt dorada och bläckfiskringar och andra godsaker och givetvis har vi besökt kinesen och handlat en del bra grejor.

Campingen är ingen lyxcamping men den är trivsam och vi har ju våra vänner där, Leif och Marita och deras svenskgäng som också har blivit vårat gäng och vi har haft många trivsamma stunder tillsammans. Alla hjärtans dag firade vi med ett besök på kvartersrestaurangen Roima, som har jättegod mat och bra service. Ett riktigt bra avslut på våra dagar i Torrox.

Kan också tala om, att vårt nya internetabonemang fungerar utmärkt, men det blev inte helt som vi tänkt oss då simkortet till datorn inte fungerade, trots att det aktiverats i Sverige, tack Terese. Vi har internetdelning på min telefon och det innebär att vi kan använda alla 50 gb på alla våra apparater. Vi kan nu titta på svenska tv-program, t ex nyheter och Gatans kör, som vi verkligen gillar. Telenor tar också bort kostnaden för kortet, som vi inte kan använda, jag tycker dom har behandlat oss väl….

Nu är det dock hästgården och Fuengirola som gäller. Här finns folk av olika nationaliteter, svenskar och norrmän har vi fått jättebra kontakt med. Vi ligger utanför restaurang El Rengo och förutom alla husbilar, som åker till och från så kommer även folk ridande till restaurangen, kanske för att dricka en öl eller två. Då parkerar man hästen utanför krogen och går in, eller också kommer kocken ut och serverar, ja det finns mycket att titta på här på hästgården. Vi besökte restaurangen under fredagskvällen tillsammans med nya vänner, Maud och Bosse, som vi träffade i Torrox och som även dom fortsatte hit. Vi hade en jättetrevlig kväll tillsammans, maten var god men kanske inte den allra bästa, familjen som har krogen är vänliga och det blir en gemytlig stämning då det mest är vi från ställplatsen som går dit. Skyltar med förbud att ta in hundar t ex finns det, men familjen välkomnade Mauds och Bosses lilla Otto och ställde fram en skål med vatten. Mindre trevligt är det, att rökförbudet inte efterlevs utan alla får sitta inne och röka, så gör även personalen… Det tycker jag inte om.
Det var fredagen, på lördagen var vi bjudna till Gun och Ronny, som övervintrar på campingen här i Fuengirola. Gun hade gjort en av de godaste lasagner jag någonsin ätit och till efterrätt fick vi jordgubbar och vispgrädde. Mycket prat och skratt och det gick åt några flaskor vin, så himla kul att träffas igen. Vi tog en taxi hem till vår ställplats och där blev det en stund i solen tillsammans med M o B + nya svenskar som rullade in under morgonen, Mita och Stig… När solen går ner blir det kallt och vi sade god natt och var och en gick till sin husbil.
Restaurangen bjöd in oss alla på paella under lördagen, men vi tackade nej eftersom vi skulle träffa våra kompisar och äta lasagne, men de andra svenskarna har talat om att det var jättegod mat och fin musik och allt var gratis, utom det man tog att dricka.. Så kan det vara här på hästgården..

Vädret skriver jag alltid lite om, vi har haft jättebra väder i Torrox, soligt och varmt, kanske lite blåst ibland och någon enstaka regnskur. Här har vi också haft bra sommarväder men inatt kom åskan och regnet och blåsten.. Oväder i Spanien blir ofta dramatiska och vi upplevde nog det här åskvädret som det värsta vi varit med om. Nu har regnet slutat men fortfarande blåser det. Det har tydligen varit ett tidigare oväder här för närmaste vägen till köpcentrat och centrala Fuengirola är avstängd av vattenmassor som forsar fram och som dragit med sig lera och jord. Ska man gå till stan får man gå en annan väg, som faktiskt inte är så mycket längre men kanske tråkigare….

Hur länge blir vi då här?! Vi har betalat t o m måndag men kanske förlänger vi… Vi trivs här men vi behöver tvätta, så vi kan inte vara här hur länge som helst. Sen bär det av mot Portugal, troligtvis blir det ett stopp till i Spanien innan vi hamnar där..

Har fått rapporter om vädret i Sverige och hört att våren gjort sig påmind. Hur ni har det nu vet jag däremot inte, kanske kan ni skriva en kommentar och berätta…

Framme i Torrox

2017-02-08, onsdag
Jag har varit slarvig med skrivandet, men till min ursäkt måste sägas att mycket annat är mer lockande. T ex att vara ute i solen, umgås med vänner eller bara slappa. Idag blir det åter en varm och skön dag, sitter i shorts och linne och väntar på att tvättmaskinen ska bli ledig. Vi ska köra en ”norsk tvätt” alltså allting blandat hur som helst och hoppas på ett bra resultat. Det finns bara dåliga kallvattensmaskiner men alternativet är att man får blaska för hand och det tycker inte jag är något bra alternativ.

Senaste gången jag skrev var vi i Santa Pola och vi har förflyttat oss en bra bit söderut. Vi har nu landat i Torrox på El Pino camping och här blir vi ytterligare en vecka. Här har vi goda vänner och vi trivs på campingen, varför vet jag inte för den är ganska medelmåttig.

Resan hit gick genom ett Spanien som bjöd på höga berg, hav och många odlingar av olika slag. Vi såg mandelträden blomma och åkte förbi apelsin och citronodlingar. Mil efter mil med bara växthus i plast där tomaterna och andra grönsaker växer, för att bli till glädje i Sverige och andra länder. Kronärtskockor skördades och samtidigt planterades sallad och andra växter på nästa åker. På några ställen såg vi get- o fåraherdar vandra med sina getter och får.
Vi åkte genom några städer, Torrevieja, Cartagena, Mazarron…. vilka ser rätt så lika ut så det finns inte mycket att säga om dem.

Vår första övernattning blev på en gratisställplats, Playa Canina, som ligger straxt söder om Mazarron. Där hamnade vi av en händelse. Vi sökte efter en annan ställplats, men körde lite fel och kom in på den verkliga landsbygden. När vi kom fram till en vägbom som var 2.10 m hög förstod vi att vi inte kunde åka längre, utan fick vända och snart nog såg vi denna lilla pärla som låg vid havet. Där stod redan ett 50-tal husbilar så vi behövde inte känna oss ensamma.
Vi bestämde oss för att stanna där i två nätter och så blev det. Vädret var jättefint och vi tillbringade mesta tiden i solen, tillbakalutade i stolarna och lyssnade på havet och vågorna.
Det var alltså en gratisplats mitt ute bland bergen i vildmarken. Ändå hittade grönsaksförsäljare dit och en kvinna hämtade smutsig tvätt som hon sen återlämnade dagen efter i rent och fint skick för en billig penning. På platsen såldes också italiensk honung och bättre begagnade böcker på tyska.

Nåväl, mysigt var det men vi for vidare till Camping Mar Azul i Balerma, en camping som vi hittade förra året och som är modern och fin och har alla bekvämligheter man kan önska. Kunde väl aldrig tro att den stora campingen skulle vara fullbelagd, men så var det. Vi fick ligga på deras ställplats första natten för att sen få en plats dagen därpå och det var helt ok för vi fick använda tvättmaskiner och duschen – vilken lycka efter två dagar på gratisplatsen. Vi passade på att göra en hel del praktiska saker, dag två regnade det så det blev inga promenader eller tapas och vin på campingens restaurang.

Med nystädad bil, rena kläder och kroppar åkte vi vidare till La Herradura, där Linda och Jan-Åke väntade. Vi checkade in på Nuevo camping La Herradura och om campingen i Balerma var lyxig och med bra serviceenheter, så är den här campingen helt annorlunda. Enkla servicehus, inget varmvatten på diskplatsen, inte alltid varmvatten i tjejduschen, men det gör ingenting för campingen är charmig och allt är så grönt och blommande. Bananträd, nesperas och cherimoya växer runt husbilen och överallt lyser bougavillan i olika färger.

La Herradura ligger på Costa Tropical som är en ca 4 mil lång kuststräcka som har ett sub-tropiskt klimat. Detta beror på dess läge söderut tillsammans med omgivningen av bergskedjor som Sierra Nevada. Den lilla staden ligger mellan de större städerna Almunecar och Nerja.

Där blev vi ett antal dagar. Vi umgicks med vännerna, åt en jättefin lunch/middag på en trevlig restaurang längs med stranden och däremellan blev det vin och tapas, såna ställen vimlar det av i La Herradura. Kent, som avskyr bönor av olika slag, förutom bruna bönor på svenskt vis förstås, blev riktigt förtjust i soyabönor i en pestosås, som vi fick på ett ställe som tapas, kanske är det början till ett nytt bönberoende? Andra tapas vi fått är t ex gazpacho som är en kall spansk grönsakssoppa. Bläckfisk i olika former serveras ofta eller potatis, ägg, ja egentligen så får man aldrig lika tapas två gånger, det varierar hela tiden..
Jan-Åke och Linda har tillgång till en hyrbil och en av dagarna bjöd dom på en hisnande biltur i bergen. Vi åkte på vägar som man inte ska åka med husbil, knappast med bil överhuvudtaget. Vi fick också besöka en liten enskild strand mellan bergen och sist men inte minst – hämtade vi friskt källvatten i en källa utanför Nerja. Vi avslutade dagen med ett besök på Lidl i Nerja. En jättetrevlig sightseeing med jättetrevliga vänner.

1 februari lämnade vi La Herradura för att åka två mil söderut, nämligen hit till Torrox Costa. Vi stannade vid Lidl och provienterade, vinförrådet var nästan slut och lite mat behövdes också.
Camping El Pinos platser ligger i olika etage, vi har alltid envisats med att ligga längst ner där det är mera liv och rörelse. Kompisarna bor ett steg längre upp, på solsidan som dom säger. I år renoveras platserna längst ner så vi bestämde att flytta upp ett steg. Vi måste faktiskt erkänna, det var inget dåligt beslut, faktiskt ganska trivsamt här.

Vi fick ett jättefint mottagande av våra vänner, sangria och vin hos Roland och Marianne tillsammans med övriga svenskgänget, mycket skratt och skoj, det var vår första dag i Torrox.

Jag tänker inte skriva mer om Torrox nu, det gör jag i nästa inlägg..

Kan också berätta, att vi bytt abonnemang på våra telefoner och internet. Telia var inget bra för oss men Telenor har ett abonnemang ”Frihet” som gäller i hela Europa. Vi beställde på telefon och på mindre än en vecka hade vi simkorten här. Måste ge en eloge till sonhustru Terese som har hand om vår post och som snabbt som attan skickade vidare brevet till Torrox och igår fick vi det. Simkorten fungerade perfekt på våra telefoner, men på datorn gick det inget vidare och jag fick kontakta supporten på Telenor. En lugn och sansad man provade på sin dator och instruerade mig att göra si och så under nästan två timmar, tills han och hans kollegor kom på att kortet måste aktiveras hemma i Sverige först, för att ha en fast punkt, därefter kan man använda det utomlands. Så han har skickat ett simkort till Terese och hon måste använda det i sin dator eller padda och sen skicka det till oss igen, alltså samma procedur som tidigare. Telefonerna fungerar på ett annat sätt, för att de är telefoner, allt detta berättade den här supertrevliga supportkillen på Telenor för mig. Internet på datorn kan vi i alla fall använda, för samma supertrevliga supportkille talade om hur man gör en internetdelning på min telefon och den har jag tillsvidare.
Vi har också nya tillfälliga telefonnummer en vecka framåt, bra för er att veta om ni försöker nå oss.

---

Nu är det eftermiddag och tvätten är klar. Vi har suttit ute i solen och kommer nu att ta en liten promenad i området.

Ni får ha det så bra, kasta gärna snöbollar på varandra, det är ett bra sätt att få kontakt med människor. Imorgon väntar tapas och vin hos Ingemar o Ulla. Måste kanske förtydliga, det är inte hos Kents kusin Ingemar….

Ett kyligt Spanien

 

 2017-01-23 måndag
Vi lämnade ett småkyligt Marjal på onsdagen efter en trevlig vecka tillsammans med Bitte och Lars-Åke och gjorde sällskap till en affär och verkstad i Elche, som har husbilstillbehör. Kent lämnade kvar tanklocket på en mack i närheten av Örkelljunga och vi behövde ett nytt originallock. Där fanns det mesta man kan behöva och Bitte hittade den rätta fotstegspallen som hon sökte och vi hittade ett riktigt tanklock av bästa kvalitet. Sen skildes våra vägar, om än tillfälligt och dom åkte hem till Calpe och vi tänkte oss en plats på någon av ställplatserna i La Marina.
I La Marina gick regnet över till snöglopp och barnen på Mercadonas parkering fick faktiskt ihop så mycket snö så att det räckte till en o annan snöboll. Vi handlade på Lidl och Mercadona och väl utrustade med mat, försökte vi få en plats någonstans i La Marina, men det var fullt överallt. Vi såg att många husbilar fricampade på stranden men det fanns tydliga förbudsskyltar och då är det ingenting för oss.
Vi åkte istället vidare till Bahia camping i Santa Pola, där många vänner tillbringar höst och vinter. Väl framme, så fanns det inte många platser lediga, men vi blev tilldelade en svåråtkomlig pytteliten plats i ett hörn och Kent backade in på platsen med hjälp av campingvärden och Ove, som är en av våra vänner här. Oves hustru Lizzy och jag satt lugnt tillbakalutade i husbilen och pratade medan det pågick, vi ville inte vara i vägen…
En liten pratstund över ett glas vin för oss alla fyra blev det förstås när vi stod på plats, vi har ju inte träffats på nästan ett år…

Besök blev det också av Mats och Kristina, våra vänner, grannar och klubbkamrater på Sundbyholms camping. Vi åt middag hemma, köttfärssås och spagetti, valde bort puben där svenskarna har sin kväll varje onsdag. Istället satt vi och tittade ut på det fruktansvärda åskvädret med blixtar och dunder, mäktigt men onödigt. Regnet, kylan och blåsten fanns förstås också där..
På torsdagen skulle vi på utflykt med Mats och Kristina, men den fick ställas in. Regnet fortsatte, så vi kom överens om att träffas i deras mysiga lilla husvagn och ha ett extrainsatt klubbmöte i Måndagsklubben och så fick det bli.


På kvällen besökte vi en för oss ny restaurang, Taperia Buenismo. Ett familjeföretag som serverar jättebra spansk mat. Vi åt deras meny för 15€/person och i den ingick förrätt, som för mig som valde fisk, bestod av calamaris o små hela friterade bläckfiskar, skinka, ost och potatiskroketter. Kent, Mats och Kristina valde kött och fick förutom skinkan, osten och potatiskroketterna köttgryta. Sen blev det sallad. Därefter kom varmrätten och jag fick svärdfisk. Fläskfilé o god sås åt köttgänget. Desserten hoppade vi över och tog istället in det godaste och vackraste irländska kaffet, som jag någonsin druckit. Det tog tid innan alla fått sina glas, eftersom restaurangpappan själv kände sitt ansvar med att ingredienserna skulle ligga i olika skikt i glasen och han lämnade inte ifrån sig något halvdant. Vackert och gott var det. God var hela måltiden och vi hade en jättetrevlig kväll tillsammans med Mats och Kristina..  
Dagen därpå sken solen och efter en promenad till stan där vi besökte en Vodafonebutik och kopplade upp oss på nätet och gjorde vårt första besök den här resan på ”Kinesen” och handlade en del bra att ha grejor. Hemma vid husbilen njöt vi av det vackra vädret och satt ute i solen. En campari blev det och ett telefonsamtal till Eskilstuna där vi grattade vårt barnbarn Angelica som fyllde år.
Kvällen blev lugn, vi hoppade över svenskarnas träff med svensk musik, gjorde istället en god middag hemma och kopplade av.

Så var det lördag och nästan som vanligt ösregnade det. Det blev ingen marknad för oss som vi tänkt, men besöket på Woken senare på kvällen, tillsammans med ett gäng från campingen, ville vi inte missa. Jättegod mat tillsammans med gamla och nya vänner är alltid trevligt. Ett avslut på kvällen blev det på campingens pub.

Söndagen var som gjord för promenad, vädret var ungefär som en skön höstdag i Sverige. Den här söndagen var det ”halvmaran” i Santa Pola vilket innebär att ungefär 10 000 springare anländer till stan tillsammans med många andra. Det fanns massor med poliser, som dirigerade trafiken och höll ordning på alla, jag tror att det var lika många poliser där som det sammanlagt finns i hela Södermanland och Västmanland.
Kent och jag var förstås lite för sent ute för att se springarna slita ut sig, men vi fick se prisutdelningen och allt annat, som tillhör en mara av det här formatet.

Idag är det måndag och just nu håller Kent på att skifta gastub. Vi har köpt en spansk tub och skippar en av våra svenska tuber. Det blir enklare så. Allt verkar inte gå så bra som han trodde, vi får troligtvis ta en promenad till Ferrerian och köpa ny slang…

Idag kommer också vännerna Mats och Kristina tillbaka från sin lyxweekend på fina hotellet i Cartagena. Ikväll ska vi gå ut och äta med dom på Kinarestaurangen vid blå rondellen, dit brukar vi gå åtminstone en gång när vi är här.

Måste nämna något om vädret här i Spanien. Ni som följt nyheterna har säkert sett att det kommit mycket snö här och visst är det så. Folk har frusit ihjäl och grönsakerna har frusit bort på en hel del odlingar här i närheten. Vi har dock inte upplevt snön, förutom det lilla snögloppet i La Marina. Men annars har vi den här veckan haft mest skitväder - regn, kyla, hagel och blåst.

För er som inte känner till Bahia camping och Santa Pola, kan jag berätta att det är ett paradis för de som vill ha det som hemma. Campingen är fylld av svenska ekipage och aktiviteter för svenskarna är det varje dag, allt från stickjunta, boule, bingo, tipspromenader, spanskkurs, buggkurs till pubkvällar och andra festligheter… Martin som styr och arbetar på campingen ordnar och fixar och tar hand om sina campinggäster på bästa sätt och verkar alltid finnas här.
För oss, som är vagabonder räcker det med några dagar här, det är alltid kul att träffa våra vänner och umgås några dagar.

Campingen ligger nära stan och där är det marknad ett par gånger i veckan. Många affärer och restauranger och en fin fiskehamn och strand gör den levande, vilket man inte kan säga om alla städer i Spanien på vintern.

Imorgon far vi vidare. Vi kommer att åka söderut och vårt mål är La Herradura som ligger 1 mil norr om Nerja. Inte jättemånga mil härifrån men vi kommer att stanna till X antal dagar under resans gång. Vi hör av oss till er, Linda och Jan-Åke när vi vet vilken dag vi anländer…

-----
Nu är det tisdag morgon och jag vill bara komplettera gårdagen. Visst fick Kent ordning på nya gastuben, efter en promenad till Kinesen och bistånd från Ove, så hamnade den på rätt ställe. Bra, för nu kan vi fylla gasoltuben var som helst i Spanien.
Vi besökte också Kinarestaurangen vid blå rondellen och hade en trevlig avslutning på våra Santa Poladagar med Mats och Kristina…

Igår var en varm, men blåsig dag och idag blir det ännu varmare. Vad jag ser är det vindstilla ute.. Hoppas vi inte behöver ta på vinterjackan mer den här vintern…

Om några timmar är vi på rull igen, det ska bli kul…

Marjal Costa Brava

 

2017-01-17
19:e dagen på vår resa och vi befinner oss på Marjal Costa Brava camping o resort, som ligger utanför Elche och närmaste staden är Crevillente. Men det är långt till bebyggelse, campingen ligger mitt ute i ett ökenområde. Som tur är så finns allt på denna jättecamping. Affär, restaurang, pub, olika bassänger, språkkurser, gympapass osv och det bästa av allt – en jättefin spa-anläggning.
Vi är här tillsammans med våra vänner Lars-Åke, Bitte och hunden Wille.

Resan hit var bara ca 15 mil, de första milen längs med den vackra kustvägen över berg och djupa dalar, så himla vackert. Sen blev det motorväg resten av milen, så vi var snabbt framme vid campingen.
Första dagarna, slappade vi och gick lite promenader runt campingen, beundrade alla olika och stora ekipage, alltså husbilar och trailers som man inte tror finns, men här finns dom. Många engelsmän bor hela vintern och har då verkligen boat in sig. En del bilar är så stora så de har garage för lilla personbilen och vid varje ekipage står minst en motorcykel.
Annars satt vi mest ute och pratade över ett glas vin och löste många problem under de trivsamma eftermiddagarna. Vi har alltid så mycket att prata om tillsammans med Bitte och Lars-Åke.
Pojkarna kunde naturligtvis inte vara stilla hela tiden, de testade om vi fick plats för spanska gasoltuber, rättade till speglar som fått sig en törn vid inkörandet på campingen, plockade isär Bitte o L-Å:s nya husbil för att se var säkringarna satt och gjorde mycket annat. Bitte och jag satt förstås och läste och hade lite systerligt småprat mellan varven. Och klappade om Wille.

I söndags tyckte vi nog att vi var redo för en liten utflykt så våra vänner kopplade loss sin husbil och vi for några mil längre bort, till Citronmarknaden. Vi har varit där ett antal gånger förut men för kompisarna var det första gången. Citronmarknaden är som alla andra marknader i Spanien, fast mycket större.. Som vanligt blev det inga stora inköp för mig och Kent, förutom kassar med grönsaker så köpte vi en elektrisk nagelfil och en tröja till Kent. Bitte däremot, är en sann fröjd för säljarna på alla marknader, hon vet hur det ska gå till och gick inte tomhänt därifrån. Några timmar senare, mätta och belåtna efter lunch på en av alla marknadsrestauranger och bilen fullastad av påsar med diverse innehåll, fortsatte vi vår utflykt. Vi hamnade i La Marina och visade vännerna några platser som vi tycker är värda ett besök eller övernattning.
Vädret måste man ju alltid nämna och de första dagarna var jättefina. Shorts och linne var dressen och vi satt ute i solskenet och njöt. Under söndagen förändrades det en hel del. Den lilla blåsten på 2m/sek förvandlades till nordan 8m/sek. Alltså rätt så kyligt. Så vi struntade i att sitta ute och drack vårt eftermiddagsvin inne i vår husbil. Det var faktiskt riktigt trivsamt det också….

Igår, måndagen, besökte vi spa-anläggningen. Underbart varmt vatten, sprutanordningar av bästa kvalitet, olika bastuanläggningar och simbassäng. Vi var jättenöjda när vi stapplade därifrån, för det tar på krafterna, till puben som ligger bredvid och intog en läskande öl.
På kvällen gick vi till samma pub för att äta middag. Lite snopna blev vi när alla bord var upptagna och vi fick tränga ihop oss i ett hörn. Men vad gör det, maten var jättegod och som extra bonus var det kareoke och full fart på sången, ibland bra och ibland mindre bra. Men kul var det….

Idag är det sista dagen här på camping Marjal för den här gången, men hit kommer vi gärna igen. Imorgon skiljs vi åt, Bitte och Lars-Åke vänder tillbaka till Calpe och vi hamnar troligtvis några mil härifrån, i La Marina om det finns någon plats på någon av ställplatserna där.

Vi har nu sagt upp vårt Telia-abonnemang, tycker inte att det är mycket att ha när vi inte kan använda det utomlands. Har nu bara kontantkort på telefonerna och ska koppla upp oss på Vodafone här i Spanien om några dagar. Nu har vi snyltat på Bitte och L-Ås utmärkta Spanienabbonemang.

Idag ska mina kära klasskamratsvänner träffas och det är första gången på länge som jag inte är med. Lite tråkigt, men jag ringer förstås…

Trivsamt i Calpe

2017-01-10 tisdag
Vi hade ett par sköna dagar i Blanes och lämnade campingen med nytvättad bil fredag förmiddag. Torsdagskvällen tittade vi på ”Stjärnorna på slottet” på SVTplay och drack ett rödvin som smakade Proviva blåbär. Var kanske inte världens godaste men det gick ner ett par glas i alla fall…

Vår färd gick nu ca 30 mil söderut och Peniscola var vårt mål. Vi checkade in på camping Eden, där vi och många andra svenskar gärna bor. Campingen är jättefin, kanske lite svåra platser med träd som står i vägen, men jättefina servicehus och den ligger precis vid den långa fina sandstranden. Vi gick en promenad i solskenet på lördagen och därefter blev det lite prat med andra svenskar, som är mer eller mindre bofasta där. Våra grannar tvärsöver gatan, Torbjörn och Inga-Lill från Arvidsjaur bjöd över oss på kaffe och erfarenhetsutbyte och det blev mycket trevligt småprat tills kylan satte stopp och var och en gick till sin bil. Det är varma dagar men kvällarna är rätt så kyliga.

Under söndagen fortsatte vår resa mot Calpe, en lugn och behaglig resa genom apelsinlundar och andra frukt och grönsaksodlingar. Naturligtvis stannade vi och köpte en säck mandariner som säljs längs med vägen. Det gör vi alltid och ångrar oss också alltid. Det blir alldeles för mycket och vi får slänga mer än hälften.Den här gången valde vi att åka A7, den lugna motorvägen runt Valencia istället för att köra genom staden, som brukar vara alldeles för spännande.

Några timmar senare var vi framme i Calpe och fick en övernattning längs med gatan utanför Mercadona. Det är fullt på ställplatserna här, men våra vänner Lars-Åke och Bitte hade bokat en plats åt oss, så vi checkade in där under måndagen och här är vi nu…
Gårdagen var jättetrevlig. Riktig sommarvärme och våra vänner kom och hälsade på och naturligtvis drack vi ett glas cava, som vi alltid brukar göra när vi träffas, innan vi tog en promenad till deras lägenhet i närheten av den berömda Calpe-klippan. Där blev det mera cava och tilltugg och ytterligare en GT som var speciell, innan vi gick ner till hamnen för att inhandla musslor från fiskebåtarna. Tanken var, att L-Å med hjälp av Kent skulle bjuda på sina berömda musslor på kvällen, men ibland får man ändra planerna. Några musslor fanns inte att köpa på måndagar, bara på tisdagar, onsdagar, torsdagar och fredagar. Vi gick i alla fall runt bland fiskebåtarna och det fanns mycket att titta på. Sen gick vi in i fiskhallen och fick följa fiskens resa från havet till upphandling och köp av uppköpare av olika slag. Det var jättekul att se och jag kan verkligen rekommendera alla som kommer till Calpe att gå till hamnen vid femtiden på eftermiddagen och vara med om samma sak.
Några musslor till kvällen blev det alltså inte, så vi ändrade planerna och gick till restaurangen La Mamma Rosa och åt jättegod mat. Där träffade vi ett par andra svenskar, Tanja Kisker och hennes ex. Tanja är en väldigt speciell tjej som hade mycket att berätta och vi hade en jättetrevlig kväll där på restaurangen.
Idag har vi ägnat oss åt tvätt och samtal med Telia i Sverige. Vårt internetabbonemang, som vi tidigare fått så många olika svar på Telia om, kan inte användas utomlands, vi har nu skriftligt på det. Det innebär att vi kommer att säga det och skaffar kontantkort till telefonerna och ett spanskt kort för dator och paddan, precis som vi gjort alla andra år.
Nu väntar en promenad till Bitte, L-Å och Wille och ett nytt besök i hamnen för inköp att musslor. För idag är det tisdag och då ska det finnas nyfiskade fina musslor där.. Sen låter vi killarna få lite egentid i köket och Bitte och jag ägnar oss åt lite tjejsnack.


Ser fram emot en härlig kväll och imorgon lämnar vi Calpe tillsammans med Bitte och L-Å och vart vi hamnar vet vi inte ännu…..

---

Kvällen blev precis så bra som vi trodde. Pojkarna skötte sig bra i köket, musslorna var jättegoda och vinet som serverades var av bästa Lidl kvalitet.

Nu ska jag skicka det här, väcka Kent och äta frukost. Dagen kommer att bli varm och skön, inte ett moln och det kommer nog att bli en härlig resdag. Inte så långt den här gången, vi har en idé men först ska vi fem träffas utanför Lidl och handla lite innan vi far vidare…

Måste också rätta mig angående sittringarna på camping Blanes som jag skrev om i förra bloggen. Jag skrev att det fanns sittringar på ALLA toaletter numera, men så är det inte. Herrarna får fortsätta att sitta direkt på porslinet ett tag till, det har min make berättat….


ON THE ROAD AGAIN...

2016-12-30
Efter en bra sommar och höst i Sverige och en underbar jul med familjen är vi, äntligen, ON THE ROAD AGAIN. Vårt vagabondliv har startat och vi lämnade campingen och vårt hem i Sundbyholm i morse och sitter nu åtta timmar senare på ställplatsen i Örkelljunga. Än så länge är vi ensamma här och kanske förblir det så, det kan man aldrig veta. Jättebra resväder har vi, bättre än vi någonsin haft.

Vad väntar härnäst då undrar ni säkert. Ja, först och främst ett glas rött vin, Luz närmare bestämt, inköpt på Systembolaget i Eskilstuna. Sen blir det rostbiff och potatissallad, lite TV och snart nog är det dags för sängen. Imorgon fortsätter vi till Malmö och kära syster Inga-Maj där även syster Gunda,  bror Göte och svägerskan Mona väntar och vi ska fira nyårsafton ihop. Det var längesen vi träffades, nästan alla mina syskon och det ska bli så roligt. Bara bror Sören och svägerskan Dagny saknas för att syskonträffen ska bli fulländad. På nyårsdagens kväll lämnar vi Sverige med Finnlines färja från Frihamnen i Malmö.
Sen går resan söderut…

Bekymmer? Ja, Kent drabbades av en förkylning dagarna innan vi åkte och nu är det jag som snörvlar och nyser. Naturligtvis inte lika mycket som han, för han är ju man och allt blir mycket värre för dom och jag är glad för det, för det är inget att skrävla om tycker jag, men vi har ett intressant ämne att prata om, värsta snorigheten, värsta halsonda osv och det är ju jättebra..

Nu väntar vinet, rostbiffen och potatissalladen..

Vill önska alla ett GOTT NYTT ÅR och jag vill med det här första inlägget på bloggen önska er välkomna att följa vår resa mot Spanien och Portugal…

Kan säga att vi nu fått en granne på ställplatsen….